Dagens tävling i Mälarhöjden blev en rätt regnig historia – och rörig. Fy vilken stressig tävlingsplats främst i fråga om ytan att röra sig på och rida fram frånsett tävlingsbanan, jag som alltid gillat Mälarhöjden, och fortfarande gör eftersom deras bana är toppen, tyckte ändå att det var väl rörigt med alla hästar, trailers och folk överallt på samma område. Jag inser att jag verkligen uppskattar tävlingar som ex Märsta där det är tydliga anvisningar vart människor resp. hästar ska gå och vistas.
Framridningen kändes enormt hattig, ingen ordning på vem som skulle rida innanför eller utanför spåret och hästar i vägen överallt med röda svansrosetter. Det nya systemet med att rida fram enbart i ett varv må ha sina fördelar men också sina nackdelar. Alla gör ju inte lika.
Jag har röd rosett på Hibbi själv, mest för att folk inte ska galoppera och hafsa på bakom oss även om hon visst kan slå också, och jag har definitivt stor respekt för andra som har det och stannar hellre än att rida för nära vilket verkligen störde rytmen idag då alltför många tenderade att plötsligt göra halt eller befinna sig i vägen för de som red i galopp och det blev svårt att få en avslappnad känsla på framhoppningen med så många ”röda rosetter” överallt och hästarna som nog inte var lika bra på att undvika att sparka som Hibbi.
Hibbi var till en början rätt på hugget vilket kändes bra, hon kändes också mjuk och jag trodde det skulle bli ännu bättre efter att jag ridit fram. Men så helt plötsligt började hon med detta skrikande igen, efter vem vet jag inte men hon måste ju tro att resten av dockhuset finns med någonstans på tävlingen för hon beter sig i alla fall därefter. Det är ok till en viss nivå men idag var hon faktiskt jobbig och kunde inte koncentrera sig bra alls.
Värre blev det ju mer jag red. Inne på banan skötte hon sig bra i förhållande till innan men är ändå så spänd att jag fick rida ordentligt på varje hinder och även om hon kanske inte tittade mer än vanligt så var hon spänd och stod emot mer eller mindre hela banan runt istället.
Sprången däremot kändes rätt bra, bättre än tidigare tävlingar! Tycker också att tempot/intensiteten var bättre från min sida, jag försökte sätta så mycket tryck i henne som var möjligt för att få henne mer framåt än spänd och tittig.
Svårt att veta om detta med anspänningen hon gör beror på orutin enbart, en viss del har givetvis med det att göra, men frågan är om hon liksom inte kommer bli bättre på att ta det cool?? Hoppas verkligen det blir bättre med fler tävlingar, tycker det gått rätt mycket fortare med andra orutinerade hästar jag haft än vad det verkar göra för henne och komma över den första tävlingsnerven…
Vi var i alla fall felfria och jag känner mig nöjd med rundan, men med tanke på känslan där inne var det inte tal om att starta 1.10 idag.
Jag vet inte om jag hade fått henne med mig ordentligt då hon har en tendens att frysa och inte ta skänkeln i dessa lägen och det finns ingen anledning att hoppa högre om hon inte kan hoppa 1 m banan med bättre koncentration och fokus.
Vi får öva mer på fler tävlingar först. Kanske trivs hon bäst med sällskap på tävlingen? Blir spännande att se den 1 juni som blir nästa tävling för Hibbi, då ska både Activia och Phantasia med. Antingen blir det bättre med alla med eller så blir det ännu värre.
Madde och Gullan var med så det blev både film och foton idag, superkul! 🙂
Har ju inte så mycket bilder på mig och Hibbi på tävling, men filmer är också lika bra så man kan se hur det ser ut och jämföra med känslan. Det syns nog inte ens hur mycket jag rider på filmen ha ha 😀 Lite otacksamt kanske men å andra sidan så försöker jag ju rida med ”små” hjälper även om jag tar i och sätter tryck i galoppen så syns det inte på det sättet kanske.
Träffade på Tessan som tävlade Chanel också, det var kul att ”äntligen” sammanstråla på samma tävling!
Tessan var ju en del av teamet kring mina hästar under lång tid förra året när hon tävlade både Hibbi, Skrållan och Phantasia åt mig medan jag rehabiliterade mitt ben.
Numera ägnar hon sig förstås åt sin egen Chanel som var skadad förra året och de såg ut att ha utvecklats fint och kommit tillbaka i form sedan dess så nu får vi hoppas att vi kan ses på fler tävlingar framöver!
Så, summan av dagen… Lite tråkigt var det att inte starta 1.10 klassen, hade liksom laddat lite för det och såg mest 1 m klassen som en transportsträcka till 1.10 efteråt och känner mig nu lite snuvad på konfekten och ”onyttig” med dagen.. men, men.. är som sagt nöjd med rundan och hade inte kunnat rida annorlunda och Hibbi gjorde ändå ett bra jobb eftersom det tar mycket kraft för henne att fundera på allt annat på tävlingsplatsen också så vi får fortsätta att öva och tragla miljöer och se framåt istället, det kommer ju en massa fler tävlingar i år och flera år framöver! 🙂
