På tiden…

Stall Lövholmen

Min sambo deklarerade att han skaffat sig en klipptid hos tjejen vi båda klipper oss hos vilket fick mig att känna lite smått panik över att det nu gått så lång tid sedan jag var där att jag inte ens kan minnas om det var i början av 2011 eller över huvudtaget under 2011…? Så jag beslöt mig därför hastigt för att ringa om en egen tid och få detta gjort. Till saken hör att inget särskilt roligt hänt på den privata nöjesfronten ex partaj, middagar eller andra tillställningar där man vill se lite mer civil ut istället för en hästbonde som jag allt oftare känner mig som och ser ut som ha ha 😉 Händer det något kul blir det liksom lite mer motiverat och tänka på sig själv!
Ingen av mina hästar har hittills klagat på min frisyr men de säger ju å andra sidan inte så mycket till mig alls men ok, jag kan villigt erkänna att de sniffar längre i håret när det är nytvättat 😀

Jag fick i alla fall en tid och väl på plats idag undrade nog både mitt hår och Therese (som klipper mig) vart vi hade varit denna långa tid och varför??? Varför kommer du inte hit oftare frågade både hennes min och mitt hår och jag själv kände bara att ja, ja men nu är jag ju här, nu kör vi!

Så, det blev väl ungefär liknande tidigare besök dvs slingor och klippning. Gjorde två färger denna gång och blekning i den 3:e slingan, alltså mörk-blekning-askblond färg och så min egen färg som numera är lite gröngul eftersom filtret vi brukar ha för det egna brunnsvattnet naturligtvis inte fungerar just i mitt och Fredos boende, är det inte typiskt?

När man då bli så där lite grön i håret och kanske också blandat med tidigare blekta slingor så kan man ju få en lustig kemisk reaktion i håret vilket jag såklart fick (och har fått tidigare någon gång också). Så efter typ 2 folieslingor ”brann” det i nacken och Therese fick direkt ta upp folien, konstigt detta?!

 

Hursom blev resultatet till slut bra (vilket kanske inte alls framgår på bilden här eftersom det är taget med min helt värdelösa mobilkamera!) och jag (extremt håröm) kunde åka hem och konstatera att det var ju tur att håret såg bra ut precis när man skulle stoppa in detta välluktandes ”frisör-salong-schamponerade” håret i sin ridhjälm igen…kul.. 🙁 suck…
Undrar stillsamt hur en del andra kan se så rena och fräscha ut jämt i stallet och själv är jag svart överallt efter torv och päls och snor och ja, jag vet inte allt som hamnar på mig och mina kläder istället för i luften där de andras smuts måste vara? 🙂