Idag ändrade jag mina stigläder, till ett hål högre! Det gick bra, alltså ett ”steg” framåt skulle man kunna kalla det.
Det blåser väldigt ute, det var inte lätt att få in Ph från hagen, alla hästarna var upplivade och sprang lite oroligt fram och tillbaka när jag skulle in och hämta henne. Gillar inte att gå in i hagen alls men det var stört omöjligt att få fram henne till grinden då de allihop förstås är ”rädda” för något de ser i skogen kring det området. Suck..
Efter en stunds smygande med en grästuva i högsta hugg som muta så kom jag äntligen fram och kunde sedan med viss möda få in henne genom att själv gå ur hagen och istället gå i gången emellan hagarna och hon fick gå själv och följa med på insidan. Känner att det är stor risk för mitt ben att hamna mellan hästarna då jag ramlar direkt då om jag måste flytta mig snabbt. För att inte tala om alla grästuvor i hagen man kan snubbla över!!
Nästa gång får jag nog ta med en roligare muta så de verkligen vill komma till grinden, får bli morötter kanske!
Min träningsvärk har som tur är släppt rätt mycket nu, känns ju mycket bättre och säkrare!
Övade på min gräsliga travsits idag, har något mer fördelar nu när mina lår inte vill/kan knipa så förbaskat som de (jag) alltid vill annars 😉 har ju också en liten rem fastsatt i framvalvet på sadeln och håller jag i den kan man nog nästan tro att jag kan sitta ned bra i trav ha ha 😀 Bra sitsträning att använda den i alla fall!
Kan driva något mer med vänsterbenet nu också, har spöet som förstärkning på den sidan och det behövs för vänster varv är även Ph:s sämre varv – såklart!… 😉
I vilket fall så känns långsam trav under nedsittning och samlad till ungefärlig arbetsgalopp ok att rida i.
Övade inte så mycket på att rida lätt idag, det är svårt och tråkigt förstås. Hoppas på att låret kommer snabbt, det är där problemet sitter, likaså när jag ska träna trappor! Också tråkigt 😀
Funderade på om jag skulle avstå från att rida idag eftersom det blåste så väldigt, känner ju mer jag rider att jag INTE vill riskera något onödigt, men Ph är ju så fantastisk så vi tog i alla fall en tur och hon är så snäll och beskedlig och stannar vid minsta ”prrooo” från mig!
Vilken ängel hon är som kan få mig att lära mig rida igen <3 Det blir många morötter i stallet både före och efter ridningen nu så hon är nog nöjd över det plötsliga fokuset både på henne och allt godis, men det är hon värd!
Önskar såklart att jag kunde rida Hibbi redan nu med, längtar att rida en till och att komma igång med allt. Jag älskar ju projekt och att ha något att se fram emot och ha som mål.
Men hon är alldeles för stor och ”rörlig” och en aning piggare/studsig också, dessutom kan det ju om man har otur komma någon liten bock från henne och otur vill jag INTE ha mer av! Jag får snällt vänta…
Spanar förstås otåligt på tävlingar lite då och då också…typ varje dag… men det är ju alldeles för tidigt 🙁
Men helt klart borde jag kunna vara med på Pelles dressyrträning när det börjar i augusti om det inte uppstår några komplikationer med knäet före dess. Jag kan ju alltid öva på min travsits 😛
Än så länge finns det inga reaktioner i benet av ridningen, däremot om jag står i stigbyglarna är benet så svagt att det viker sig och då ömmar det i knäet så mer styrka i låret behövs! Förhoppningsvis kommer det automatiskt nu av ridningen?!
Ser avundsjukt på mitt friska vänsterben på bilden och de kortare lädren jag är van vid ha ha 😀 Men idag var det i alla fall ett hål till på varje sida så jag har klättrat från 1 & 2 till 2 & 3, hurra!