Sedan någon vecka är jag igång själv med mockning och stallgöra nu och det kändes först lite sådär trögt på något vis att köra igång igen när jag haft hjälp med det så länge i år… Men det gick fint redan från första dagen och nu är det bara som vanligt igen, det är ju inte så att man glömmer hur man mockar när man gjort det i 30 år liksom…. 😀
Skönt att röja undan lite kring stallet och kratta fint på stallplanen och göra så som man själv brukar, att ha hjälp innebär en sorts frihet medan att göra saker själv på sitt eget vis innebär en annan sorts frihet. Båda är lika bra på något vis även om de är olika. Men just den här veckan var det i alla fall skönt att ”göra-det-själv”.
Ridningen rullar på rätt så bra, jag kommer mer och mer in i det efter uppehållet och även om det kommer att ta tid att sätta konditionen för mig själv så känns det i alla fall bättre och bättre och med det ökar även motivationen vilken känns som en lättnad faktiskt, ett tag var det trögt med den kan jag säga….
Ada var här för ett tag sedan och behandlade hästarna varpå Hibbi skulle jobbas ett tag på lina och inte ridas för att bygga upp sin ryggmuskulatur och efter att först ha suckat åt eländet hur det brukar vara att longera henne, när man får smacka sig hes för att hon ska ens röra sig ur fläcken, så blev jag positivt överraskad när hon plötsligt bara fungerade utmärkt att longera…?
Från ingenstans förstod hon alla mina kommandon och gjorde sin ordinerade igång- och avsaktningar mellan trav och galopp i långsamt tempo hur bra som helst!! What?! Så ja, det var inte så tråkigt att longera trots allt och en häst mindre att rida dessutom ha ha 🙂
Eftersom jag upptäckte att hon verkade tycka det var kul med markjobb nu då så fick jag såklart ganska snabbt idén att testa tömköra henne lite inför ev inkörning. Tanken var ju att börja med Phantasia men ju mer jag tänkt på det desto mer har tankarna istället gått till Hibbi att hon kanske har en annan mentalitet då jag ju upptäckte att Ph var känsligare än jag trott.
Så, på med selen och grimskaft på sidorna som slänger och hänger och så ut på promenad runt gården, har en mini-runda jag går runt, runt, runt för att för varje vända hänga på något nytt skrammel efter eller på sidorna för invänjning.
Hibbi var hur lugn som helst, hon brukar kicka lite åt saker kring benen men brydde sig inte alls när grimskaften dinglade och fastnade runt benen ibland (de sitter med säkerhetshakar och lossnar lätt om något händer så det är ingen fara så) och vitsen är också att hon ska lyssna på mig om hon fastnar och stanna på mitt kommando så jag kan trassla ur henne. Fungerade mycket bra!
Nästa steg blev att jag vågade mig på att binda fast en pinne i grimskaften = draglinorna, så att hon skulle släpa något själv för första gången istället för att jag släpade pinnen efter mig. Det gick jättebra.
Och så nästa runda, på med ett däck och först i det här skedet drar hon något efter sig som har en viss tyngd om än väldigt lätt för henne som är häst men linorna spänns ändå och hon känner av draget och att ”draglinorna” sträcks och trycker mer mot sidorna av benen.
Liten filmsnutt på det också:
Det låter också rätt ordentligt om däcken när de skrapas i marken så det blir lite dubbel övning med ljud och drag där, hon var himla duktig alltså! Så nu är jag för tillfället helt övertygad om att Hibbi har bäst förutsättningar för detta, medan vi jobbade på stod Ph oroligt i hagen och betraktade oss men en ogillande uppsyn när hon såg och hörde däcket så ja, hon är kanske lite för mycket prinsessa för detta medan Hibbi agerar som hon inte gjort annat, kul!!!
Har definitivt fått blodad tand och ska fortsätta med Hibbi och öva mer och förhoppningsvis kanske jag kan få användning för min vagn då någon gång framöver?!… 😉