Min nya vardag

Stall Lövholmen

Nu när det inträffat en oväntad olycka blir ju saker och ting väldigt annorlunda. Jag har aldrig tidigare skadat mig mer än något tillfälligt, kan knappt minnas att det ens varit något tillfälligt. Antingen har jag haft tur eller så har mitt säkerhetstänk fungerat.

Visst kan jag chansa i vissa situationer, det hör till eller det kanske måste till en chansning, men oftast är jag genomtänkt och har som ni vet en enorm beslutsvånda i vissa fall som i sin tur faktiskt ofta ger mig ett ett väl avvägt beslut i slutändan. Tycker jag att något verkar för dumdristigt skulle jag aldrig göra det. Jag har liksom inget behov av att bevisa för vare sig mig själv eller någon annan att jag ska vara tuff eller så. Stark är en annan sak, att försöka vara stark mentalt när saker är svårt, det jobbar jag med, och att vara modig inombords i och inför situationer.

Jag tror att jag kan vara ganska vek dock, om det eller snarare när det hänt saker med ex mina föräldrar och de varit svårt sjuka har jag känt mig som en förvirrad 4 åring som inte alls vet hur man ska hantera känslorna, händelserna har varit hyfsat kontrollerbara men det har ändå varit svårt att hålla modet uppe.

Därmed vet jag med mig att jag kan falla, även om min normala mentalitet känns väldigt stabil så faller jag snabbt och djupt när det väl händer, jag blir rädd och skräckslagen och jag kan uppenbarligen få en enorm ångest och depression av det även om den oftast är väldigt kortvarig och i detta fall har ju tabletterna haft sin verkan för att förstärka detta 🙁 Svårt är det i alla fall att ta sig ur det och jag ryser vid tanken på människor som ständigt går med dessa känslor i kroppen… usch.

För mig i min nuvarande situation hjälper rutiner.
Det är som när man ska påbörja inridning av en unghäst, de är extremt beroende av samma rutiner. Longering och hantering och invänjning vid utrustning ska ske på samma vis vid alla tillfällen, jag byter inte mellan ridhus och ridbana, det är antingen eller, så hästen förstår att just hit går vi nu för att göra en uppgift. Vartefter tiden går och hästen lär sig mer utökas uppgiften för varje gång men den startar alltid likadant och med det som hästen redan känner sig bekant med. På så vis tycker jag att det är enkelt med hästar och framförallt yngre hästar, de vänjer sig vid detta och utvecklas snabbt för att de blir trygga med uppgiften. Olika individer behöver olika tid och tillvägagångssätt förstås men principen är densamma.

hibbiojagLikadant gör jag nu med min nya vardag, jag skapar nya rutiner. Känslorna kring olyckan blev i första skedet svåra att hantera, som jag skrev ovan, jag föll och blev 4 år gammal men återvände ganska snart till 35 år igen för att det logiska tänkandet kunde ta över och övertyga om att det skulle gå bra och att jag inte var döende 😉 men också för att jag steg för steg kände att saker faktiskt fungerade även med brutet ben.
När jag väl kände att saker var hanterbara återvände både hoppet och lusten snabbt och mitt dagliga humör nu är riktigt bra, jag känner mig som vanligt mer eller mindre hela tiden, har ingen större värk i benet och jag ser fram emot att träffa sjukgymnasten för att jobba med mitt ben och komma tillbaka till ”normal” vardag igen.

 

Min nya vardag och mina dagliga rutiner har jag nu lagt upp enligt följande:

UPPSTIGNING
Mellan 06.00-07.00 vill min kropp vakna och gå upp – det vill inte jag, av flera skäl men mest av allt för att min mage/ämnesomsättning mår bra av något längre sömn på just morgonen har jag märkt och jag kan må lite illa av att vakna innan den jobbat färdigt så att säga. Men det är inget att göra åt, efter att i hela mitt liv gått upp tidigt på morgonen för att gå ut till stallet och göra dagens sysslor är detta helt enkelt en vana som sitter i, min kropp vill upp så därför vaknar jag och det är alltså bara att masa sig upp och snabbt måste det gå också – till toaletten, jag har väl aldrig förut varit såååå kissnödig som nu om mornarna, förstås…

KOM-IGÅNG-TID
Är nästa rutin på dagen. Det innebär att jag vid vaknandet tar min värktablett och inväntar dess verkan en stund vilket har tagit upp till 2 timmar innan det känns ”bra” i benet och kroppen igen. Morgonen är värst för benet nämligen, då är det lite stelt och ömmar. För varje dag känner jag av allt mindre av tabletterna när det kommer till biverkningar, jag kan nu direkt vid 7 tiden känna mig pigg när jag vaknar och förflytta mig till soffan för en stunds tittande på nyhetsmorgon eller surfa lite på datorn eller som nu skriva ett blogginlägg 🙂 Kom igång tiden är en mysig stund på dagen nu i mina nya rutiner, Fredo är också med en stund på morgonen innan han går för att jobba, det är mysigt att umgås. Normalt sett försvinner jag ut till stallet och då är jag ju borta tills kvällen nästan innan vi ses igen, även om vi ses extremt mycket ändå då vi båda jobbar hemifrån.
jobbarDenna tidpunkt på dagen är liksom i min vanliga vardag den del av dagen när jag är som mest skärpt och pigg så det kommer jag att nyttja för att få saker gjort så småningom för givetvis finns det tusen (administrativa) saker att göra i företaget även när man brutit benet.

Jag har flera projekt att ta tag i och som man kan göra sittandes från soffan, ex sk jag skapa en ny verksamhets inriktning i mitt företag där jag kan jobba på min affärsidé och skapa en ny hemsida så småningom.

Årets sommar projekt på gården ska också planeras även om jag inte kommer kunna utföra något själv den här gången, men det är en del att tänka igenom och planera – och det har jag ju tid med…! 😉

MOTION och LUFT
Vill jag kalla nästa rutin, den har precis börjat utforma sig så här vecka 2 efter olyckan. Jag har märkt att jag vid 10 tiden på fm är redo att ta mig ut. Jag får lite hjälp av Fredo med trappan och rullstolen och sedan försöker jag vara ute i 2 timmar ungefär. Väl ute åker jag rullstol och tränar min överkropp, det är jobbigt att rulla sig själv när man är ovan och detta känns i kroppen efteråt och det känns bra. Jag går ur rullstolen och hoppar på kryckorna ca 25 meter i taget, mer orkar jag inte just nu innan jag måste sätta mig igen. Jag gör lite sjukgymnastik övningar sittandes i rullstolen, njuter lite av att vara ute en stund (vilar) och repeterar sedan från början igen, 25 m kryckor – tillbaka till rullstolen – sjukgymnastik. Så håller jag på i 2 timmar varje dag nu. Det känns bra efteråt och ger resultat. När jag väl är ute passar jag på att klappa lite på någon av hästarna som kommer fram, även om de fortfarande ser undrande ut inför min rullstol, är väldigt nyfiken på vad de tänker.. 🙂

LUNCH och VILA
Mat tiderna har blivit viktiga, dels för mitt illamående av tabletterna men också för att ha rutiner. Jag är nog en rutin beroende människa inser jag 😀 men i detta fall är det verkligen ett hjälpmedel för att hantera skadan och komma igång igen. Vi äter en gemensam lunch och sedan försvinner Fredo iväg för att jobba igen. Jag njuter en stund i soffan efter min utomhustid och försöker få något mer gjort om jag inte är för trött. Vissa dagar bli jag väldigt trött av utomhus aktiviteterna.

NY RUTIN
På eftermiddagen har jag hittills varit kvar inomhus, mest pga att det är fööör krångligt att komma ned i trappen med rullstolen med sig och komma ut, åter igen hade en enplansvilla varit bäst ha ha 😀 men tanken är att det ska bli en utomhusrutin när på eftermiddagen, jag blir lite rastlös av att sitta inne från lunch och resten av dagen. Kanske ska jag försöka gå ned till stallet och fodra hästarna eller något liknande inom kort så att jag får en uppgift som ska göras utan att för den sakens skull känna stress. Kanske kan bli svårt när jag vet att jag ”måste” men det är bara att prova sig fram. Helt klart är det snart plats för en ny rutin i alla fall och det kan ju även innebära att åka och handla eller något annat måste så att säga för att komma igång.

KVÄLL
Total avslappning, gör inget särskilt utan kollar TV och surfar lite om jag har energi nog. Det är inte klokt hur lite energi man kan ha nu, att inte ens orka surfa är ju inget jag är van vid direkt ha ha 😀
I början var ångesten inför att inte kunna somna eller sova väldigt jobbig på kvällen, jag oroade mig och somnade ju förstås inte av den anledningen men vartefter tiden går så sover jag bättre och bättre och är numera fullständigt nöjd med kvällstiden även om jag somnar mellan 22-23 och därmed vaknar vid 6-7, jag skulle vilja förlänga kvällen och vakna något senare men det har inte fungerat hittills 😉 Jag är i vilket fall VÄLDIGT tacksam att jag får sova över huvudtaget utan att vakna tusen gånger och ha ont i benet!!

………………………

Det var mina nya vardag, den innehåller inte mycket, den innehåller ingenting egentligen eller i jämförelse med mitt vanliga liv, men den är ok och jag känner ändå att jag GÖR något om dagarna. I början kändes dagarna så långa och jag blev helt hysterisk vid tanken att sitta i soffan på det här viset i 6 månader!!!!!! Men nu inser jag ju att så kommer det inte att bli och då har jag blivit lugnare och mer tillfreds med situationen.

Jag är väldigt tacksam över att jag inte blir stressad (än så länge) av att vara väldigt inaktiv. Jag har även tidigare njutit av ledig tid i soffan så ofta jag kan och kan vid vissa tillfällen ha tagit mig en riktig myshelg varpå jag faktiskt liksom nu bor i soffan mer eller mindre… så jag känner igen mig i alla bo i soffan och mysa och det hjälper mig nu att behålla lugnet.