För första gången på mycket länge så vände jag upp och ned på mina dagliga rutiner. Normalt sett rider jag alltid på förmiddagar för att jag har så mycket jobb sedan att jag inte skulle orka att göra tvärtom. Men nu när jobbet plötsligt upphört då studion är på paus en månad så kunde jag utan vidare bara vända upp och ned på allting och tänk vad en så liten förändring kan påverka hur en dag kan bli.
Inledningen av det här inlägget har egentligen inte så mycket att göra med vad jag tänkte skriva om ha ha, det var mest bara en reflektion så här på kvällskvisten om den här dagen. Vad jag menade var väl också att det här otroliga vädret som håller på att blomma ut nu bidrar till att det inte känns som ett berg att bestiga att rida kvällstid eftersom det är så ljust ute nu när det går mot sommaren. Love it! ❤️
Under gårdagen tog jag en premiärtur på Hibbi, tänk vad länge sedan det var som jag red henne sist. Det är nästan lite ångest att tänka på hur fin form hon var i där i Södertälje när hon vann…
…jämfört med nu..
Men jag hoppas hon kommer igen och blir lika fin och stadig på tävlingarna som hon var då den gången när man liksom kände att ”äntligen, nu släppte det!” och så var det raka vägen till kliniken strax därpå och resten är historia och här står vi nu på gräsmattan – långhåriga (Hibbi mest) och med vintervikt (mest jag).
Apropå vinter vikt. Så fasligt dålig form jag själv är i måste jag säga. Jag tror aldrig jag känt mig så muskulärt svag som just nu. Mitt brutna ben som för övrigt snart har 4 årsjubileum (kan man kalla det jubileum?) är tomt på svallande tjock lårmuskel såsom högerbenet nöjt stoltserar med och gör vänsterbenet avundsjukt.
Det är nästan skrattretande att inte orka rid lätt några längre stunder. Men, men… några veckors ridning till och fler hästar att rida, de ska ju igång allihop (!) så sakteliga nu, så borde saken vara biff (ursäkta det töntiga uttrycket men jag såg jönssonligan på TV igår tydligen)
Det är inte bara jag som tycker vädret är ljuvligt. Allt börjar liksom leva lite på våren.
Förutom att tussilagos solar sig i dikena så är det många i stallet som väljer ridbanan varje dag nu och visst ser det skönt ut att befinna sig där och inte i ridhuset?
Eftersom jag har tid för annat nu när studion är satt på paus jobbar jag för tillfället för fullt med den nya webbsida som stallverksamheten och denna blogg ska få flytta in på. Vet inte när den blir klar men jag längtar!
Hörs snart igen!