Puh… dags för nästa klinker hysteri – klinker 2.0 Förra gången var det i mitt stall i sadelkammaren som beslutsvåndan och svårigheten att hitta exakt RÄTT klinker totalt tog över allting annat under säkert flera veckor. Det inlägget finns här. Oftast finns ju en deadline att förhålla sig efter dvs när arbetet ska utföras och vara klart om man fixat hantverkare och så är det förstås även denna gång. Häng med på klinker 2.0 resan!
Först och främst – vi tänkte inte alls göra något åt badrummet i huset, det s k ”master bathroom” som jag envist vill kalla det pga sin storlek – 13 kvm. Plastmattan som låg där var väl inte så himla ful eller?!
Billigt och bra med klinker inköp skulle det dessutom bli – NOT!
Utöver det skulle det visa sig att golvet (spånskivor+plastmatta över) var så dåligt gjort från början (ungefär som resterande delar i huset) att det faktiskt inte alls skulle fungera att bara lägga klinker ovanpå så som vi först trodde.
Självklart. Varför ska något någonsin fungera smidigt? 😉
Ok. Så vi funderade, mest pga den hyfsat (väldigt!) tråkiga plastmattan om vi skulle försöka få till golvet. Både jag och Fredo är ju ”skator” som tycker om nytt och allt som ”glimmar” 😉
– ”Gör vi det inte nu kommer vi aldrig att göra det” är vårt standard tänk numera. I alla fall mitt. Fredo är lite mer en på.lång.sikt.tänkare medan jag vill få det gjort NU NU NU NU, helst igår. Vi blir en bra kombo när vi ska resonera oss fram till vad som är värt att göra och inte.
Trots pappas invändningar om hur krångligt det skulle bli och hur fel alla förutsättningar var lyssnade vi inte på det örat i det här fallet utan frågade ut honom till tusen om projektet verkligen skulle gå att ro i land varpå han till slut gav med sig med ett motvilligt
– ”ja” ihop med en uppgiven blick.
– ”Bra!!!!!” studsade både jag och Fredo fram som två femåringar som precis ska få varsin stor glass.
Klinker 2.0 kunde starta och vi åkte glada i hågen till våra favoritställen Bauhaus och Hornbach. Det här skulle ju bli hur bra som helst! Tjoho nu kör vi liksom! 😀
I tanken såg vi framför oss något i fransk lantlig stil eller varför inte italienskt chic liksom? Naturstensliknande av typ och färg som på bilden till höger kändes spontant som vårt förstahandsval. Vi måste ju bli chict lantliga nu eller i vårt nya herrgårdshus?!
Någon som ser likheten på bilden ovan med stallgolvet som ser likadant ut fast i grått? ha ha 😉 Snacka om dålig fantasi. Men detta var ju bara början.
Bauhaus närmast oss var en stor flopp, de gjorde om sin avdelning och knappast något av intresse fanns där förutom en rätt mörk grå stenaktig platta vid namn ”Petra”. En provplatta fick åka med hem.
Vidare till Hornbach och många klinker minnen från sist väcktes till liv. Tur att inte samma personer jobbade kvar fortfarande för de hade nog fått en infarkt av något slag om de sett mig där igen med tanke på diverse returer, klagomål och obeslutsamhet sist 😉
Hornbach hade väl lite roligare klinker men inte heller något som vi liksom tyckte var toppenbra.
Vår föreställning om vårt badrum med franskt-lantligt-klinker-a la-lyxig-men-billig-natursten-utan-underhåll började dala lite.
Vidare då till annat Bauhaus varuhus i Haninge som skulle ha bästa utställningen och utbudet enligt dem själva. Jahapp, hur menade de då? tyckte vi när vi kom dit.
Fick till slut med ett provex därifrån också.
Lika bra att börja någonstans.
Första tanken var alltså ljusa plattor i någon form.
Petra plattan till vänster ovan kändes för mörk. Den andra till höger lite mesig.
Vi ville ha mer åt naturstenshållet med mycket liv i plattorna.
Det är inte jättebilligt att ha den smaken… 😉 Det krävde dessutom mängder med underhåll att ha natursten. Nej tack.
Naturstens idéer fick åka i papperskorgen.
Väggarna i badrummet är ju redan ”klara” dvs kakelbeklädda så vi hade en del att förhålla oss till. Se bild till höger.
Ju mer vi tänkte desto mer insåg vi att det skulle bli svårt att matcha färgerna, kanske bättre med en kontrast? Bilden på kaklet med bården är lite gråare på bilden än i verkligheten, ljuset i badrummet gör den mer beige och varm i tonen än vad bilden visar.
Pappa som vänt från att ha varit tröttsamt inställd till det hela fick plötsligt nytt liv och började föreslå än det ena än det andra stället vi kunde åka till. Sagt och gjort.
På Megakakel i Västeberga såg vi något fint som glimmade
– det ville vi ha!
Till och med pappa tyckte lika! 😉
Hem med en provplatta därifrån också och för säkerhetsskull tog vi också vägen förbi Kakelspecialisten i Årsta. 
Där fanns det sjukligt mycket klinker, oj oj oj, vi blev helt matta.
Men plattan från Megakakel var så fantastisk att den ville vi ha – ingen annan!
Nöjda med vår funna skatt slog vi oss till ro och funderade inte mer på klinker på någon vecka, vi var ju ute i mycket god tid, minst en vecka innan, för en gångs skull. Bravo! 🙂
På onsdag denna vecka startar projektet upp, några dagar före helgen kom jag på att jag kanske skulle ringa och reservera 15 kvm som vi behövde. Det var ju lagervara så det var ingen brådska.
I andra änden luren säger försäljaren som svarar:
– ”Men DEN plattan har vi inte i lager!”
– ”VAA?! Vadå inte i lager?!!!!!!”… fick jag fram..
– ”Den kommer in om tre veckor”
– ”OM TRE VECKOR!?!!
Paniken var total. Det fanns INGET att göra. De kunde inte trolla fram våra favoritplattor som glimmade fint.
Besviket avslutade jag samtalet och Fredo såg svettig ut när vi båda insåg att vi måste börja leta – IGEN.
En hysterisk jakt påbörjade – på google.
Kanske hade någon annan leverantör JUST den är plattan? 🙂
Ringde och ringde. Åkte tillbaka till Kakelspecialisten för att vara på den säkra sidan att de inte hade en likadan – de hade faktiskt en väldigt lik! 🙂 Åh, den tar vi tyckte vi. Den är ju ändå ganska lik?!
Skönt, vi hittade en ersättare.
Metallic med glans och glitter var det ju som gällde!
Den fanns inte heller i lager.
Fan.
Hem igen till google.
Skulle vi få köpa en ”konsument” platta nu i någon tråkig kommunal grå nyans och lägga för mycket pengar på det här projektet i sin helhet för att inte ens tycka att det blev fint?!
Efter ett antal timmar framför datorn i klinker-jakten tog vi en tur till Kakeldax i Länna. De hade minsann en gnistrande platta i både svart och ”Frost” som de kallade färgen. Vi hoppade och hoppades att detta kunde vara något!
Gnistrande i svart – absolut inte. Den ljusa, ja möjligtvis glimmade den lite mer då. Okej.
Så den svarta, nja… nej.
”Frost” alltså den ljusa (se bild till höger) kändes
– ”mja.. kanske…jo, om vi inte hittar någon annan då…?”
Fast ska vi ha ett ljust golv? Passar den verkligen till väggarna eller blir det matchning fast miss-match liksom?!
Nä, nä, den var ju inte rätt kom vi fram till 🙁
Fan.
Irriterade åkte vi hem.
Fredo tyckte vi skulle överväga att omboka hantverkaren för att få rätt klinker som vi verkligen VILLE ha.
Nu hade vi nämligen snöat in så på detta att vi inte kunde tänka på annat än glimmande klinker plattor i vårt skatnäste på övervåningen i huset.
Jag höll med men möjligheten fanns tyvärr inte visste jag. Det var bokat och klart och på onsdag ska plattorna vara på plats. Vilka plattor då????????
Igår planerade vi in att idag bränna runt med bilen över hela Stockholm – till alla potentiella gilmmande klinker butiker tills vi hittade en likadan eller bättre platta än den första eller andra vi tyckte var bra.
Kosta vad det kosta ville.
Det var värt allt.
Inom vår egentligen obefintliga budget för spontant och plötsligt påkommet klinkergolv då förstås.
På morgonen gjorde vi en sista research hos vår vän google efter någon butik som möjligtvis kunde ha något hemma och jag ringde runt igen. Allt för att slippa åka i onödan även om chansen var mycket liten.
Plötsligt utbrast Fredo:
– ”men det finns ju en kakelaffär i Moraberg!”
Det är alltså ett ”stenkast” (typ 1 mil) från där vi bor!! Tanken att inte gå över ån efter vatten pratade vi om före helgen eftersom vi hittat ”vår” färg- och tapet butik runt hörnet i Tumba. Smidigt och bra. Fanns det inget klinker i Tumba tänkte vi då?
Moraberg var ju praktiskt taget granne.
Butiken verkade rätt stor, vi surfade runt på sidan och hittade deras leverantörer, en klingade bekant. Det var leverantören av det klinker vi sett på kakelspecialisten dvs val nr 2. Val nr 1 hade vi förlikat oss med att vi inte kunde få tag i, det var stendött överallt när vi googlade efter det.
Nytt hopp tändes och jag ringde
– ”har ni möjligtvis det här klinkret antares hemma i 10×10 i brunt?” sa jag frågande…
– ”Jajamen 30 kvm i både svart och brunt vilket vill du ha?
paus… jag fann inte ord.
– ”fantastiskt!!!! utbrast jag sedan och kvittrade på om all möjlig onödig information som försäljaren inte alls behövde veta, bara för att jag var så glad att vi kanske skulle få till det här för en gångs skull.
När vi kom till priset väntade jag med andakt på svaret, jag menar tänk om det var dyrare hos den här butiken…. Det visade sig vara tvärtom, nästan 50% billigare än hos Kakelspecialisten.
Hm… det började osa katt. Var det verkligen rätt klinker?????
Jag beslutade mig för att få försäljaren att reservera 15 kvm j-vligt snabbt
– ”vi kommer om 30 min!!” skrek jag upphetsat innan vi la på och vi kopplade släp på bilen och skumpade iväg mot Södertälje. Klockan var 8.30. Så bråttom var det ju inte.
Vi kom fram, vi gick in och vi såg det vi ville ha, köpte till markant bättre pris, lastade på och åkte hem.
Lyckliga bar vi upp alla paket uppför trappen och ställde det redo på plats inför onsdag.
Ibland blir det som man vill 🙂
Bilderna visar inte hur egentligen några av klinkrena ser ut eller såg ut i färg och glans i verkligheten.
Hyfsad verklighets-bildbomb kommer så småningom här i bloggen när klinker 2.0 nått sitt slut!