Förkyld!

Stall Lövholmen

Helgen har passerat och dagarna är i princip likadana just nu, händer inget speciellt mer än att jag blivit rejält förkyld. En sådan förkylning som sitter i huvudet, inte så mycket snor utan mest bara ont i huvudet, snurrig, tung och täppt. Perfekt, precis vad jag ville ha nu. Dessutom konstant magont i några dagar innan. Jippi.

Har haft lite svikt i humöret de senaste dagarna och frånsett förkylningen så är det förstås så att de morfin tabletter som gav obehagliga biverkningar också gav behagliga effekter såsom ”strålande” humör och energi varje dag när de negativa effekterna lagt sig.

kompressionsstrumpaNu med Alvedon som min enda kompis är det inte lika kul.

Benet värker mer och över hela dygnet men det är väl en ok värk eller vad man ska kalla det, dock med vissa undantag då jag fått rejäla toppar men som tur är har de inte varat i mer än någon timme.

Varför jag fått mer ont tror jag också delvis kan bero på den kompressions strumpa jag nu äntligen fått på mig, den sitter riktigt tight och är tänkt att hålla svullnaden nere. På sjukhuset kunde jag inte ha den här strumpan på trots att det var tänkt så, jag vägrade, jag fick så ont av den. Men nu ville jag prova och med undantag från dessa smärt toppar jag fick så har det fungerat bra och vaden ser riktigt normal och smal ut nu, det mesta sitter fortsättningsvis i foten, där är det tjockt och stelt och det går inte att röra den mycket alls. Det känns inte heller som jag gör mycket framsteg i själva foten med gymnastiken, knäet är ett mycket mindre problem än vad och fot, antar att det är blödningar och nerver som ställer till det.

Jag är glad att inte äta de starka tabletterna längre men nu får jag kämpa mer med det psykiska. Har ingen lust eller ork med något alls och är trött och hängig. Säkerligen mest beroende på förkylningen just nu kanske men det är svårt att tycka att varje dag är kul eller som vanligt i övrigt ändå. Det är ju inte mycket man kan göra med benet som hinder. I alla fall inte av det jag brukar göra. Har tvingat ned mig själv till studion varje dag 6 timmar och försöker göra sjukgymnastiken som jag ska, men allt känns lite halvhjärtat faktiskt.

Det är inte helt bekvämt att sitta upp så länge som det blir i studion så för att kunna ha benet i lite bättre position har Fredo kommit på en enkel och smart lösning genom att placera en skiva på bordet som då blir djupare så att jag kan ha benet helt utsträckt under. Fungerar bra. Får en del gjort i studion men har ju inga direkta ”mål” där nu så som jag alltid har med något jobb jag ska göra åt någon så det känns segt att bara jobba med gamla och ofärdiga projekt. Har inte energi eller intresse nog att skriva något nytt material och tanken på att starta upp en produktion från scratch känns totalt ogenomförbar för tillfället.

studiobordet

Mycket av min hopplöshetskänsla just nu beror på hästarna. Det känns jobbigt kring dem. Jobbigt att behöva ta tag i ”problem” medan man redan har problem eller hur man nu ska se det. Att sälja Skrållan blir mer och mer en logisk men väldigt jobbig tanke och att Quramie också ska byta ägare är helt klart planen. Två av familjemedlemmarna som så småningom ska lämna känns inte kul och mina tankar upptas mycket av det här. Självklart MÅSTE jag inte sälja dem nu, men väntar jag så skjuter jag bara på problemet, får jag dem inte sålda är det ju inget att göra åt men tills dess ska jag försöka genomföra detta och hoppas att det kommer lösa sig till det bästa.

Imorgon är det dags för sjukgymnastik igen på Huddinge. Hoppas jag gjort några framsteg. Sedan olyckan har det gått strax över 4 veckor nu och på torsdag är det 4 veckor i själva rehaben. Jag känner ju att det går framåt men jag känner också att jag vill GÅ och jag vill göra det NU – inte om flera månader! Är trött på TV:n och att orken inte finns till något. Längtar tills nästa halvlek, 4 veckor till, har gått och jag får börjar belasta och komma vidare.

Imorgon kommer också Chris och ska kolla både Chindra och Ph. Chindra hoppas jag nu verkligen är bra och kan gå ut i vanlig hage igen och Ph vet jag inte vad jag ska tro om, Gullan tycker det går framåt och jag hoppas innerligt att det inte ska behövas någon operation i hennes knä. Samtidigt får han kanske ta en titt på Skrållan också när han ändå kommer så vi ser att det fortfarande är ok med henne, kan ju vara bra att veta nu om man ska sälja, om hon ska säljas som rid/avelshäst eller bara avel. Det blir inte mycket skrivet här i bloggen om hästarna nu men för min del händer det ju inget där för tillfället. Gullan, Natalie och Tessan kämpar på med allt jobb med dem och stallet och här ligger jag i soffan och ojar mig.

Ett inte alltför muntert inlägg idag men det känns oundvikligt att vissa dagar kommer kännas så här tills jag är normal och frisk igen.