Idag har jag varit med Activia ensam på tävling i Mälarhöjden, eller nja, Gullan och till och med pappa kom ju dit och hängde lite med oss en stund, men jag åkte själv och fixade allt imorse själv och det var sååå skönt! Lyxigt liksom att bara åka med en häst! Minns knappt när jag gjorde det senast…? Gick länge och strosade i stallet med mockning och fix innan vi åkte och hann med allt jag ville ha gjort före avfärd, till och med frukost, för att kunna ”lördags-slappa” lite när jag kom hem senare!
Varför det bara blev Activia idag berättar jag mer om längre ned i inlägget, det var ju meningen att alla skulle med som vanligt men i vanlig ordning har det bra flowet bytts ut mot sjukstuga..IGEN.
Activia skulle bara gå en 1 m klass idag och det gick jättebra, fick en bättre rytm än i Nyköping och red i bättre tempo också, något språng var inte helt bra med ridningen från min sida men överlag var allt mycket bättre än sist och Activia var inte heller lika spänd. Dock är hon lite matt i kroppen av någon anledning, ska lägga in en del korta vilor nu före semin.
Felfri och rosett blev det, Gullan fotade och till och finbesök i form av pappa kom också på tävlingsbesök idag, han hängde ju med i alla år med Activity (Activias mamma) och tyckte nog det var lite kul att se hennes avkomma och likheterna de har. Bäst att passa på med pappa när tävlingen ligger nära hem 😉
Jag och Activia är inne i vår ”honeymoon” just nu, alltså den där perioden när man bara känner sig så nöjd med och fäst vid sin nya häst när man gjort ett nyinköp som känns bra och rätt <3
Smekmånaden försvinner väl egentligen aldrig helt om det verkligen är rätt häst och det stämmer ganska bra med alla hästar jag har just nu, är väldigt förtjust i dem allihop och tycker att de alla har jättebra egenskaper fast på olika sätt. Men eftersom Activia är den ”nyaste” av dem så är det förstås lite extra spännande med henne just nu och säkert ett tag framåt innan vi kommer till vår ”vardag” ha ha 😀
Hon var cool som vanligt och tittade inte på något hinder och tyckte inte miljön var något bekymmer heller, kan inte nog poängtera hur viktigt jag tycker att det här temperamentet är för en tävlingshäst. Andra de får kämpa med vilda hästar på framridningen som krånglar och har sig medan Activia lugnt ser sig om utan minsta reaktion vad som än händer känns det som – en häst i min smak alltså! …. och jag har ju provat motsatsen så jag vet vad jag gillar… 😉 Det är liksom ointressant för mig att hålla på med hästar om det ska vara krångligt och det krångliga tar fokus ifrån fokuset så att säga 😉
Ja, resten av dockhuset då… det är dax för sjukstallet ett tag igen nu tyvärr.
Jag tar det från början.
Phantasia blev inte riktigt bra efter sitt fall, jag blev inte klok på vad som var fel och inte heller Ada som var här för att hjälpa till med kroppslig behandling och felsökning.
Jag bestämde mig för att åka in och checka henne på klinik.
Någon dag innan jag skulle åka fick Hibbi ett sår, en spark eller något annat, ett pyttelitet sår – MITT PÅ LEDEN! Super otur såklart. Såklart. SÅKLART.
Så hon skulle då också åka med och jag hade ingen hjälp av någon som kunde följa med… så Activia fick också åka med och vara bara sällskap. Tur att de fått sådan vana att stå i bilen och vänta hela dagarna på varandras starter på tävlingarna! Så istället för två skrikande, sparkande och stressade gaphalsar om jag åkt utan Activia och ställt H och Ph i boxar på kliniken så stod de nu som tysta prinsessor i bilen och väntade på varandras undersökningar. Förstås med goda hönät som tilltugg! 😀
Phantasia var först ut, för att göra en lång historia kort så hittade vi hält-felet i ena framhoven och troligtvis inte ens relaterat till fallet. En spricka i hovväggen som hon fått eller som utvecklats under lång tid hade till slut blivit en problem, som ett nageltrång typ, och hon ömmade rejält där. Suck… Det vara bara för hovslagaren att karva upp hela sprickan och bredda så det inte skulle trycka mer, sedan fick hon på sig en specialsko med gummi i som ska avlasta delen som sitter närmast trakten.
Det här är både bra och dåligt att det var det här felet, jag våndades inför att hon fått en fraktur eller spricka i fallet, kanske någonstans runt bog eller bäcken, så sprickan i hoven var väl en lättnad. Samtidigt kommer uttrycket ”ingen hov ingen häst” till pass nu för rida på henne det går inte för tillfället. Hon rör sig hyfsat normalt men sprickan får inte spricka upp mot kronranden och det är svårt att belasta så länge det kan antas vara ömt där. På kliniken kunde de inte heller säga riktigt när det skulle fungera, men de ansåg att det borde fungera om ett tag. Jaha, ja det var ju tydligt. Är ”ett tag” om en vecka eller 2 år när sprickan är helt läkt!?!
Så jag har ingen aning om vad som blir fortsättningen just nu men nog ska hon bli bra igen i alla fall, är alltid rädd att det ska hända något så tävlingskarriären är över…
Hon var bra otålig när hon skulle skos, trampade och stånkade runt där så det var väldigt skönt när hon till slut fick lugnande och hovslagaren fick göra sitt.
En bra klinikshovslagare som hade koll, det kändes bra när vi var klara! 🙂
Vad sprickan kommer av från början är svårt att säga, det kan ha att göra med hovens anslag i marken eller trauma dvs att hon vridit om hoven på något vis. Om man visste varför och hur hästarna skapar sig problem så vore det ju enkelt att undvika dem så att säga.
Utöver det här med hoven tjatade jag åter på om Ph:s mage som det är något fel på anser jag, hon är inte tjock, något är fel, jag är helt säker.
Men vad?!…..
Fick göra ett form av träck test kan man säga, och mycket riktigt visade det sig att något är fel. Vad är inte klargjort ännu, fler tester behövs, bl a togs något avancerat blodprov som nu skickats till Tyskland för analys så jag väntar svar om det och sedan ska hon troligtvis in för en mer grundlig utredning kring detta så det känns jättebra att det äntligen blir taget på allvar detta med magen.
Att hon aldrig liksom kommer i form på riktigt känns som att det kan ha mycket med magfunktionen att göra. Hoppas på tydliga svar kring detta på den kommande utredningen.
Problematiken är alltså att hon sväller upp som en ballong, det går ned när man rider för att sedan svälla upp igen så fort hon äter. Har testat olika foder och det gör ingen skillnad.
Detta ska vi alltså försöka hitta en lösning på framöver så hon kan få må ännu bättre förhoppningsvis <3
Ja, så till Hibbi.
Sår på leden har jag lyckats undkomma alla gånger tidigare trots otaliga sår situationer hittills, stora och svåra sår och små irriterande sår som tagit löjligt lång tid att läka.
Nu blev så tokigt med detta sår, vad hon nu fått det ifrån, det FINNS INGET i hagen att få dessa sår ifrån liksom?! ja, i alla fall, det blev tokigt för att det låg på leden. Det ser ut och verkar som en nätt spark. Misstänker att Activia kan vara boven i dramat, hon sparkar tyvärr åt de andra i tid och otid och trots att de gått så lite ihop alla fyra så ska det minsann inte fungera ens för några dagar trots att de till synes faktiskt är rätt bra kompis med varandra.
Hon blev i alla fall spolad i leden på kliniken vilket tog sin tid minst sagt (mycket vätska som ska spolas igenom leden och ut igen) och jag fick för femtioelfte gången Penovet med hem.
Jag checkar henne nu hela tiden och hittills ingen feber, håller det i sig har hon klarat sig från den OPERATION som annars måste ske för att VERKLIGEN få rent i leden. Mycket avancerad apparat för ett felaktigt läge på det lilla, lilla såret…
….och det värsta är att åtgärdar man det inte är det tack och adjö med hästen. Hältan som kan bli av ett sådant litet sår gör att hästen inte går att rädda.
Så ett sår på en led måste tar på största allvar, jag har ”hört” det förut men nu har jag verkligen lärt mig det!
Hibbi står under övervakning i sjukhage en vecka och ska sedan sättas igång lite lätt en vecka och kan därefter ridas normalt igen, som sagt om inga komplikationer tillstöter. Hoppas jag har turen på hennes och min sida. Hibbi är snäll men inte helt lycklig i sin sjukhage, som tur är håller Phantasia sällskap, när Hibbi gnäggar kommer Ph lunkandes och står sedan bredvid i hagen intill och tröstar <3
Ok, så 2 hästar down så att säga. Den sista då, Chindra, jodå minsann hon ingår också i sjukstugan, för hon har nämligen fått nässelutslag över HELA kroppen.
Det började med en böld under magen mellan frambenen, den har nu tagit 2 veckor på sig att överhuvudtaget minska bara lite och på det då knottror över hela kroppen, huvudet, nos och allt! Stackars Chindra. Om bölden också är en allergisk reaktion vet jag inte men den minskar som sagt fast i sin egen takt. Enligt veterinär är det inget att göra åt med utslagen då de ska gå över av sig självt om hon inte blir sämre, då måste hon få behandling.
Så nu står de där allihopa med sina problem medan Activia säkerligen njuter av att få all cred och uppmärksamhet rid- och tävlingsmässigt under tiden ha ha 😀
Puh, det var en lång rapport. Enklare att bara berätta att alla varit på tävling och plockat rosetter, det finns onekligen fram och baksidor med hästlivet… Nu hoppas jag bara att allihop snabbt blir bättre och kommer tillbaka på tävlingsbanan igen. Även Chindra som inte ens debuterat än trots att hon blivit hela 4 år och snart faktiskt blir 5…!