Hemma från mini semester och igång med arbete igen. Innan vi åkte iväg grusade vi de två rasthagar som jag hade till mina hästar tidigare, de tillhör numera verksamheten och eftersom vädret är så otroligt milt och regnigt i år till skillnad ifrån förra året när vintern startade i oktober (!) så har vi fått grusa extra i år.
Hopplöst med leran som är omöjlig att rå på med allt regnande men det går i alla fall att göra lite åt saken även om det hjälper mest punktvis.
Rasthagarna är ju sedan många år tillbaka ordentligt dränerade långt under och lager på lager av både kross, singel, 0.16 med flera grussorter är pålagt genom åren. Därför ”räcker” det numera med att fylla på toppen med 0.16 grus vilket jag tycker håller bäst av alla sorter vi testat. Det håller sig oftast hyfsat ett år i taget. Det här är ju inte direkt den bästa årstiden att jobba med markjobb nu eftersom man kör sönder marken samtidigt i geggan. Det var dock inte mycket att göra åt det utan bara sätta igång.
Först är det viktigt att skala av det lager som bildats ovanpå det gamla gruset, gödsel och torv är döden för grushagar, man måste verkligen sköta dem dagligen om det ska fungera!
Gruset 0.16 står alltså för storlek 0 till 1,6 cm stora stenar. Fördelen är att det bär bättre när det är så pass stora stenar i det, nackdelen är att det kan fastna i hovarna. Pest eller kolera. Som med allting annat 😉
Det är viktigt att komprimera gruset så att det sätter sig direkt, ytan blir hård och mer hållbar än om man bara lämnar gruset som det är.
Det tar sin tid att gå runt med komprimatorn, den är ju inte den snabbaste maskinen direkt.. Är det för blött i marken fungerar det inte alls utan man måste få ett tillräckligt tjockt och framförallt jämnt lager med grus för att den inte ska fastna och suga med sig vatten och lera upp igen..
Det blir fint när det är klart men det är bara en tidsfråga tyvärr innan det blir dåligt igen, verkligen som att flytta sandhögar i öknen detta med att grusa för hästar, hästar förstör det mesta i markväg… 😉
Rasthagarna ovan blev klara innan vi åkte och idag har vi gjort både sjukhagar och ytan utanför ligghallen vid mitt stall.
Sjukhagarna är svåra att jobba med, det lutar mycket och det går absolut inte att köra in med stora traktorn där på gräset, det blir tillräckligt uppkört bara av Avanten :(… utan man får fylla på med grus från vägen istället. Ett väldigt åkande blev det med Avanten fram och tillbaka i hagarna för att få till det någorlunda jämnt, sedan är det som vanligt så att man måste kratta för hand… Ingen maskin gör det bättre!
Vid lösdriften fick vi åter skala av alla ”topp-lera”…
Hästarna som står inne på natten i sina boxar får ju god tid på sig att torka upp sina hovar men i lösdriften är det riktigt krisigt om man inte har torra och hårda ytor, hästarna kan inte stå i lera hela dagarna så detta är ett måste om det ska fungera.
Nu är ju just mina hästar väldigt bekväma av sig och står gärna i ligghallen mest hela tiden om de själva får välja så de hinner tursamt nog också bli torra under natten.
De stod nyfiket och otåligt och väntade allihop utanför avspärrningen och väntade på att få sitt nya grus klart. Hästarna är väl medvetna om att det är torrt och skönt att stå på gruset OCH att det ger bra grepp, de tar sig gärna en svängom direkt de kommer upp där och springer liksom runt höhäcken varv på varv som om det vore julgransplundring ha ha 😀
Grusade även lite lätt utanför stallet och fick in alla strö pallar under det utskjutande taket, vem vet, snart kanske snön kommer och då vill man vara klar med sådana praktiska bestyr som blir riktigt jobbigt att pyssla med när det kommer 1 m snö direkt helt plötsligt och utan förvarning vilket inte är helt ovanligt här 😉
Så två heldagar och 60 ton grus senare är nu grusmaraton över. Skönt. Hoppas det håller ett tag i alla fall! 🙂