Gårdagen var inte kul, provade en ny värktablett och fick denna hemska ångest när den började gå ur. Det är helt klart så att jag är väldigt överkänslig mot morfin och olika typer av morfin tabletter dessutom. Fick lite mer ont i benet än normalt men det var ändå ok, men för att ”allt” inkl mitt huvud ska fungera får jag återgå till mina starkare tabletter som nu fungerar på alla plan ett tag till. Vem hade trott att biverkning av värktabletter skulle bli ett större problem och orosmoment än själva benet?!
Redan på morgonen efter intag av den nya tabletten kände jag en enorm skillnad, ingen energi, somnade i soffan och halvsov ända till kl.14!!! Har inte varit så alls någon annan dag frånsett i början hemma innan den första värktabletten väl stabiliserat sig, den gav också hemska biverkningar de första dagarna men sedan släppte det och fungerade. Det var väldigt skönt och befriande och har ju gjort så att jag kunnat vara väldigt aktiv om dagarna, alltså i förhållande till skadan då givetvis. Men lusten, orken och energin har funnits där. redan idag på morgonen känner jag en gigantisk skillnad med den normala tabletten igen. Jag är pigg och på hugget att göra nytta, så som jag brukar känna på morgonen och förmiddagen.
Jag fick för mig att jag skulle minska på tabletterna redan nu, en viss nedtrappning krävs förstås eftersom jag nu har dessa biverkningsproblem så jag tyckte det var en bra idé men jag får nog avvakta lite till och göra på ett annat vis, få svagare tabletter av samma sort som jag har de starkare i och sedan successivt minska. Den ångest som annars uppstår är överväldigande och väldigt svårhanterlig, samtidigt vill jag ju bli av med tabletterna, jag som inte ens tar alvedon eller ipren i vanliga fall äter nu värsta dosen två gånger om dagen 🙁
Igår det var det även andra problem, hästarna pajade staketet som så många gånger denna vinter pga problem med strömmen pga all snö etc etc, att staketet ska rustas upp i sommar är redan planerat (hur det nu ska gå till med mitt ben vet jag inte) så jag hade hoppats på att de skulle låta bli att försöka gå in till varandra men icke! En del av staketet gick sönder då de stått där och tryckt ett tag så Quramie spatserade in till de andra varpå allt blev hej och hå och Molly valde att springa rakt igenom staketet istället och förstöra ännu mer. Suck. Behöver jag säga att det här blir ett jättestort problem nu när jag inte kan gå ut och fixa det… Känner mig superstressad över minsta lilla och önskar att jag inte hade några hästar eller en gård överhuvudtaget.
Chindra som inte får springa pga sin operation osv fick ju fnatt av det hela och hoppade omkring, ja vad ska man göra, ingenting, stänger man in henne blir det ännu värre. Till slut lugnade sig i alla fall alla och Natalie kunde lotsa Molly och Quramie tillbaka till rätt hage och Fredo kom till undsättning med staketet och fick slita ett bra tag för att laga det hela.
I början kände jag inte av någon stress av att få hjälp med saker och med hästarna, det var bara skönt, men nu börjar det kännas jobbigt att vara så hjälplös och vara så beroende. Jag är så van att göra det mesta själv eller åtminstone kunna göra något tillbaka. Jag vill också kunna gå ut och fixa staketet!! Jag blir förbannad över att jag inte kan det. Fan!
Men idag ska jag försöka njuta av att dagen förhoppningsvis blir mycket bättre än igår, det känns i alla fall riktigt bra just nu och solen skiner ute som så många andra dagar den senaste tiden, det är en fin vår och jag är trots allt jag skriver oerhört tacksam för den hjälp jag får och att jag inte har en så allvarlig skada, det är bara svårt att skingra tankarna ibland och fokusera på det positiva.