Välkommen konvalescens…
Upp som en sol och ned som en pannkaka, livet mer flera hästar i omlopp..
Chindra har till och från haft en hälta fram, ända sedan hon började longeras i höstas. Dum som jag var trodde jag det berodde på hennes intensiva växtperioder. Jag kollade alltså inte upp det utan antog att det var något tillfälligt.
Började för några veckor sedan fundera på hur det egentligen låg till med denna hälta, den har synts mer och mer och tanken om senskada eller liknande har slagit mig, eller kanske lös benbit?!
Någon plan om att åka till klinik fanns väl inte direkt, kanske Chris kunde kolla henne hemma tänkte jag, vid nästa tillfälle. Ridningen som varit väldigt lätt och få gånger har ju fungerat bra och frånsett en protest en gång har det inte märkts av några problem vid ridningen alls, snarare tvärtom! Chindra har utvecklats snabbt och enligt planen och inom 6-7 veckor var det tänkt att sätta in slutspurten mot 3 årstestet i mitten av maj.
Så blir det inte nu.
Bestämde mig för att åka in till kliniken och göra sällskap med Natalie och Molly idag. Molly som haft problem med kolik i flera veckor känns det som skulle äntligen få en ordentligt koll på magen och jag tänkte att det passade väl bra så fick Chindra sällskap i bilen. Så i förrgår tog vi oss en provtur med Molly och Chindra i bilen till Södertälje tur och retur. Det gick så bra så! Chindra nästan springer in i bilen och ser ut att trivas direkt, står fint och stilla och ser lika glad ut när vi kommer hem igen. Detta var Chindras tredje åktur i bilen, den första vad vid fölmönstringen för läääänge sen och den andra för några månader sedan och då bar turen bara runt knuten hemma 😉 I förrgår blev det ju en riktig om än tämligen kort resa, ca 1 timme totalt.
Så idag när vi skulle åka ”på riktigt” gick det lika bra, in i bilen och så iväg, mitt i rusningstrafik vilket innebar köer och långsamt åkande en bra stund innan vi kunde köra på och komma fram till Sigtuna kliniken som var dagens mål. Mag prylar för Molly fanns nämligen inte på Hölö så vi fick ta den långa vägen. Det skulle senare visa sig vara ett bra val, framförallt för mig som från början inte alls trodde mig ha ett särskilt viktigt ärende till kliniken överhuvutaget med min 3 åriga unghäst som mycket väl kunnat varit halt av någon väldigt enkel anledning.
Till skillnad från den förra resan till Södertälje när Chindra hoppade över hela rampen när hon skulle ut istället för att gå ned gick dagens avlastning betydligt bättre – med små myrsteg gick hon försiktigt ned efter att ha stått i ramp öppningen och spanat en bra stund innan 🙂 Spännande tyckte hon!
Efter 4 timmars besöket där Chindra fortsättningsvis skötte sig exemplariskt blev följande konstaterat:
Lösa benbitar på båda bakkotor och hältan fram var det väl då inget direkt fokus på längre. Attans säger jag bara att jag inte kollade detta tidigare!!!!! Typ förra året!!! Så här är det ju att har man inte upplevt eller erfarit saker och som i mitt fall faktiskt aldrig varit i kontakt med lösa benbitar någonsin på någon häst så vet man helt enkelt inte att detta också kan hända. För alla skador ska väl någon gång hända en som hästägare till flera hästar genom flera år eller flera hästar i taget, eller?!! 🙁
Det hela gick sedan mycket snabbt, det fanns en operationstid om 10 minuter (!!!!) som jag kunde få från det att jag fick beskedet. Rådet från Chris löd ”bitarna BÖR tas bort” alltså ordet BÖR är inte min grej – SKA eller BEHÖVER INTE är bättre ordval. Vad skulle jag göra?! Det var ju bara att köra på och mycket överraskad av dagens röntgen fynd lämnade jag förvirrat över grimskaftet till operationsskötarna som på nolltid fixade klart henne för operationen. Innan vi ens hunnit åka var hon redan på bordet skulle jag tro.
Oroligt. Inte kul med operationer med sövning. Usch!
Vi åkte hemåt, jag var hungrig och irriterad över hela situationen, varför?! Varför blev det så här nu då? Oturen fortsätter att förfölja mig eller så har jag helt enkelt för många hästar och därmed för många ”situationer” eller ”risker” där skador kan uppstå?
I alla fall så snurrade tankarna kring att hon förmodligen växt för fort och är stor, man riktigt ser hur mycket hon har kvar också.. suck. Min okunskap och icke erfarenhet gjorde alltså resultatet att jag får säga Hej då till 3 årstestet för min egen avkomma som jag sett fram emot så mycket.. för att istället sätta henne i boxvila i 6 VECKOR!!!!! Chindra som är van vid lösdrift och rörelse ska alltså stå i box dygnet runt nu tack vare operationen och därefter ska det vilas ytterligare 3 månader…
Att det lämpar sig att betäcka henne i år är väl mer ett faktum nu än ett önskemål. Chris höll med. Det gjorde han inte sist, då behövde hon med sin dagsform arbeta, men nu har ju allt vänts upp och ned igen och Chindra ska vila, växa och inte arbetas förrän i höst vilket hon kan vare sig hon är dräktig eller ej. Seminering är det dock inte tal om förrän de 6 box-vile-veckorna passerat förstås, perfekt! – inte nog med boxvila utan också en sen betäckning, precis vad jag tänkt och föreställt mig. Att det sedan inte gick helt på försäkringen med kostnaderna för operationen idag var liksom ytterligare grädde på moset och inte ens värt att gå in på i närmare detalj om varför, regler och bestämmelser finns och är hästen inte halt på det ben problemet enligt röntgen sitter så är det bara att öppna plånboken, ropa och hoppas att en hög sedlar svarar och kan grävas fram med blod svett och tårar eller ställa hästen i avelsboxen för gott… och jag har ju inte försökt avla fram ett avelssto utan, precis – en tävlingshäst.
När vi kom hem jag, Natalie och Molly som fick åka ensam hem, var det bara någon knapp halvtimme innan jag skulle ringa kliniken och kolla om operationen gått bra och om Chindra klarat uppvaket, ett samtal jag inte gillar att göra! Annars älskar jag att prata telefon däremot.
Det hade tydligen gått bra och jag kunde ta en lättnads suck och hoppas på att också natten borta för min bebis ska gå bra. Förhoppningsvis får jag hämta henne imorgon på dagen, hoppas det så hon får komma hem igen, hon måste ju undra vad som hände idag, åka hemifrån första gången och sedan inte få åka med hem igen?!
Passade på att ta någon form av exteriörbild efter en första dos lugnande idag innan Chinda gick in på röntgen, hon stod ju väldigt still då och med lite skrammel från nycklar och dylikt åkte även huvudet upp en aning 🙂
Det spelar ingen roll hur mycket man planerar och planerar, det går sällan som man tänkt sig och det faktum att det är så har faktiskt hjälpt mig många gånger. Att ta föl på både Quramie och Chindra kan ju verka helt hysteriskt dumt, inte ska väl jag ha 7 hästar?! Vad ska jag med dem till och tänk vad det kostar… hua!
Men så kommer faktumet och påminner sig, inget går i alla fall som man tänkt sig och allting ändrar sig stup i kvarten så det är numera bättre att vara i nuet och ta beslut som grundar sig på vad som troligtvis blir bäst nu och det närmsta året kanske snarare än vad som blir bäst inom 5 år som jag tidigare haft som resonemang.
Avkommorna ska bara ha intressanta hingstar så att de är säljbara, sedan löser det sig längs vägen och Quramie finns det ju redan en avskedsplan för då hennes uppfödare kanske får förmånen att så småningom ta över den fortsatta aveln med henne. Så 7 hästar kommer det inte att bli 😉
Att 3 årstestet inte blir av gör inte så mycket faktiskt, jag tvivlar på att Chindra gjort bra ifrån sig där för dagen oavsett benbitarna, galoppen har verkligen varit sådär den senaste tiden och hon behöver mer tid att utvecklas, kanske är det mer lämpligt att visa henne som 4 åring (eller snarare 5 årigt fölsto då) och prova den varianten. Detta har också lärt mig att stora avkommor har andra förutsättningar än små och tidigare utvecklade, även om jag redan ”visste” det så har jag nu också upplevt för och nackdelar. Fördelen är väl att jag slipper träna kondition nu då inför 3 årstestet 😀 jag som älskar att springa… 😉
Nackdelen är förstås hela grejen med operationen och följderna, jag hade ju önskat att hon varit frisk idag sånär som på en enkel men obetydlig hälta på ett framben troligtvis beroende på fel vinkel på verkning fram och i behov av skoning istället enligt Chris. Men så blev det inte. Mot så småningom nya mål får sammanfatta dagen.