Känner mig upprörd. Chindra är äntligen hemma men behandlingen är inte klar än och därmed inte heller risken för att hon ska bli sämre igen. SUCK!
Hon har nu stått på kliniken i över 2,5 vecka för en luftvägsinfektion som inte hade något alls att göra med operationen i sig för lösa benbitar utan som har att göra med slangen som sätts i nosen under operationen. Maximal otur alltså. Precis min grej med andra ord.
Hon har nu åkt fram och tillbaka dit flera gånger, behöver jag påpeka att detta är super extra krångligt att ordna med nu när jag brutit benet givetvis, och nu trodde vi när hon kom hem att det skulle vara klart, dvs att hon kunde stå i sin box med tillhörande hage och tillfriskna innan hon så småningom får gå ut i vanlig hage igen.
Icke.
Nu ska hon ha ytterligare medicin i 14 dgr…! Två gånger per dag och dessutom promeneras 5 (!) ggr per dag ovanpå det. Jag blir galen, tar det aldrig slut? Förhoppningsvis tänker hon röra på sig bra på egen hand i den förhållandevis stora sjukhagen så att motionen kan minskas och Natalie inte behöver lägga ned all sin tid på min häst, men fortsätter oturen så blir det väl inte så heller.
Varför hon ska promeneras över huvudtaget är för att ena benet svullnat och det har med operationen att göra. Självklart ska hon vara tjock i benet, javisst, kom bara oturen och fortsätt förstöra.
Idag är en sådan dag jag skulle kunna vara utan mina hästar och alla pengar de kostar mig, en sådan dag när man undrar om det är värt det och varför man håller på och här ligger jag i soffan och kan inte göra någonting åt detta. Vare sig ge sprutor eller glädja mig åt hennes hemkomst, nu känns det bara jobbigt.
Hoppas det vänder någon gång snart…