Dagens besök av Ada visade sig lyckat. Det är alltid extra roligt när det blir så för det är fasiken inte ofta!
Dagens största frågetecken var förstås Phantasia. Skulle hon vara jättedålig, dålig eller mittemellan? Jag gissade på rätt så dålig med tanke på hur hon såg ut senast, knackig…
Vi började med Hibbi, hon sprang glatt på i ridhuset och sprätte med kropp och ben, ingen hälta och glad verkade hon. Lite sned här och där men inget speciellt och bättre än förra gången.
Jaha? Det var väl en bra start! 🙂
Nästa häst. Activia.
Ada får anta rollen som kontrollant av det 2:a återbesöket som inte blev av.
Activia har ju verkat fräsch och vill nog helst av allt bara komma igång nu och springa!
Helt ohalt och jämn och till och med helt jämn i kroppen!
Vi antar i nuläget att benbiten varit ett problem och gjort henne sned tidigare.
Oavsett vilket – Hallelujah säger jag bara.. 😀
Nu är det bara att tuta och gasa framåt!
Nummer tre då. Phantasia.
Började i det dåliga varvet, Ada var tyst. Jag var disträ, jag kunde inte slita blicken ifrån den kolossala mage hon åstadkommit under vilan, gupp, gupp upp och ned när hon stånkade på… ha ha 😀
Men.. hon var ju inte halt idag? Inte i något varv trots att vi provade flera gånger.
Hm.. glad? Jodå. Konfunderad? Ja, lite. Är det verkligen bra nu då? Tveksamt. Eller?
Tankarna går fram och tillbaka. Phantasia betyder mycket för mig, hon har ”hjälpt” mig på så många sätt, jag lider inombords att jag inte kan eller har kunnat göra detsamma när jag ser att hon inte mår bra. Samtidigt infinner sig en total hopplöshet när försök efter försök inte lyckas. Det är svårt och det är dyrt med utredning av sådana här problematiska skador som kommer och går lite och där ingen verkar hitta det huvudsakliga felet om det nu ens finns ett sådant.
Jag hoppas så mycket på att det ska fungera med henne framöver för jag behöver henne… Hon är den stadigaste i gänget, den alltid lika snälla, den som väntar på en puss på mulen varje kväll och den man kan lita på i alla väder – vi känner varandra utan och innan och utan henne på tävlingarna kommer det kännas tomt även om de andra tre betyder lika mycket för mig på andra sätt…
Ja, jag har tyvärr blivit så skeptisk när det kommer till hästarna och deras skador, det börjar bli en del hästar av de jag haft, om jag tänker tillbaka, som fått skador som gjort att de inte kan tävla vidare och det är så tråkigt… Jag kan ju absolut inte ta ut något i förskott längre och den känslan är rätt trist men den bara finns där och går inte att mota bort. Erfarenheten vet.
Nä, nu blev det väl lite väl tungt och tråkig ton ha ha 😉
Faktum kvarstår ju dock att hon INTE är halt för dagen och inte heller särskilt dålig i kroppen.
Jag får försöka tänka positivt nu – för det är ju alltså ytterligare en som kan börja ridas! 🙂
Just nu i alla fall.
Jag måste ju bara säga detta nu också att….
ALLA FYRA HÄSTARNA ÄR ALLTSÅ F.R.I.S.K.A NU – S A M T I D I G T – KORS I TAKET!!!!!!!
Puh… jag som ligger i soffan och dricker te, julmust, cola, trocadero och äter chips mest hela tiden, jag känner mig som dunderklumpen, shrek eller babar eller något liknande.. ja, ni förstår, och verkligen långt ifrån någon slags ridform och kallt är det ute också och nu står de där alla prinsessorna och kan plötsligt ridas mitt i kallaste vintern… detta med timing alltså.
Pigga som om de drack litervis med redbull om dagarna är de också förstås 😀
Jag får försöka vänja mig vid tanken att börja rida om en vecka nu under min ”sista” (av två möjliga) lediga vecka av min s k ”jul- och nyårssemester”…
Känner mig allt annat än utvilad och tycker att allt fortfarande går i ett rasande tempo fastän jag tillbringar mest tid framför TV:n (jag hinner ju inte se ALLA filmerna!?!) och planlöst surfar på datorn däremellan (INGET finns ju kvar att köpa till huset så surfandet är numera helt meningslöst egentligen).
Förhoppningarna och glädjen med hästarna kommer nog igång sedan i takt med att jag börjar röra både på mig själv och dem, för visst är jag glad inombords att de mår bra. Inget är ju bättre än att hästarna mår bra.
Jag är bara så trött fortfarande.
Igår spelades det in i studion, Felicia var här och vi har flera projekt på gång framöver!
Det känns verkligen fantastiskt att få tid till studion igen, jag har verkligen saknat den där känslan som infinner sig när det bara är musik som gäller timme efter timme.
Kan sitta HUR länge som helst där och bara njuta av att jag har ett så fantastiskt jobb!
Ser verkligen fram emot att sätta mig och knåpa med nya låtar och produktioner! 😀
Snart är det nytt år.
2014 blev ett bra år för mig. Kan 2015 också bli bra då eller måste det alltid gå dåligt emellan gångerna det går bra, så man vet och känner när det vänder och går bra igen? Man kan ju undra ibland.
Jag hoppas i alla fall verkligen att 2015 ska bli lika bra och helst ännu bättre!
Planerings-nörd som jag är smet jag in på bokhandeln idag och köpte planeringssaker. Älskar sånt!!!!
Det blev en dagbok – det var vääääldigt länge sedan jag skrev dagbok nu men det är så befriande!
Ingen kan komma och säga att ”va långa inlägg du gör” eller ”jag orkar inte läsa allt du skriver jämt” eller ”måste du skriva så långa mail” etc etc etc etc etc….
Nepp, jag skriva precis HUR mycket jag vill och precis VAD jag vill. Härligt. Jag älskar ju att skriva och att babbla så det är perfekt med en dagbok och det har jag ju också skrivit i säkerligen 15 år men de senaste 10 åren har det varit för mycket annat så jag har inte ens kommit ihåg att jag gjorde det innan 😉
Sedan blev det förstås lite rosa tilltugg till studion, anteckningsboken vid sidan när jag sitter där och jobbar, den där boken eller blocket där textfraserna och idéerna hopar sig på hög är ett måste för den kreativa! Känns lyxigt med nya anteckningsböcker i matchande färg till studion inför ett nytt år!
Kalender i huset är också bra och en rosa penna – suddningsbar bläckpenna som killen i kassan påpekade det fantastiska med mer än 3 ggr medan jag betalade. Så bra då. Ifall jag vill sudda. Jag suddar aldrig. I så fall kommer jag troligtvis även i fortsättningen att föredra blyerts. Men vem vet.
Så 2015 – jag är redo!
När jag har lite mer energi ska jag skriva om året som varit, det bra året 2014.