Igår var det dressyrtävling i Farsta och Skrållan och Hibbi var med. Efter den här tävlingen har vi beslutat att inte åka mer med två hästar, det får bli tre eller en!
Skrållan var först ut då vi trodde hon skulle vara jobbigast när vi åkte med dem två i kombination, så länge de står i bilen är ju allt lugnt förstås men detta med två hästar känns sällan som att det fungerar eftersom den som blir lämnad i bilen eller som i vårt fall omkringledd på parkeringen oftast blir alldeles för jobbig och skrikig.
Skrållan var mycket riktigt också rätt jobbig (!) på framridningen, dels upprörd över att gå ifrån Hibbi som skrek för fullt på parkeringen vilket hördes tydligt till framridningen och dels för att hon också är rätt taggad på tävlingar rent allmänt. Gullan hade fullt upp att få henne att koncentrera sig över huvudtaget.
Efter en stund blev det dock bättre och Hibbi tystnade lite hon med, Madde som gör det möjligt för oss att åka med två hästar traskade flitigt fram och tillbaka med Hibbi ända tills Skrållan var klar med sin start. Jag sprang fram och tillbaka mellan Madde och Gullan och fick inget vettigt gjort själv men filmade i alla fall ritten sen!
Skrållan skötte sig däremot väldigt bra inne i ridhuset och slappnade av, nästan lite för mycket, och blev något hängig i formen. Gullan gjorde en miss med vägen i programmet och i övrigt var det väl några fler mindre saker som kanske inte var 100 så som vi önskat men helheten på programmet blev ändå jättebra, hon presterade över förväntan med tanke på framridningen! När poängen kom blev vi lite förvånade med 63, 036 % för den ritten men det är bara att tacka och ta emot och åter konstatera att Skrållan är gillad av de domare hon hittills gått inför.
Sedan blev det en stunds väntetid innan det var dags för Hibbi, Skrållan och Hibbi var så nöjda med att stå och mysa med varandra innan det var dags för nästa skrik session… Skrållan är dock lite enklare för hon var lite trött nu och orkade till slut inte bry sig, bra jobbat Madde! <3
Madde fick komma med in och titta på Hibbis ritt då vi träffade på bekanta på tävlingen som kunde hålla Skrållan en stund då, tack Anna! Mycket värt att få se ritten för oss alla! 🙂
Hibbi som är minst förberedd för dressyrtävlingar eller som liksom tar längst tid på sig att komma i fas hade vi inga förväntningar på alls. Hon såg fin ut på framridningen och sprätte omkring med sina fina rörelser men övergångarna var bitvis väldigt hastiga 😉
När hon kom in i ridhuset så var hon spänd och ville inte gå så nära väggarna men det släppte det med förvånansvärt snabbt och Gullan kunde rida programmet med väldigt få ”missar” och vi var så himla nöjda efteråt.
Det känds helt omöjligt att veta vart poängen skulle landa men så ser vi plötsligt Gullans pappa komma i rask takt trots krycka och höftproblem och tjoandes med protokollet i ena handen och andra handen hysteriskt vinkandes med kryckan någonstans där emellan…
Gullan säger att ”nu måste det blivit bra resultat…” och jag antog med tanke på de yviga rörelserna med ett finger i luften att hon låg på första plats..? Ja, det gjorde hon!!! Va? Hur var det möjligt, vi blev rätt paffa faktiskt.
Resultatet på 69,821% räckte också ända till SEGER! Otroligt.
Hibbi var jättefin på prisutdelningen och Skrållan som också gjorde bra ifrån sig fick tyvärr inget pris igår då hon kom på 10:e plats denna gång men nästa vecka när vi åker med tre hästar på dressyrtävling i Södertälje hoppas vi kunna få Skrållan mer lugn och koncentrerad och förhoppningsvis ger det utdelning i form av en mer koncentrerad Skrållan både på framridning och bana och lite mer bibehållen energi till själva ritten istället för att bara sitta och försöka hålla sig kvar i sadeln…
Det ska också bli jättekul att åka med alla tre även på dressyrtävling!
Frånsett det fina resultatet med Hibbi som också uppför sig bra på tävlingen så var dagen igår en positiv energispruta för mig och det är verkligen mycket värt att ha möjlighet till ett socialt liv som kretsar kring bara mina hästar när vi är iväg så här. Lyxigt och välbehövligt för hjärta och själ med kontraster till andra saker i livet och vardagen som inte fungerar lika bra eller är ens i närheten av lika roligt.
Det gör det värt att hålla på år efter år! Tack Madde och Gullan för en toppendag!