Men alltså… vad händer?! Hur undviker man otur undrar jag? Nu har alla mina hästar drabbats av någon form av skada ”regelbundet” och det flyter minst sagt inte på!
Phantasia slår sig själv i hagen i september 2011, det visar sig att det är en griffelbensfraktur och jag får olika bud om hur detta ska hanteras/läka från olika veterinärer. När det äntligen blir klart vad som ska göras är det operation som gäller och skulle gjorts redan från början…suck, dessa bedömningar från olika veterinärer är ju verkligen inte lika vissa gånger, hur ska man veta? Nu i maj 2012 är hon på väg tillbaka. Formen och alla tävlingar som väntade i höstas är som bortblåsta, inga träningar har det blivit heller såklart och frågan är när hon kan gå sin första start i år? En häst som tar tid på sig att komma tillbaka. Trist när en så ”enkel” grej som en griffelbens fraktur tar 9 månader på sig! Mycket pengar blev det också.
Chindra skadade sig i hagen i höstas, ett helt osannolikt och rejält sår som nu visserligen är läkt men det tog väl 4 månader och en massa pengar på sjukomslag. Sådant som kan hända när hästarna gå i flock och i lösdriftshage tydligen. Hon måste ha ett otroligt läk kött för med tanke på sårets begynnande omfattning och hur det ser ut idag är verkligen fantastiskt. Hon mår nu bra i alla fall sedan ett par månader.
Skrållans vår började bra, tränade hela vintern och byggde upp hennes form med sikte på kval till Falsterbo i år och första tävlingen kändes jättebra och sedan rullade det på tills tävlingen i Södertälje med planerad debut i 1.10 när domaren tyckte att hon såg halt ut på banan. Hon kollades upp direkt efter det på klinik men inget fel hittades. Li behandlade istället och det verkade vara muskulärt. Men rörelsestörningen kommer och går i detta bakben så Li har fått fortsätta behandla (pengar, pengar, pengar) och både Li och jag undrar vad det är för fel då hon känns bra att rida och inte verkar ha bekymmer av detta.
Så planen med Skrållan har varit att åka in till kliniken igen kommande måndag för att säkra ytterligare en gång att det inte är något med hennes ena bak eller kanske förhoppningsvis hitta det ev. felet? Hon är ju inte halt, det är en slags ojämnhet man ser ibland i traven i ena varvet. Men bara genom att ha det här i åtanke hela tiden när man ska rida och tävla gör ju att man tappar lusten lite liksom och inte vet hur det står till med henne, svårt eller snarare omöjligt att satsa mot målet denna vår med Skrållan vilket är jättetråkigt, hon är ju bara 5 år en gång 🙁
Inför det nya kliniksbesöket har hon känts ganska bra igen, tävlingen i helgen var bra och jag fick lite hopp om att det kanske inte är mer än en ojämnhet i hennes styrka i traven där hon är väldigt svag, men igår så kommer hon in från hagen och har blivit sparkad på ett framben eller gjort något annat i hagen och har ett lite djupare sår och är jätteöm…Jag vet inte vad jag ska säga. Träningen för Haking igår blev inget, tävlingen idag och i helgen blir inget och kliniksbesöket blir inställt i och med detta och jag får ytterligare en gång komma över att vi missat och missar alla de roliga vår tävlingarna, kvalen till Falsterbo och förmodligen också har en återhämtning och kanske kliniksutredning framför oss som kommer ta sommaren också.
Quramie som i höstas skadade nosen och sedan nyligen efter Qidos försäljning fick svår mjölkstockning med dygnet runt passning för mig i två veckor (och sedan motion var 3:e timme i ytterligare 2 veckor – puh!) har ju varit på klinik för en ny genomgång efter hennes tidigare skador 2007-2010 och fick en bra bedömning av en ny veterinär, hon behandlades och har nu ridits enligt rekommendation i snart 2 veckor. Hon känns helt ok men sannolikheten att hon ska komma tillbaka till någon slags stadig och skadefri nivå i ridningen/tävling är nog inte så troligt tyvärr, hur mycket man än vill hoppas.
Så frånsett Chindras sår har jag alltså egentligen 3 ridbara hästar varav två inte borde ha de här problemen, Quramie har ju en historik som är speciell såklart men i nuläget har de bara kostat mig pengar för skador, utredningar, mediciner, tillskott och tiden den bara rinner iväg och det blir inget av något, bara otur och oflyt.
Jahapp, värst vilket tråkigt inlägg detta blev… men börjar tro att det faktiskt finns en poäng att inte låta hästen vara häst som jag alltid prioriterar, de ska gå med varandra för att de trivs i flock = skadeproblem, de ska gå i stor hage där de kan springa = skadeproblem, de går i lösdriften för att få en bättre hästliv = skadeproblem. Å så motsatsen, stå i liten grushage eller kanske helst inne hela dagarna i en vadderad box? Nä, jag vet varken in eller ut just nu hur man ska hantera så sköra och stora djur. Huvudsaken före allt anant är ju att hästarna är friska, tävlingar o annat är bara trams såklart, så det är bara att vänta ut det som hänt och hoppas på mer tur fortsättningsvis! 🙂