Igår spenderade jag en stund med att leta reda på gamla filmer som jag för några år sedan lyckades få över till datorn från gamla VHS band. Förstås handlar det om alla tävlingar med Activity, tyvärr har jag ingen film från 1.40 klasser och det verkar bara finnas väldigt tidiga filmer men ändå väldigt kul att ha dem.
Jag köpte Activity 1995, då var hon 6 år och precis inriden, redan 1996 red jag 1.30! På den tiden saknades nog både kunskap och rutin på de flesta plan, ville hästen var det bara att köra liksom! Numera tänker jag och del flesta andra skulle jag tro på hästens form, hållbarhet, träning och rätt foder etc etc – listan är lång på alla förutsättningar som behövs, eller gör de det?!
Activity som 6 åring:
Activity hon hade en fantastisk inställning, hon älskade att hoppa. Ställde man fram hinder så slutade hon aldrig springa runt runt runt och hoppa! 😀 Här är en löshoppningsfilm från när vi köpte henne, hon har ju inte en superteknik enligt skolboken men ändå en superteknik liksom! 😉 Hon gjorde vad som helst för att inte riva och stanna det visste hon inte att man kunde, varför skulle man stanna när man kunde hoppa över??… 😉
Hon hade väl inte exteriören för sig om man tänker på dagens ”krav” eller önskemål, inte heller storleken eller rörelserna men hoppa det kunde hon och hon visste precis hur och tyckte hoppträningar var supertråkigt och blev också väldigt stressad av dem. Jag tränade faktiskt mycket sällan med henne, jag red ut 7 dgr i veckan om det inte var tävling förstås. Det var ju ofta vi var iväg och åkte på tävlingar runt om i hela Sverige så visst fick hon sin träning där. Enligt mig den bästa träning man kan göra med en häst. Det spelar ju ingen roll hur fint eller bra hästen fungerar hemma om det sedan inte blir resultat när man väl är på tävlingen?! Något att tänka på när man bara tränar och tränar och tränar inför tävling men aldrig tävlar?? Inte ens 90 cm? Nä, bättre att åka ut och prova sig fram på tävling, det klart bästa sättet att lära känna sin häst också tycker jag.
Jag insåg när jag tittade på dessa filmer vilken inställning både hon och jag hade, vinna eller försvinna i VARJE START vi gjorde, inte konstigt att det blev så mycket placeringar och vinster. Det spelade ingen roll vilken klass, 1.20 eller 1.40, det var samma ös oavsett.
Förvisso red jag ju som en jagande ponnyryttare minst sagt och stilpoäng det blev det inte (!!) men hon var min övergångshäst och samtidigt tror jag hon trivdes med det här, öronen alltid som två spjut framåt och alltid glad och positiv, snäll som en ängel och stark och snabb som en ferrari på banan och låg på i kurvorna som en motorcykel så att alla i pubilken alltid drog efter andan och trodde hon skulle gå omkull – men det gjorde hon inte, koll på benen hade hon! Ja, kan man önska mer?
Ja, det kan man ju idag. Bättre ridbarhet hade inte skadat, och inte heller lite större storlek och framförallt galopp då hon inte räckte till rent fysiskt för de högre klasserna, mentalt hade hon hoppat allt man styrt på oavsett höjd. Saknar det där självförtroendet hon hade och den känsla vi hade tillsammans även om vi inte var det vackraste ekipaget 😉
Här film från Södertörn RC 1997! Vinst i 1.30 och så här såg det ofta ut vill jag minnas:
Fler filmer från Activitys tävlingar kring de här åren finns här på Youtube!
Jag hade Activity från det att hon var 6 år till hon var 18 år. Det var i princip tävling under alla år med undantag de två åren hon fick föl hos mig, Adrenaline som föddes 2003 och Aquileya som föddes 2004. Adrenaline är så lik henne, inställningen och hoppningen, hon tävlar också 1.40 idag. Aquileya skadades tyvärr tidigt så det blev aldrig något tävlande med henne. Hon präglades något mer av Quite Easy i typen än övriga avkommor:
Aquileya löshoppar:
Hon fick istället för att tävla ett föl här, Chaccindra, som nu är 3 år och kanske kan bli en ny Activity? 😉 Hon är ganska lik henne, Activity har präglat sin avkommor enormt med sitt utseende framförallt, kanske hade man önskat något mer modern typ men samtidigt var hon en stadig och rejäl häst som verkade ”hålla” för allt. Den gamla typ av svensk halvblod.
Chaccindra som föl och 1 år på bilden nedan!
Nu är hon 3 år och stor!! snart 170 cm.
Inriden är hon väl hyfsat men ett ständigt växande och operation av lösa benbitar har gjort att hon kommit efter och inte kommer igång förrän tidigast som 4 åring och hon kommer behöva en del tid innan hon är färdig.
Istället för 3 årstestet som inte blev av hoppas jag kunna visa henne på kvalitén nästa år istället. Planen var att betäcka henne i år som 3 åring men min avfallning gjorde att det inte blev genomförbart heller.
Här löshoppar hon som 2 åring:
Aquileya som är mamma till Chindra har också fått en till avkomma så Chindra har en halvsyster, Corlea, som är e. Corlensky G och som fortfarande bor kvar hos sin uppfödare:
Förutom Chindra som ju inte är Activitys föl utan alltså är dotterdotter så fick Activity några till egna avkommor som inte ännu är tävlade. Activia är den som fortfarande finns kvar hos uppfödaren och kanske kan det bli så att jag kommer rida henne så småningom 🙂 Är väldigt nyfiken på henne då hon är VÄLDIGT lik Activity på många sätt och vem vill inte ha en till sådan häst?! 😉 Bild nedan på Activia som 3 åring:
Activia är ganska lik Activity även exteriört också medan Chindra än så länge är större och har en lite nättare typ än så länge i alla fall 😉 Activia är f. 2009 e. Camaro M och Chindra är f. 2010 e. Chacco Blue.
Nu rann inlägget iväg på fler ämnen än det jag egentligen tänkte skriva om, Activity själv, men det blir lätt så, det har ju blivit en historia kring henne med alla avkommor och deras avkommor. Activity lever inte nu längre men minnet lever verkligen kvar!
Många (eller alla?!) säger att en bra tävlingshäst ska ha nerv och vara lite crazy för att bli så där bra. Activity är i så fall undantaget, hon var inte crazy mer än att hon verkligen ville hoppa. Bocksprång, stegring och istadigheter som idag ofta följer med på köpet av en ”bra”(?) häst, det hade hon inget av. Hon tyckte hon inte att det var intressant att sysselsätta sig med sådant när hon skulle tävla, hon var alldeles för fokuserad på uppgiften.
En sådan här är det man ska ha tycker jag och jag hoppas nog fortfarande att jag ska hitta hennes egenskaper i en häst fast med fler plustecken eftersom jag också utvecklats i vad jag söker idag, bättre ridbarhet känns ju verkligen angeläget, det är ju trots allt roligare att ”rida” och inte ständigt bromsa en alltför pigg häst på de dagliga turerna och en och annan dressyrtävling är ju inte heller så tråkigt om hästarna kan få gå 😉
Men när det kommer till kritan så ska man tävla hoppning och ha en chans till både nivå och resultat då krävs denna typ av häst och det är ointressant hur den rör sig eller ser ut så länge den vill göra uppgiften och har hållbarhet för det.
