Det tog en oväntad vändning i helgens semifinal på Strömsholm, vi slutade på 10:e plats av 60 hästar varav 8 gick vidare till final, lite snubbel på målsnöret men absolut inte förväntat att vi skulle vara så nära att komma med till final!!
Mitt tvekande i förra veckan om huruvida Activia var i form eller inte fick jag lite mer klarhet i efter onsdagens dressyrlektion i förra veckan. Pelle visade sin konst att med små medel och små detaljer rätta till de svårigheter jag upplevt i galoppen i framförallt vänster varv. Vi jobbade med EN ENDA BOM för att få till rätt ridning och känsla i anridning utan att störa det som Activia tycker känns jobbigt och som gör att hon blir orytmisk, slår med huvudet och blir spänd och byter galopp lite random och att hon känts allmänt annorlunda än vanligt, bommen blev ett litet hinder och till slut fungerade det även med hindret.
Otroligt hur några så små detaljer kunde göra så stor skillnad!
Hemligheten i detta fall var att totalt låta bli innertygeln och att ställa henne inåt för att istället vända och rida för ytterskänkel och yttertygel, då tyckte Activia att det var bra 😉
Förstås då efter att hon var framme för båda skänklar, rak och jämn på båda tyglarna.
Tog med mig detta och hade det i åtanke och försökte sätta det i verkan under båda dagarna på Strömsholm.
Activia vilade sedan på torsdagen och på fredagen hade intrycken och känslan från träningen landat hos oss båda och hon var liksom ”sig själv” igen vilket fick mig att bli så glad och nöjd också så jag satt av efter bara 15 min check i sadeln! 😀
Jag skulle säga att jag har Pelle att tacka för att jag återfick den positiva känslan som behövdes inför semifinalen!
Igår på lördagen var det omgång 1, jag hade bestämt mig för att även rida förklassen eftersom Activia inte gått så mycket inomhus, kanske bara en gång på tävling vad jag minns, så jag ville dels känna på inomhusformen och också visa henne banan och få en bra grund inför första omgången av finalen.
Red fram minimalt för att spara på krafterna och hade denna 90 cm warm-up klass som framhoppning kan man säga.
Det var lite spänt i första klassen men det kändes ok, vi var nolla och fick rosett!
Activia fick äta, dricka och vila sig en stund innan det var dags för omgång 1, den går i 1m och det var 10 språng.
Banan på dessa tävlingar är ju lite längre än de flesta klasser vi ridit och det är viktigt att rida på rätt antal språng på de linjer som finns och att bibehålla rytmen och så förstås att få hästen att visa sin hoppning och teknik från sin bästa sida.
Inte helt lätt där alltså att avväga rätt rytm för bäst språngkurva och teknik.
Hästen måste ju också vara stark i sin kropp och muskulatur för att kunna hoppa så bra som möjligt och rutin från flertalet tävlingar före semifinalen tycker i alla fall jag är jättebra. Activia som egentligen inte tävlat så många månader har ändå gjort hyfsat många starter och fått en rutin och tro på sig själv genom det.
Jag kände mig nervös inför bedömningsmomentet men det avtog ju längre på banan jag kom, känslan var bra i första omgången, hon hoppade väldigt bra, men jag blev ändå väldigt förvånad och positivt överraskad över att få 7.7 på ridbarhet och 7.9 på teknik!! Det var ju superbra!! 😀
Kritiken från Wallenmyr/Carlsson som dömde löd alltså sammanfattningsvis ”god inställning och ett härligt avstamp, god ridbarhet och god teknik” vilket kändes otroligt roligt och jag kunde konstatera att det är det bästa resultatet hittills för mig i semifinal sammanhang.
Hittills har jag ridit 3 finaler (Quramie, Phantasia och Skrållan) före Activia och även varit med och ”coachat” när Adrenaline gjorde sin final när Mia satt i sadeln. Det har ju gått bra på alla semifinalerna men resultatmässigt i poäng är detta helt klart bäst hittills! 😀
Det var inte bara jag, och Activia förstås, som gladdes åt resultatet, jag hade ju värsta fanklubben på plats också! 🙂
Fredo med mamma Ewa med sig, Jennifer som kom och hälsade på från Örebro, Madde förstås och så Gullan som tog massor med bilder på oss! 🙂
Glada åkte vi alla hemåt för att idag – en aning tidigare på morgonen och aningen färre utan Gullan och Jennifer – åka dit igen för omgång 2.
Jag låg igår efter den första omgången på nionde plats av 60 hästar! Resultat från dag 1 finns här!
Chansen att gå till final hade jag egentligen inte ens funderat över, oftast gillas de större mer älgiga och kanske mer moderna hästarna (?) på de här bedömningarna, men visst fick jag lite hopp efter gårdagens poäng. 8 ekipage skulle gå vidare till final.
Activia kändes fräsch idag när det var dags för ”debut” i 1.05 som den andra kvaldagen går i, hon knatade piggt på när jag skrittade fram och jag hade en bra känsla på framridningen, hon var lite mattare än igår men det var väl ingen större fara.
Väl på banan så fick jag lägga på lite ben då hon blev liksom tyngre i kroppen ju mer jag red, kanske gick det något för fort i tempot idag vilket påverkade hennes språng och därmed poäng för både ridbarhet och teknik, men jag tycker att jag red med bättre flow i den här klassen och att det liksom flyter på mer än igår så jag känner mig jättnöjd med vår insats hursom! 😀
Kritiken idag var väl liknande gårdagen med betoning på hennes goda inställning igen!
De tyckte ju dock att hon såg mattare ut och inte fick till sitt avstamp som igår, de berömde oss som ekipage vilket förstås var extra roligt och poängen idag blev 7.2 för ridbarhet och 7.2 för teknik.
30 poäng totalt alltså efter två dagar. Resultat finns här!
Ända tills två ryttare återstod var vi med till final bland de 8 bästa men blev förstås utanför finalplats då resultaten i vanlig ordning brukar stå sig hyfsat från dag 1 till dag 2, dvs de med bra poäng första dagen visar ofta god form även dagen efter och bibehåller eller bättrar på sin poäng. Det blev ju tvärtom för oss men jag tycker Activia gjorde det här strålande, lite också med tanke på att formen känts lite sådär på sistone. Det var ju en enorm uppryckning jämfört med i början av veckan!!
Activia hade varit en perfekt häst att rida final med tack vare sin inställning (med risk för att låta upprepande ha ha) men också för att hon är så cool och lätt skulle klara att stega in på banan i Flyinge med full publik och göra en bra runda.
Även om jag inte räknat med så så här bra poäng och att det skulle finnas en chans till finalplats och även om jag är hur nöjd som helst med resultatet så känns det ändå lite som att snubbla på målsnöret nu så här i efterhand när vi var så nära!!
Men å andra sidan är det en lång resa och det kostar en del ”bara” för att rida ett kval (ja, det är ytterligare ett kval väl på plats i Flyinge) och kanske sedan inte komma med i själva finalen i alla fall… så ja, jag hade ju ridit finalen om jag kommit vidare dit men känner mig så nöjd med hela det här tävlingsåret med Activia och kan faktiskt tycka det är lite skönt att det inte blev något mer. 😉
Hon är en fantastisk häst som är väl värd sin kommande vila från tävling. Hon har gjort sitt för just nu. Antingen blir det sjukvila beroende på hur det går med benbitsutredningen eller så blir det bara vanlig vila någon månad, helt och hållet från arbete, och så får hon komma igång och komma igen mot nya championat så småningom, nästa år kanske?! 😉