Snart är det nytt år. Jag tycker om att göra ”bokslut”. Det är intressant att summera ett år och se vad som blev gjort, prioriterat och vad som kanske också glömdes bort. Så kan man ta med sig det och göra förändringar inför nästa år. I år har jag gjort en hel del förändringar även om kanske mycket förändrats mest i tanken, allt har inte eller kommer kanske inte heller att skrida till verket praktiskt. Ibland är det ju också i tanken som den största förändringen sker.
Vardagslunken i stallet.
Med hästarna flyter min ”nya” vardagslunk på. Jag trivs med att allt inte måste vara på något visst sätt, att jag måste träna eller ha hästarna inne i stallet istället för på lösdrift eller vad det nu är för idéer och förväntningar jag kanske själv byggt upp genom alla åren och kanske också låtit mig påverkas av utifrån vad andra tycker. Nu bara ”är” allting och jag gör som jag vill och det är så skönt.🐴❤️
Det tar lång tid att gräva upp djupa rötter.
Det är nästan ironiskt, irriterande och frustrerande på samma gång hur svårt det faktiskt är att förändra något som sitter djupt rotat dels inom en själv men också i andras uppfattning om en själv. Jag håller ju på med förändringar på flera plan och har så gjort nu i flera år, både med jobb, hobby och den s k fritiden som lyst lite med sin frånvaro sedan sisådär högstadietiden ha ha…🤣
Men, otålig som jag är så tar det ju en fruktansvärd tid att förändra något tycker jag.😝Det är inte heller alltid så lätt att stå emot omgivningen som inte alltid förstår eller kanske ger sitt ”medgivande” till att man inte längre vill göra ”så som man alltid gjort”. Inte för att man måste ha någon annans godkännande men stöd kan man aldrig få för mycket av.
Omgivningen kommer ikapp så småningom
Just det här med omgivningens oförstående har jag märkt av mycket just när det kommer till det här med hästhållning och hästägande. Uttrycket ”vad ska hen ha hästen till egentligen” haglar förbluffande ofta bland ”hästmänniskor” har jag märkt. Det spekuleras gärna hejvilt huruvida någon annan tänker si eller så eller inte tänker alls. Få verkar försöka sätta sig in i någon annans situation…? 🤔
Jag har själv upplevt det här en del medan jag gjort mina förändringar. Att jag håller mina hästar på lösdrift så mycket det bara går för att jag ser hur bra mina hästar mår av det, nej det förstår absolut inte alla.
Att jag har ”fyra hästar men inte tävlar?!” är för många lika konstigt det. Ja, vad ska man säga, vi kan tävla, jag kanske säljer allihop, eller så skrittar jag bara i skogen i 3 år, hästarna kan bli avelsston eller så kan de också bara beta eller njuta nöjt i sin hage några månader när jag behöver space, och ja, de kan vara i sin hage om dagarna bara – utan att ens bli ridna!
Research…
Ibland önskar jag att fler provade sig fram lite mer. Det har jag gjort. Hur mår och reagerar hästarna av det här eller det där osv. Faktum är att mina hästar avskyr värme men inte har något emot att vara ute i störtregn eller kyla, de gillar inte när de blåser om det regnar samtidigt och de protesterar tydligt när de inte vill ha täcken på genom att bita mig i rumpan…! 😳😋
De fryser inte fastän de kan skaka lite ibland, men de behöver en bra anpassad foder rutin de perioder de ska vara ute på lösdrift. Det innebär att jag anpassar antal fodringar till alltifrån 3 till 6 per dag beroende på årstid och ute-temperatur.
… för att våga prova något annorlunda!
Jag pratade med en GP ryttare vid ett tillfälle och frågade hur hästarna på den nivån reds, hur länge och hur ofta. Svaret var 4 dagar i veckan á 30 min effektivt arbete. What?! … tänkte jag.
Jag har rådgjort med veterinärer kring motion och träningsupplägg för hästarna, frågat fler ”proffs” och sedan har jag provat mig fram hur mina hästar fungerar och vad som passar dem och oss, mig och mina behov inkluderat, bäst.
Det har visat sig, nu efter 2-3 år, att mina hästar mår och beter sig exakt likadant om de rids 4 eller 7 dagar i veckan. Vissa av dem, med konvalescent bakgrunder, har t o m mått bättre av färre dagar arbete och återhämtat sig snabbare och hållit sig friska längre. Otroligt! Och det är otroligt vad ”prova” kan innebära, ett hot tips! Det finns flera sätt att göra saker på…😊
Att kliva ur hamsterhjulet.
Det tog emot i början att rida hästarna mindre eller göra någon annan ändring som inte kändes ”rätt” eller enligt ”facit”. Men nu önskar jag bara att jag förändrat ännu mer saker tidigare, att jag inte väntat så länge. Även om var sak har sin tid etc. etc. är det också väldigt lätt att fastna några extra år i något slags ”hamsterhjul” och vips så har man slutat tänka, man bara gör. Uppvaknandet kan ju bli väl bryskt då. 😯
Lite sådant som jag märkt med mina jobb, framförallt inom musiken, att det är lätt att tappa strukturen och hamna i skapande-bubblan när man jobbar kreativt. Då kan det vara skönt att bara gå ut och skotta snö på gården en stund ha ha… 😂eller rida🐴😃…
I höstas tog jag därför ledigt helt ifrån vissa musikjobb i nästan ett halvår. Det var så skönt och befriande. Det kändes först som att det inte skulle gå, att jag jag skulle ”missa” något om jag inte bara fortsatte. Lite som Black Friday..😂
Men icke, det gick hur fint som helst! 😉
Plus på nöjeskontot.
Det går fortsatt framåt med fritidssysselsättningar, i alla fall på sociala kontot. Just nu har jag nog inte utrymme för fler hobbies!🤔😅
Vi har varit på en hel del konserter under året, både gemensamt som publik, men också där jag får vara lite groupie till Fredo när han är ute och giggar. Det innebär en och annan trevlig resa också!💃🏼
Jadå, det blev musik gjord i år med.
Det blev en del musik producerad och utgiven i år med avslutande julsingeln ”De e jul nu” som jag och Fredo förstås inte kunde låta bli att göra en skojig ”God Jul” video till så den bjuder jag på här också även om det här är en ”hästblogg”…. För det är ju inte bara hästar om dagarna här.🤓
Katten blev sjuk.
Året 2018 har väl i vanlig ordning bjudit på lite av varje kan man konstatera. Dock blev det kanske väl mycket av det negativa här mot slutet av året. Vår katt, Smirro, blev väldigt sjuk och vi är så fästa vid honom att det blev mycket jobbigare än vad vi kunnat ana att genomlida 2 veckor av katt-livshotande tillstånd.
Vi fick till slut hjälp av fantastiska veterinären Joanna i Tumba och Smirro hämtade sig otroligt nog och är nu återställd och vi hoppas nu att vi inte behöver uppleva det här igen med vår fina kisse!😻Eller någon av de fyrbenta heller…😳
Chris dog…
I samma veva kom ett samtal som berättade att Chris, ”min” och så många andras fantastiska veterinär gått bort. Fy så tragiskt. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Chris har varit så mycket mer än en veterinär, han var en engagerad människa som verkligen ville hjälpa en och få djuren friska och fungerande.
Han liksom ”svängde” förbi hemma många gånger för att checka någon behandling eller någon häst, deltog aktivt i hur de reds och tränades och kom med tips och trix hela tiden. Ett enormt stöd att ha i sitt hästeri.
Jag kommer knappt ihåg några veterinär-relationer före Chris. Jag tror inte att jag någonsin hittar en ny veterinär som honom heller, det är inte många som ställer upp på det sätt Chris gjorde och som han gjort till så många andra människor. Jag har sett, hört och förstått hur många vi är som känt så här inför Chris och hans expertis och hans personlighet och engagemang.
En del av stommen man har i sitt ”team” kring hästarna bara försvann när Chris dog och jag måste fundera på hur jag ska gå vidare och med vem när det väl blir dags att finna en ny veterinär till hästarna.
Summering
Men så här är det ju i livet, man tar alldeles för mycket för givet och det är så lätt hänt att man plötsligt ramat in allting i något ”som inte får spricka”. Men det är ju å andra sidan lätt hänt, gillar man någon eller något så vill man ju göra precis så. Inte hålla dörrarna öppna för annat. Kanske ytterligare något att förändra alltså. Fler öppna dörrar inför 2019.
Hm…. så nyårslöfte då? Nja, i år är det nog inget nytt, det är nog bara samma som de senaste åren vilket varit att prioritera hälsan ur olika synvinklar. En känd tränarprofil sa i sin officiella julhälsning i år, något i stil med ”har man inte hälsan har man ingenting”… Det ska jag ta med mig in i 2019.
Så då återstår bara att önska Gott Nytt År från mig och hela kompaniet runtomkring!😍