Intensivkurs med Chindra!

Stall Lövholmen

Ni vet när man ska ta körkort så kan man åka på en sådan där intensivkurs på 2-3 veckor, ofta långt ifrån storstäder, och så har man förhoppningsvis med sig körkortet hem efter de där veckorna. Jag vet inte om dessa kurser finns fortfarande men det fanns förr i alla fall även om jag själv inte provat det. Men nu gör jag en variant av intensivkurs – med Chindra! Vi förbereder oss med en dryg veckas framförhållning på vår första tävling tillsammans!

När jag var ponnyryttare och red på elitnivå så fanns det en tradition i att fick man en ny häst så skulle man ut och tävla och gärna på meeting ”så fort som möjligt” – för det är ju på tävling man lär känna sin häst!

Tango på SM i hoppning 1995
Tango, en av mina ponnyer, här från SM i hoppning 1995.

På tävlingen utsätts hästen och hela ekipaget inför det mesta: man åker trailer/lastbil och får reda på hur hästen beter sig i lastning och åkande, man stallar upp och ser hur hästen anpassar sig till att bo hemifrån, man rider på en okänd bana med okända hinder och man får reda på om man har en tittig, spänd eller cool häst. Man får en chans att rida fler klasser och göra nya förbättrade försök under flera dagar på samma bana för bästa förutsättningar till avslappning och förhoppningsvis får man med sig tonvis med erfarenhet hem!

phoskr_youngsters
Skrållan och Phantasia står uppstallade på tävlingen Champion of the Youngsters 2011.

Vad som inte gick bra och vad som gick bra kan man sedan smälta då man ”vet” det och så fortsätter man jobba vidare med hästen. Förstås ska tävlingen vara på en lätt nivå tycker jag, det handlar nämligen inte om att ”tävla” det handlar bara om att ”träna” och lära känna sin häst och få erfarenhet hur man kan jobba vidare mot den nivå man tänkt sig. Det gäller att inte ta tävlandet i sig på allvar alltså. Svårt! Men nyttigt.

Jag nämnde ju det här att jag funderade på det här med att tävla Chindra redan nu trots att jag knappt ridit henne på länge, och jag tog också beslutet att vi ska åka!!
Även om det är väldigt kort om tid och även om jag inte kommer att ”känna” Chindra ens i närheten så bra som mina andra hästar inför denna tävling så vill jag liksom prova. När jag har provat så vet jag, före jag har provat så är mycket saker bara analyser och förutfattade tankar som snurrar och ibland blir jag så trött på det att det är bättre att bara ”do it” liksom! Något som man också borde tillämpa i fler sammanhang i livet…

Ch-hoppar

Så ”do it” det är vad vi ska göra! 🙂 Så få vi se hur det går och sedan fortsätta jobba utifrån det. Jag följer med andra ord min gamla ”ponny tradition” 🙂

Enkelt ska det vara och vart hittar man bättre klasser än det här?

tavl_klasser

Till Dalarna bär färden på onsdag och så sover vi över till torsdag. Det blir att ta saker lite som det kommer men planen är att rida 60, 80 och 90 cm.

Hemma övar vi för fullt! Eftersom jag inte hoppat henne på länge är det låga hinder som gäller och att bibehålla rytmen. Chindra har inte svårt för att galoppera på, hoppa stort och långt så här övar vi på nära avsprångspunkt och ett lägre tempo under första dagarna på vår ”intensiv-kurs” 🙂

160621

Tills det är dags för avfärd tränar jag i en stege med höjden och ökar något hinder litegrann i höjd för varje dag för att avsluta intensivkursen med att hoppa en 90 cm bana för att vara så väl förberedd som möjligt på höjden i alla fall. Med lite tittiga hinder och 90 cm kan ”Chindra-sprången” bli ganska stora…

Dag två och kanske något mer tempo. Höjd på något hinder omkring 80 cm…

160622

Eftersom Chindra tävlat tidigare men inte med mig och jag redan råkar veta att hon spänner sig på tävling så vill jag vara förberedd hur det kanske kan komma att kännas. Därför har vi miljötränat lite här och där.

I trafik

chasfalt

I skogen

chstigen

På uteritt

chskogen

Så jag har fått känna lite i alla fall hur hon beter sig när en duva flaxar upp precis framför näsan och hon är ju en snabb häst med lite nerv ibland så hon reagerar det gör hon 😉 man får hålla i sig lite men överlag känns hon ändå cool och duktig. Lyssnar väldigt fint på rösten vilket jag tycker om, när hästarna vill att man pratar med dem medan man rider! Efter lite fumlande bland stenarna i skogen och jag brast ut med bestämd röst ”Försiktigt Chindra!” så smög hon lite långsammaren framåt, om hon förstod vet jag inte men det kändes i alla fall så.

Att jag nu från i princip noll förberedelse både fysiskt med hästen men också mentalt klarar av allt det här, vilket jag haft problem med tidigare med Chindra och efter min avfallning och skada tidigare, det är i första hand Gullan och Linns förtjänst just nu. Ser man tillbaka lite till finns många fler som hjälpt till med Chindra genom åren sedan hon reds in, deras roll har också gjort det möjligt att vara där vi är idag! <3

chute

Men vad Gullan och Linn det senaste halvåret har gjort för Chindra eller kanske framförallt för mig är jag så evigt tacksam och glad för. De har ridit, utbildat och utvecklat Chindra som tack vare det mognat väldigt mycket och jag har fått tid att mogna ”mentalt” vilket jag uppenbarligen måste ha gjort med tanke på att jag till och med ridit ut Chindra nu. Något som för andra kanske skulle verka som en struntsak men som för mig är bland de värsta scenarion jag kunnat tänka mig med en häst som Chindra som från början var en rätt så vild unghäst.

chstegra

chfolHon har ju dock den genen och kommer alltid att ha, men även hästar mognar och en ”vilding” kan bli stabilare.

Det är svårt det där att se verkligheten för hur den är nu och inte tänka tillbaka hur något en gång varit. Men jag övar mig på det.

Chindra var ju som föl väldigt snäll och lugn och det finns nog en hel del sådant i henne också, jag tycker mig ha kunnat avgöra redan som föl hur hästarna kan komma att bli, vilka förutsättningar de har och få en ”känsla” för om det känns som rätt häst för mig eller inte.

Med Chindra har det konstigt nog och trots alla hennes akrobat aktiviteter känts rätt fler gånger även om det svajat rejält till och från också.

Det här inlägget ligger i kategorin ”vägen tillbaka” i min blogg för att det är ett stort, stort mål på vägen tillbaka att genomföra det jag gör nu.

Så jag är mycket nöjd med mig själv, även om jag kanske aldrig blir kvitt känslan och tankarna helt att jag ska ramla av igen eller skada mig, så försöker jag i alla fall och det känns som huvudsaken och jag växer av det.

Snart är det ny vecka och de sista förberedelserna återstår – sedan åker vi!!! 😀