Åh, äntligen är det dags för det sista inlägget för 2014…
Det känns på något vis bra att alltid avsluta allting på något sätt. Genom att blogga kan jag ibland också känna ett avslut genom att berätta om en sak och sedan gå vidare med nästa grej och så berätta om den sedan osv osv. Lite stressigt kan det konstigt nog kännas om jag inte hinner blogga på ett tag. Det blir liksom ett beroende…
De senaste dagarna har jag haft mycket tid över vilket säkert märks för ett inlägg om dagen det var länge sedan jag hade tid med det ha ha 😀
Men det är bra, det är roligt att skriva, jag håller faktiskt på att skriva på en annan grej, en lite större och mer omfattande ”litterär” eller vad man ska kalla det för. Spännande va 😉
Ok, så åter till rubriken. Mitt 2014. Ja, vad har hänt 2014?
Det här kommer kanske att bli tråkig läsning för allt har egentligen handlar om huset och hästarna.
I stallverksamheten har det mesta bara flutit på som vanligt men nämnas måste ju att AK gick in som stallvärd i början av året och har sedan dess gjort en fantastisk insats för både mig och alla andra genom att fungera som någon slags allt-i-allo, någon att fråga för de som befinner sig i stallet, någon att resonera med för mig som alltid varit själv med stallet och alla viljor och tyckanden. AK har varit någon som funnits där för mig och alla andra helt enkelt. Tusen tack AK <3 och jag hoppas på ett förlängt samarbete förstås 😉
Mitt ben läkte på under slutet av förra året och tävlingarna startade redan i april med Hibbi som var på G först. Tävlingsåret visade sig bli ett av de bästa på många vis. Benet fick hänga med bäst det kunde helt enkelt! 😉
Rosetterna har trängts bredvid varandra på den övre raden under våren, några färre blev det på hösten, men hästarna har hållit sig friskare än vanligt och jag har fått uppleva – ÄNTLIGEN säger jag bara – hur det känns att få åka iväg och tävla med flera hästar! Som jag väntat…
Till och med 3 st (!!) under större delen av året. Det har utvecklat mig och min ridning precis så som jag trodde att det skulle. Det är bara det att det tagit mig typ ”hela livet” att komma dit. Så många hästar som inte fungerat på ett eller annat sätt och trots flera hästar i ägo i taget har de inte synkat samtidigt i nivå eller av annan orsak. Måtte 2015 bli ett lika bra hästår som 2014 blev!
Hibbi har utvecklats mycket under året och jag trivs så bra med henne! Hon är frånsett tittigheten eller att hon är spänd en väldigt fin häst som jag hoppas mycket på. Jag tycker vi passar bra ihop och det känns enkelt att hoppa henne även när höjden stigit på träningarna. Jag är rätt förväntansfull inför 2015 och hoppas vi kan starta nästan där vi slutade – att hon var startklar för 1.20 🙂
Bästa minnet är nog från den lilla cupen jag red i Nyköping där vi kom till final och kom 2:a! Första rundorna i avd A för Hibbi som kändes lättsvängd och med på noterna. Det var kanske inte den bästa rundan för i år men den sammanfattar ändå lite vad jag tycker hon utvecklat.
I bakgrunden fanns Activia som anlände i början av året. Sorgen efter att ha sålt Skrållan la sig till slut och Activia tog en annan plats i mitt hjärta. När vi fann varandra kändes allting så väldigt rätt och jag ser fram emot 2015 väldigt mycket och längtar efter att tävla henne igen och kanske blir det en möjlighet att komma till Falsterbo? Om vi inte hinner igång hon och jag med det så får det bli någon annan rolig unghästtävling i landet under året.
Bästa minnet från 2014 på tävling var förstås omgång 1 i semifinalen av 4 årschampionatet där vi fick så fin kritik framförallt och låg bland de 10 bästa efter första dagen!
Att vi snubblade på målsnöret till final gör inget alls, Activia opererades sedan och nu 3 månader senare är hon reda att sätta igång, denna gång utan en benbit i vänster bak vilket hittills verkat ha varit rätt val.
Phantasia gjorde inte så jättemånga starter i år, som jag repeterat så många gånger nu så har hon ju inte känts helt 100 och i somras när hon gick omkull hände något som jag inte vet ännu hur det påverkat eller inte. Något blev fel men nu verkar hon bra (?) så jag njuter av det för tillfället och hoppas verkligen på 2015 med henne! Ska vi kunna ta oss tillbaka då och rida någon 1.30? Puh.. det blir en del jobb för att få bort magen på både henne och mig men jag känner mig taggad.
Phantasia behövs ju på tävlingarn!! Som stabilitet för de andra och för mig, hon är liksom stommen i gänget! Hon bara måste komma igen både för mig och för fler dressyrinsatser med Gullan, debuten med placering i Msv är jag ganska säker på är Gullans bästa minne för i år frånsett vinsten i LA-klassen innan förstås 🙂
Mitt bästa minne med Phantasia är faktiskt omhoppningen i riksfinalen på Sundbyholm. Även om vi inte vann utan kom 4:a så är jag nöjd med min ridning där och tycker att jag fick ett flyt som jag inte så ofta får till. Mer flyt alltså under 2015 i tempo, rytm och ridning!
Chaccindra… den ständiga olycksfågeln.. även hon fick ett bra 2014 till slut när hon helt plötsligt fövandlades till en svan och nu rids ”för fullt” av Gullan och Evelina. Evelina som tillsammans med Gullan blev en räddning för mig för att få igång Chindra under tiden jag behöver på mig innan jag känner mig redo för henne.
Efter mitt fall och min skada är jag nämligen inte riktigt densamma även om det känts så till en början, att hoppa högt eller lågt, tävla och träna går bra, men jag ser för mycket olycksrisker framför mig för ofta i vardagen med hästarna. Jag är för försiktig nu, dels för att jag inte kan röra mig så snabbt eller bra med mitt ben som förmodligen kommit till sin bästa läkningspunkt och inte blir bättre, och dels för att jag nu VET vad som kan hända. Jag är inte heller lika säker i sadeln som jag varit, balansen påverkas av att vänster ben och muskler inte har full funktion. För att vara en säker ryttare så som jag vill vara och förut känt mig som behöver jag ta tag i detta, både fysiskt med träning och psykiskt med mental träning.
Den känslan jag brottas med ska helt enkelt inte få stoppa mig!!
Jag har kämpat för länge med det här med mina hästar, deras skador, all otur, all besvikelse när en häst inte kan tävla vidare, för att nu stå här med 4 friska fina hästar som bara väntar på nästa steg.
Jag ska göra vad jag kan för att jobba med det här. Till att börja med blir det till att träffa en mental coach så snart som möjligt. Jag tycker det ska bli så spännande! Vem det blir och hur det blir återstår att se, jag har några aspiranter på vem som ska bli min ”väg tillbaka” på det här området, men jag är i alla fall säker på att det är helt rätt val och jag borde gjort det för länge sedan för även innan olyckan fanns en del intryck i mitt bagage som har satt käppar i hjulet ibland – helt i onödan.
Chindra blir förstås en utmaning för mig under 2015. Hon är inte lika stabil som de andra, hon behöver en fysiskt stabil och mentalt säker ryttare för att lotsas rätt i livet och sin utbildning. Jag ska komma tillbaka dit är planen.
Mitt bästa minne med Chindra under året är nog rätt enkelt – att hon är frisk och redo nu! Det tog sin tid. Fyra år…
Eftersom jag inte ridit henne själv kan jag inte säga mer än så och att hon förstås är en jättemysig häst i stallet och vid all hantering och förstås min lilla bebis som nu blivit stor och fin och visar bra potential med mycket kapacitet.
Huset måste ju också få sitt här i det här inlägget.
Jag har väl redan skrivit allt som går att skriva om det projektet och även om jag skulle vilja lägga in miljarder bilder här nu på det enorma och näst intill omöjliga arbete vi lagt ned och hur det såg ut innan så orkar jag inte leta rätt på alla foton.
Istället lägger jag in en bild på vårt sovrum..
Det här rummet har något speciellt.
För snart 16 år sedan bodde jag i det här rummet med mamma och pappa i resten av huset.
Vi hade precis flyttat till gården och jag bodde väl bara där i ett halvår innan jag fick min lägenhet.
Någon slags connection kanske det är som gör att känslan där inne är så lugn och bra, och så kommer ljuset in och gör magi där flera gånger om dagen.
Utanför fönstret finns mitt stall och hästarna och så är det ljust och fint och bara… helt, helt..
UNDERBART! ha ha 😀
Jaa, det är det bästa rummet i huset.
Trots att mitt ben inte blir helt bra igen, det är nog bara att inse det nu – även om jag ska göra ett försök att träna upp det mer, så är jag ändå tacksam att jag har så pass lite problem med det som det ändå är. Det protesterar om det blir fel vinklar när jag går eller vänder mig eller vad det nu kan vara, men det får fungera ändå så att säga.
Jag blir nedstämd om jag tänker på att funktionen är så långt ifrån vad det var, men tänker jag inte på det så knatar jag bara på och gör allt som vanligt. Det är väl också en del av 2014, att benet fortsatt att bli bättre hela tiden trots allt.
Nyårslöften? Jo… det finns väl. Men löften är så starkt ord. Att LOVA något. Nä, det vill jag inte.
Möjligtvis inte mer än att fortsätta försöka bli en bättre människa för varje dag som går. Att ändra det som går att ändra och acceptera det som inte går att ändra, att vara nöjd med mig själv och att alltid försöka vara den jag är mitt i allt, även om jag kan påverkas av situationer eller människor på ett negativt sätt så hittar jag alltid tillbaka till tron på mig själv. Det är jag väldigt tacksam för.
Några saker jag ändå tänkt på:
Jag behöver helt klart komma i bättre fysisk form, för mitt ben och för mig själv.
Vad hände med den vältränade 25-åringen som dansade på balettakademien 5 dagar i veckan, som gick upp 05 på morgonen och stack till gymmet FÖRE skolan under musikhögskoletiden och som åt rätt kost nästan jämnt? Vem va det? Väldigt hurtig människa med hög moral och disciplin. No, no.. not me anymore.
Ja, vad hände?
Eget företag hände, tusen projekt på gården i 10 års tid, trött nästan jämnt, ingen energi, mycket påfrestningar inombords med stallverksamheten genom åren – det är inte lätt att balansera på alla tuvor..
För stora ambitioner i studion med dagliga och nattliga arbetstider året om när tid funnits och på det 4 egna ”hobby” hästar i behov av motion likt en elitidrottare eftersom jag vill tävla och komma någon vart och som alla fyra ivrigt väntar på sin tur varje dag. Kan ge en viss stress.
Balans – det borde jag eftersträva 2015. Balans = välmående, det är ju ändå viktigast före allting annat!
Mer då..? Ja, det ena får väl inte ta över det andra. Jag har svårt att portionera.
Hästarna får inte ta över musiken. Gården får inte ta över musiken. Musiken får inte ta över gården och inte heller hästarna. Puh.. Med gården alltså både gården och verksamheten, olika saker men lika mycket arbete.
Ja, och uteblir då musiken får inte kreativiteten plats och den är mitt bränsle.
Den och hästarna.
Själen behöver hästarna.
Bränslet behövs för att elda på alla verksamheter, områden, idéer och projekt jag ska göra! 😀
Mmm, nu vart det ju väldigt seriöst och allvarligt. Jag har ju även andra punkter jag borde bättre mig på.
Borsta tänderna på bättre tider till exempel. Vem har problem med sådant liksom? Jag tydligen.
Att inte starta upp några för stora projekt framöver känns också som en bra idé.
Att göra EN nyttosak per dag istället för 10 eller ingen kanske också kan göra susen.
Mattider är jag också värdelös på.. kan äta frukost kl.13 och middag kl.23 och inget däremellan.
Min högsta önskan är nog också att chips vore nyttigt och ett naturligt inslag i kostcirkeln.
Listan är lång när jag börjar tänka efter. Både på stora och små förhoppningar eller idéer och tankar.
Så jag slutar med det för idag – och för i år! Att tänka efter alltså.
Jag vill avsluta det här året med att säga:
Alla ni som finns i mitt liv och gör det till ett bättre – tack!
Ni som hjälper mig i stallet, med mockning, med hästarna, med att följa med på tävling eller bara lyssna när jag ältar hästar, tävlingsrundor och ja, allt mellan himmel och jord – tack! Jag uppskattar er så mycket! <3
Ni i stallet som valt att hyra in er här, som tar ansvar och visar respekt och som sköter om allt så bra och gör livet med häst lite roligare för mig när vi tränar tillsammans och kanske ses på en tävling eller två, kanske diskuterar vi också en och annan hästhistoria ibland när stund ges 🙂 Ni är toppen!
Mamma och pappa, jag hoppas ni ska fortsätta hålla hälsan och modet uppe. Jag behöver er.
Phantasia, Hibbi, Chindra och Activia – mina fina prinsessor som ger mig ständig livslust!
Fredo, mitt allt. Nu kör vi, du och jag, huset, livet och ja, allt allt allt vi har och som väntar!
Jag känner mig lyckligt lottad.
Gott nytt år till oss, allesammans!