Gårdagen var nästan en historisk dag när Chindra som nu 5 år gammal, och efter nästan lika många år av skador, nu äntligen kom iväg på sin första aktivitet ”på riktigt”! Att hon dessutom då verkligen blivit riden under en period av mer än 6 månader utan upphåll eller skador och fått chans att bli utbildad och att jag också fått hjälp med det här när jag själv inte velat rida henne än – det är bara fantastiskt allting!!!
Redan som föl var Chindra en cool häst, hon var lugn men nyfiken och gjorde redan då en och annan tur ut ur hagen när hon såg en chans. Smart också alltså! Men mest älskade hon att mysa tillsammans när man la sig bredvid henne <3
Hon var social direkt när hon kom ut men också självständig och kunde redan som 1-åring lämnas ensam i hagen utan en annan häst i sikte medan vi antingen red eller var på tävling med de andra hästarna. De här egenskaperna har hon behållit sedan dess och hon fortsätter att ha denna lite udda egenskap att hon gillar när man myser i hagen när hon ligger ned (vann ju för övrigt en tävling med denna bild ha ha)…
Hon är den enda egna uppfödningen som är kvar i min ägo och det klapprar förstås lite extra i hjärtat då när det kommit så långt med henne som det ändå gjort nu och trots en del odds som varit dåliga. När hon opererades och fick sina förmodligen kroniska luftvägsproblem så var det nära att hon strök med. Likaså har hennes skador i hagen, när hon lyckats med det omöjliga, inte varit några småsår direkt..
Människor som gjort det här möjligt är flera som jag skulle vilja nämna, Cia som hjälpte till att rida in Chindra, Tessan som senare tog vid och red och hoppade henne lite under en period.
Därefter slöt Jennifer sig till skaran när vi förra året trodde vi skulle få till kval och tävling i 4 årschampionatet som förstås inte blev av pga någon skada som jag inte ens minns.
Efter det är det Gullan, med Jenny som andrepilot, som tagit Chindra vidare från väldigt grön till ridbar och alltså idag startat denna första pay´n jump.
Tack alla ni som gjort det här möjligt för både mig och Chindra <3
Den sista och kanske största pusselbiten – att jag själv ska rida henne – den kommer väl så småningom och kanske när man minst anar det.. 😉
Dagen igår började tidigt eftersom Chindra skulle starta första ”klassen” – 40 cm! 😀
Hon gick snällt på, hon har ju fått öva på att åka tryggt med de andra och även om hon åkt själv tidigare har hon kanske inte tyckt det varit lika kul som att åka hela gänget så att säga.
Det är i alla fall väldigt skönt att hon går på utan problem själv och faktiskt också stod still i bilen även när vi kom fram en rätt lång stund innan hon fick gå ut.
Chindra har ju aldrig varit någon annanstans än på kliniken när hon åkt i bilen, hur tragiskt det än må låta så är det så.
Att kliva ut på Runstens parkering var förstås en chock för henne och jag tror att hon fullständigt struntade i oss alla för öronen stod som spjut framåt och ögonen höll på att trilla ur i säkert 30 minuter tror jag så mycket som hon tittade sig omkring och undrade vad som stod på?!
Vi vandrade runt, runt, runt med henne där för att hon skulle vänja sig lite, det gick väl ok men hon var rätt spänd till en början.. Hon gjorde inga dumheter dock utan fann sig i att vi ruskade tag i henne då och då och talade om att hon skulle gå fint bredvid 😉
Gullan kom upp och började rida fram och vi trodde nog att det kanske skulle bli någon explosion eller två på framridningen bland alla A- och B-ponnyer liksom ha ha 😀 Men Chindra verkade snarare lugnad av att det var andra hästar där istället för att promenera runt på anläggningen så hon fann sig snabbt och såg ut som en vuxen rutinerad tävlingshäst direkt medan ponnysarna struttade runt tillsammans med någon enstaka stor-häst-ekipage som inte kanske var helt klar för uppgiften att vistas bland andra hästar ;)…
Hon har en väldigt bra egenskap Chindra och det är att hon INTE ÄR TITTIG! Alltså det här med tittiga hästar och hoppning det är inte en bra kombination. Har man dessutom en orutinerad unghäst som utöver ev. bocksprång, spändhet och energi också ska vara tittig så är det jobbigt med de första tävlingarna och kanske resterande också för den delen, den resan har jag ju gjort några gånger och tittighet kan verkligen förstöra motivationen. Men Chindra är alltså inte tittig så frånsett lite förvåning över situationen hoppade hon fint över de små hindren på framridningen.
På banan däremot blev hon lite tveksam när hon kom in och såg ut som om hon ville åka hem! ha ha 😀
Men Gullan manade på med mig ivrigt smackandes på läktaren och så bestämde sig Chindra för att det såg trevligt ut att vara där på banan och så travade hon igenom alla hinder utan minsta bekymmer!
Fredo som skulle filma lyckades missa första hindret tyvärr medan jag som inte tänkt fota inomhus råkade få just detta på foto så det började alltså på det här hindret…
… och fortsatte med dessa
Felfri och hyfsat avslappnad runda på debuten – fantastiskt! Duktig häst!! 🙂 Gullan som gått intensivkurs i hoppningen efter ett långt hoppuppehåll gjorde rundan till en optimal första runda för Chindra som fick ridas av någon som hon känner sig hemma och trygg med. Så bra gjort och verkligen toppen! Vi var så glada!
Det var perfekt att börja med en pay´n jump och höjden med för den delen, det är så bra det här att de bara får komma ut och se vad det handlar om första gången och inte koncentrera sig på hoppningen i sig utan allting annat i miljön liksom. Att trava runt banan och inte galoppera är också lika viktigt då det går lite för fort om det blir galopp (och speciellt med Chindras jätte-galopp som inte hon själv ens har koll på) så ja, det finns inte så mycket mer att säga än att hela grejen bara blev helt rätt.
Chindra verkade också så stolt och glad, har nog aldrig sett henne ha den här blicken tidigare!
Det är en riktig tävlingshäst det här som förmodligen kommer att kunna hoppa både högt och gå snabbt så småningom.
Men vägen dit är lång, hon är inte helt lätt och har inte heller jättelätt för sig med sin kropp och rörelser, huvudet verkar i alla fall ha rätt sammansatt ingredienser för ändamålet – så med gårdagen har den här resan i alla fall börjat!
Chindra fortsatte med samma nöjda känsla när vi kom hem och gick ut i hagen och tog sig en travrunda för att liksom trava av sig eller? 😉 Då och då kom hon också fram till grinden där vi satt och såg ut så här <3
Summeringen av dagen blev alltså som jag redan skrivit nu i alla former av superlativ
– helt perfekt! 🙂
Nu blir det förstås spännande och en aning mer nervöst kanske (för mig alltså!) när vi direkt avancerar nästa vecka med en 80 cm klass och byter ryttare till Jennifer som kommer och ”gästar” framöver på några planerade tävlingar för Chindra.
Även om gårdagens klass var 40 cm så har Chindra hoppat uppåt 60 cm hemma hela tiden och nu blir det alltså dags för några decimeter till som får tränas in under kommande vecka 😉
För mig ska det bli jättekul att fortsätta följa allt det här fortsättningsvis även om jag i alla fall för tillfället är läktarryttare ha ha 😀
Man lär sig ju mycket bara genom att titta som ni vet så när det väl är dags för mig i sadeln hoppas jag hitta knapparna snabbt och att vi hittar varandra jag och Chindra och ska trivas ihop så att jag kanske äntligen har fått fram en avkomma som ska passa mig? Vilket är det svåraste av allt med avel om man nu från början tänkt sig ett sådant scenario vilket jag har…
…men det är en helt annan historia, just nu är det fokus på Chindras egen fortsatta resa! 🙂