Igår blev en riktigt bra dag, strålade som en sol både på ut- och insidan när Ada varit här och gjort sitt med Phantasia, resultatet pekade på att det verkligen blev magic som jag skrev dagen innan, fantastiskt är ett bra superlativ till vad som skedde.
Ada har en gång i tiden stått uppstallad på Lövholmen och sedan dess har vi setts och hörts sporadiskt till och från genom åren, vi brukar passa på att ta en lunch när vi springer på varandra. Ada är alltså equiterapeut.
Ungefär likadant blev det denna gång då Ada varit i det andra stallet här och behandlat en häst och jag började fundera på om vi ändå skulle ta och se över Phantasia, även om jag inte trodde på att det skulle ge något då hon verkade vara ”halt” av ledproblem och inte av kroppsliga problem.
Men efter senaste kliniksbesöket kändes det rätt hopplöst när Chris inte hittade något mer konkret och det talades om operation för att rensa i knäleder eller avancerade utredningar scint, MR osv. Min spontana känsla av det hela var att Ph inte har problem med sina knän, hon borde var mer halt/behandlingarna borde hjälpt bättre, hon hade ju egentligen inte några böjreaktioner alls när jag var inne sist trots extremt provocerade böjningar.
Så jag beslöt mig för att göra ett försök med Ada vilket skedde igår och jag sa skeptiskt till Ada innan att jag ”gärna ville bli överbevisad” i min inställning, allt för att Phantasia skulle bli bättre <3
Det blev jag, överbevisad alltså, så fantastiskt att se Phantasia, efter visserligen en bra stunds meckande och knådande, bli hältfri och framåt i höger varv som varit problemet. Jag kunde verkligen se hur bakbenen helt plötsligt sköt på och trampade på och det kändes nästan för bra för att vara sant och Ada ropade glatt ”ser du inte att hon är ohalt?!” och jag kände liksom ”öh, va, är hon? Nja, eller ja.. JA det kanske hon är nu!” 🙂
Man blir så inne i att felet finns där att det tog en lång stund att inse att hon var mycket bättre, jag vågar tack vare alla mina oturs- och skadeerfarenheter inte riktigt tro att hon är helt bra trots både min egen och Adas exaltering över resultatet, kan det verkligen vara så enkelt? Men jag är övertygad om att det här var helt rätt sätt att gå vidare och att hon är mycket bättre eller rentav bra nu!?! 🙂
Behandlingen som gjorts på klinik var förmodligen ändå nödvändig i det hela och säkerligen en effekt eller sekundärt problem av det hon känt av i sin kropp som nu Ada fick loss och som troligtvis faktiskt berott på någon form av ”skada” hon ådragit sig i hagen eller liknande, alltså gått omkull, fläkt sig eller vad hon nu fått till för rörelse.
Idag ska jag prova rida henne ett par minuter bara för att checka gårdagens resultat även under ryttare, det ska bli så spännande!!! 😀 Hoppas, hoppas att hon känns så bra som hon också såg ut! Ada kommer igen om 2 veckor och vi åker alltså inte till klinik idag, tjoho! 😀 Det finns ju ingen anledning att komma dit med en häst som nu ser fräsch ut och inte har några som helst böjreaktioner liksom!! 🙂
Go Ada säger jag bara! Så duktig på sin sak och med känsla för hästen <3 Det blir definitivt fler gånger framöver även om det kanske inte i alla fall kan lösa allt, för tillfället hjälpte det nog Ph men visst kan det finnas en risk att hon kommer få problem i sina knän igen, det sliter att hoppa, en del hästar klarar det bättre än andra, vart hon står vet jag inte men hon har ju känts som en rätt ”stark” häst sakdemässigt och först då hon sparkade sig och fick en griffelbensfraktur som tog tid på sig känns det som om problemen kan ha startat.
Nästa gång Ada kommer ska vi även ta med Activia på en behandling och förstås hoppas jag på magic igen, att ojämnheten som finns i höger bak bara går upp i rök efteråt? Okej Ada fixar du det? ha ha 😉
Förstås snurrar tankarna nu och jag är redan klar med Phantasias tävlingsplanering i huvudet typ, det vore ju så roligt om det kan fungera nu så vi får komma igång igen också och göra Hibbi sällskap!
Hibbi gjorde en fantastisk hoppträning igår, hade ingen med mig som kunde filma, men hon hoppade så bra mot slutet när det höjdes lite och jag måste säga att jag tror väldigt mycket på henne! Hon utvecklas i hoppningen för varje gång och tack vare 1,5 år av långsamt utbildande och tragglande över låga hinder är hon säker och har självförtroende i hoppningen och frånsett lite tittighet ibland reagerar hon inte när hindren höjs utan anpassar sig bara och verkar hoppa bättre ju högre det blir. En otroligt härlig känsla att hoppa henne när hon känns så, dessutom är hon mycket okomplicerad att rida på hinder, och jag är så spänd och nyfiken på hur det ska gå nu under året med tävlingarna.
Eftersom jag är noga med detta att hästarna ska vara supersäkra innan man börjar höja hindren startar vi i helgen med 95 cm och kan säkerligen klättra lite raskare uppåt under våren-sommaren om hon känns lika bra på tävling som på träning. Längtar till att få prova! 🙂
Kan jag få ha sådan tur nu då att 2 (!) hästar ska kunna vara med i matchen? 😉
Go Hibbi & Phantasia!!! 😀