Första ridturen efter olyckan!

Stall Lövholmen

Idag var det dags för den första ridturen efter olyckan!!! Igår var det exakt 12 veckor sedan operationen ägde rum och även om jag varit väldigt sugen på att prova rida tidigare än så här så har jag hållit mig till tåls och nästan känt det som ett måste att inte rida en enda dag före 12 veckor – den magiska gränsen – passerat!

Själv frakturen är nämligen ”läkt” vid 12 veckor såpass att det går att utöka arbetet för benet, helt läkt blir det inte förrän om ett år, så det är ju väldigt viktigt att vara försiktig med ridningen nu.

Inför dagens premiär hade jag verkligen INGA förväntningar, det gick liksom inte att föreställa sig alls, skulle jag känna att jag ramlade av i skritten bara eller skulle det vara mer som vanligt??? Omöjligt att veta och det var väldigt skönt att inte heller kunna veta utan bara känna sig för.

Phantasia stod så snällt när jag gjorde iordning henne, hon är ju en riktig klippa, alltid pålitlig och lugn. Jag satte på diverse hjälptyglar i form av gramatyglar (för att slippa det värsta skumpandet ha ha!) och halsrem och en lite rem att hålla mig i vid sadeln om det skulle behövas.

hjälptyglar

Själva uppsittningen kändes som den svåraste manövern idag men det gick rätt smidigt, klev bara upp från ”fel” sida så jag kunde stå och skjuta ifrån med det friska högerbenet. Väl uppe fick jag först en lite svindlande känsla, mycket märkligt. Det var som om kroppen kom ihåg den senaste gången jag red och föll?

isadeln

Det släppte efter ungefär 50 m skritt, Natalie ledde mig på vägen, jag tog till och med några travsteg i slutet av vägen för att känna att jag kunde hålla i mig ifall hon skulle trippa iväg lite. Det gick bra.
Jag red sedan utan ”ledare” på vägen tillbaka och vi stannade för att ta en bild förstås!

påvägen

En väldigt lustig upplevelse med denna premiärtur, efter så långt uppehåll och dessutom då med skadan i åtanke, var att mina lårmuskler har blivit ”långa” istället för så där korta och kraftiga som de kan bli när man rider i hoppläder mycket.
Jag har normalt sett hål nr 7 i mina stigläder när jag rider till vardags och nr 9 när jag hoppar, ibland 10 när jag tävlar… Idag hade jag hål nr 1..!!!!! … och de kändes ändå på gränsen till korta?!! Det är alltså en skillnad på säkert 2 dm mellan nr 1 och nr 10 så det här kommer bli en lång väg tillbaka – att stå i stigbyglarna var inte att tänka på idag, det gick inte! Provade att rida lätt några steg men benet är svagt och det gör lite ont i knäet då och jag vet redan sedan sjukgymnastiken att jag är svag när det kommer till att böja benet och ex stå på ett ben och böja det, det går inte alls ännu . Detta kommer jag att få jobba med!

Det som kommer vara så bra med ridningen är att jag stärker benet muskulärt, själva ridningen utan stigbyglar är ingen belastning över huvudtaget för benet eller knäet = mycket bra! Att sedan belasta i själva stigbygeln anses av läkarna inte heller som någon negativ belastning. Vad som är absolut det sämsta att göra med benet är att liksom hoppa på det eller landa på det på något vis (så som jag alltså gjorde när jag ramlade av) så det får jag INTE göra, och inte ramla av…

Efter några varv på ridbanan kände jag mig rätt hemma även om det också kändes konstigt och ovant, jag provade lite galopp och det gick ju över förväntan. Det blev väl lite hej och hå såklart, speciellt i avsaktningarna men det gick bra. Red mest utan stigbyglar men provade också med, då på hål nr 1, och det gick hyfsat men det blev lite mer obalanserat då. En lite filmsnutt från idag:

Red väl ca 30 min totalt med framskritt och avskritt och det var rätt lagom, när jag i sakta mak gled av, detta var lättare än att sitta upp, så kändes benet svagt och lite undrande till vad vi nu påbörjat för ny övning, så jag kommer säkert ha träningsvärk imorn?!

Tänkte nu till en början rida varannan dag en vecka och sedan utöka till varje dag om allt flyter på. Har jag tur kanske jag kan vara med och träna dressyr ganska snart framöver?! 😀
Jag behöver verkligen öva på min sits i trav, den var ju redan innan olyckan mycket dålig och nu har jag ju tillfället att verkligen öva på den eftersom jag rider bäst utan stigbyglar för tillfället. Så det får bli mitt första mål tillsammans med att börja lägga tryck i stigbyglarna vartefter det går.

Hade jag istället för att tävla hoppning istället varit dressyr ryttare sedan tidigare hade jag väldigt snabbt kunnat återgå till tävlandet insåg jag, nu är det ju inte så men kanske intressant för någon annan att veta som råkat ut för samma sak. Ridningen sitter i kan jag konstatera och jag har samma problem nu som jag hade innan dvs samma för- och nackdelar frånsett att vänsterbenet lever ett eget liv.
Själva stödjandet i stigbyglarna och hoppningen – framförallt landningen efter hindret – kommer ta mycket längre tid att komma tillbaka till, även om jag säkert kan påbörja hoppningen i sig inom någon månad men då utan stigbyglar till en början.

Idag var det även hovslagardax i stallet och alla hästarna fick nya skor och oljade hovar i turordning av Natalie. Hovslagaren tyckte de var lite torra nu eftersom det varit en varm och torr sommar ett bra tag nu. Tänk att det aldrig kan vara lagom? Regn-sol-blåst om vartannat är väl bra?

oljarhovar

Passade även om på att klippa lite manar och svansar och dränka dem i glansspray, ett tips till alla som har hästar som går ute dygnet runt – dels så trasslar man och svans gärna ihop sig när de blir torra och sprayar man upp dem rejält med glansspray undviker man att de fastnar i något och drar sönder sin svans, den glider istället lätt förbi saker om den har mycket glansspray i sig och vifta bort flugor är också lättare med en svans som sprider taglet över en större del av kroppen = separerade strån istället för en stor tova eller flera att slänga runt med (inte så skönt heller för det blir ju en rejäl duns med den både på dem själva och om man själv lyckas komma emellan svansen och hästen…)

Chindra glömmer jag lätt att fota då och då eftersom hon inte rids och är igång som de övriga så det blev en liten foto session innan hon gick ut i hagen igen, blev väl inte super foton direkt men i alla fall något så jag minns hur hon såg ut som 3 åring på sommaren 🙂 Hon är omkring 168 cm nu och frågan är om hon växt klart? Hovslagaren (som ofta haft rätt faktiskt) tror hon kommer bli jättestor!?! Hoppas inte det, 168 cm räcker fint för mig 😉

chindraext

Imorgon blir det nog en paus från ridningen om jag inte känner mig väldigt i form och sugen att fortsätta 😉 men på söndag provar jag nästa gång annars, ska bli spännande att se fortsättningen och hur snabbt jag är tillbaka på tävling igen!

Mitt största mål framöver är ju att rida på min ”normala” nivå tävlingsmässigt nästa vår igen, alltså 2014.
Fram tills dess har jag några delmål:

1. Bli stabil i ridningen igen och jobba med min sits och belastning i stigbyglarna
2. Starta en dressyrtävling under hösten (?) högst preliminärt 😉
3. Kunna hoppa med stigbyglar/vara med på hoppträningarna hemma
4. Starta en 90 cm hoppklass i början av november 2013
5. Tillbaka på normal tävlingsnivå våren 2014

Jag gissar att jag kommer klara målen för i år, vi får se om jag har rätt! 🙂