Om 100 är 4 hästar så är 25 dvs 1/4 alltså EN häst att rida – Activia. Resten fick tummen ned efter dagens check med Ada. Lite oväntat och veterinär check är redan bokad på onsdag denna vecka. Kanske innebär detta ett längre uppehåll från de tre som nu är borta, kanske inte.
Phantasia visade sig inte vara helt ren, tvivel råder om huruvida problemet är den sula hon fått på sig på ena fram, för att få till muskulaturen där bättre, eller inte. Hoppas att det är sulan….! Är det sulan är problemet ur världen bara med hjälp av en hovslagare som får ta bort den. Är det inte det som är problemet är det troligen så att vi är tillbaka på ruta 1 igen – hennes vänsterknä… Vi har redan pratat om att det kanske måste bli en koll i knäet, alltså en operation. Något har ju varit problem i detta knä i många omgångar nu även fast hon vid något tillfälle svarat på behandling så har hon likväl inte svarat på bedövning/behandling andra gånger så som hon borde och inte heller är hon böj öm så… det kvarstår att något inte stämt med detta ben vid ett flertal tillfällen. Hovsprickan som var det senaste problemet verkar inte vara det primära i detta fall.
Hm.. men som sagt, hoppas det är sulan…
Och så Chindra, hon var inte heller fräsch, vad nu då? Vad hände liksom, hela styrkan förutom Activia föll plötsligt och från att ha stånkat runt med 3 hästar om dagen har det plötsligt bytts ut till … en?
Skönt? Jo, kanske lite… men ändå inte! Jag hade ju kommit igång nu!!!! Motivationen fanns där för att komma vidare och få oss, både jag själv och hästarna, i bättre och bättre form och några tävlingar var inplanerade för alla hästarna och så sent som igår kväll gjorde jag, Gullan och Jennifer en tävlingsplanering även för Chindra. Så typiskt alltså.
Det finns väl en svag chans att det kan vara hovarna som spökar på Chindra igen, hon hade någon mystisk känning av dem vid något tillfälle förra året vill jag minnas, vi trodde hon hade en böld, sedan hade hon inte det men hon var liksom halt. Hon röntgades överallt men inget fel och sedan försvann det bara och allt var frid och fröjd. Kanske (förhoppningsvis) är hon bara lite känslig för exakt hur hon verkas.
Så sulan och verkning – det låter väl som ett enkelt svar på problemen va? 😉
Jag får tro på det så kanske det slår in 😀
Activia var raka motsatsen! Förstås väldigt roligt att hon inte hade det minsta problem någonstans! Rak och fin i kroppen och mjuk och rörlig och ja, alla superlativ på en gång. Fantastiskt!
EN frisk häst då!
Hade beslutsvånda från hell idag innan jag bestämde mig för att åka in med både Ph och Ch på onsdag till kliniken, funderade ifall jag bara skulle ta Ch och så fick Ph träffa hovslagaren hemma först, men till slut fick det bli så, bättre av ”bli av med problemet” så snabbt som möjligt oavsett vad det nu blir för utgång på detta. Alltid skönt att VETA.
Då blir det fokus på Activia så länge nu då och för henne blir det tävlingsdebut 19 april har jag bestämt så nu har vi lite att jobba på fram tills dess, hon har för tillfället glömt att hon är hopphäst och tycker att bommar känns väldigt obehagliga där på marken så det är lite som att starta om nu så som hon var med hinder förra våren, men det kommer nog tillbaka till henne rätt snabbt hur man gör när man hoppar ha ha 😀
Idag har jag för övrigt haft ett nytt coaching möte, väldigt givande alltså!
Eftersom jag – som tur är – ändå lyckas ta till mig en del i det här trots att det inte alltid känns så, så märks det (säger coachen i alla fall) att de tankar och banor vi riktar in oss på känns mer och mer naturligt och inte så främmande eller snarare svårt att förstå och ”utföra”.
Några slutsatser som jag, med hjälp av coachen, kommit fram till kring att rida Chindra är att jag behöver i första hand en fysisk förberedelse före en mental eftersom fysiken och att ha ridningen i kroppen så att säga gör att jag känner mig säker i sadeln = lugn i huvudet också! Två flugor i en smäll alltså ha ha. För andra är det kanske annorlunda men för mig är detta rätt sätt.
På så vis fokuserar jag inte just nu på det mentala utan jag har ju – ända tills nu – haft den bästa förberedelsen jag kunnat få tack vare så många hästar att rida varje dag. Detta faller ju lite nu när två går bort, alltså måste jag bygga upp det hela på nytt när jag är tillbaka i den intensiteten med ridningen.
Så NÄR det blir av med Chindra går alltså inte att bestämma en dag eller datum för vilket jag eller min hjärna gärna vill påskynda men med den insikten känns det plötsligt väldigt bra, då behöver jag inte ha detta ordet ”jag borde” hela tiden i huvudet. Det blir när det blir. Sedan kanske det inte ska handla om år då utan jag hoppas ju vara igång inom en betydligt kortare tid än så 😉
Något vi också samtalat en del om idag är vad jag nu ska göra av ”all” den tid som blir över när jag inte rider så många hästar, ja nåja nu vet vi ju inte än om det blir ett uppehåll, det är ju först på onsdag jag vet, men i alla fall – bonus tiden som vi kallar den ska gå till något vettigt tyckte jag för att vara på något vis ledig utan att göra nytta går inte för sig. Stopp, stopp. Då blir jag förslöad ha ha 😀
Så nu ska jag ta tag i en milslång att-göra lista som jag förstås författade direkt då hon lämnat huset, vi var hos mig idag, så ja, jag får att göra ändå kan jag säga. På listan står bland annat att checka stängsel på hela gården, mocka i hagar, ringa tusen samtal om inköp till gården inför sommaren ex nytt grus för underhåll av hagar och vägar, fiber till underlaget i ridhuset behöver ökas på och försäkringar på hela gården och verksamheter ska gås igenom och förnyas. Vidare måste jag sälja massa hästsaker som jag inte använder, studion måste få en del invändigt underhåll och jag behöver ägna tid åt att bara skriva låttexter frånsett det mer praktiska musikarbetet i studion, nya loggan till stallverksamheten måste bli klar och ska tryckas/broderas på en massa plagg och hästsaker som redan ligger och väntar.
Ny ridväg är på gång till sommaren, den måste checkas genom promenader och planering av grävning för dike osv, kommunen ska på nytt kontaktas ang Lidaspåret och ridning där, fler hinder behöver köpas in och jag ska hälsa på Quramie, hennes ägare och Quramies föl som förmodligen hinner bli 5 år innan jag prioriterar det. Det + en massa till står nu på min ”bonus-tid-lista” som jag i skrivande stund inser borde få en egen dag VARJE vecka, det här går ju inte! Hur ska jag hinna det här innan hästarna är friska igen?!? 😉
Jaha, det var två ämnen som vi tog upp idag och det tredje handlade om hur jag ska bli mer produktiv i studion, jag stampar gärna för länge på samma punkt i produktionerna och coachen föreslog äggklocke-metoden kan vi kalla den. Det betyder alltså att ställa klockan så att säga och när ”klockan ringer” efter ex 2 timmars arbete med en sak så ska det omedelbart avslutas OAVSETT om JAG TYCKER att jag inte är klar. Vilket jag alltid tycker. Att jag inte är klar alltså. Jag blir a.l.d.r.i.g klar ha ha 😀
Sedan påbörjas då nästa projekt för att åter igen avslutas efter en bestämd tid osv.
Jag innehar nog alla tendenser på maniskt beteende i studion ha ha…. och jag sitter antingen hela dagen i ett streck utan att ex äta eller så sitter jag i värsta fall hela natten – jag kan inte sluta! Det är så kul! Jag vill få till så mycket och jag vill färdigställa allt på en gång!
Men det blir ju till slut som en drog och jag blir inte produktiv ur kvantitetsperspektiv, det blir kanske bra kvalitet på en liten detalj, visst, men de andra 10 produktionerna då som också ska bli klara?!
Så, nu har jag att ta tag i – även utan hästar att rida – så det gäller att tillämpa uttrycket jag lärt mig idag:
RMI = Rätt Mental Inställning
Att förvalta extra tid som något positivt istället för att se det hela som en svacka eller vad man nu tycker att det är när ridningen eller den normala vardagen, vad den nu än må innehålla, byts ut.
Nu har jag redan bloggat för länge och missat middagstiden… suck… att det ska vara så svårt det här med att hålla sig till mat-tider, blir tokig. Ja, nu måste jag äta i alla fall.
Hörs efter onsdag då! 🙂