Vilken pärs! Har ni hört det uttrycket? Inbillar mig ibland att det kommer norrifrån, bukar alltid säga det om något är jobbigt eller kämpigt och många tittar lite konstigt på mig då och undrar nog vad jag sa?
Efter 8,5 timme på kliniken, i ihållande regn, med Phantasia kände jag mig fullständigt genomsur – i humöret alltså. Efter gårdagen trodde jag inte det skulle bli värre. Men idag blev det pärs nr 2.
För att göra en väldigt lång historia kort så gick vi först in för att checka hennes hovspricka och försökte reda ut om den gör henne halt eller inte. Efter 8.5 timme hade vi konstaterat det men också en del andra problem som hon förvisso dragits med till och från under flera år nu. Vissa behandlingar i framknän, bakknän och hovleder har gjorts, kanske bara ett par gånger i och för sig, men det har liksom inte riktigt hjälpt mer än tillfälligt. Det var inte heller på dessa ställen som problemen fanns nu vilket jag tycker är bra, då var de alltså inte det primära problemet.
Vi konstaterade då efter alla dessa timmar att det är något mer komplicerat fel som inte alls behöver ha med hovsprickan att göra utan då snarare med hennes ”gamla” hälta hon dragits med lite i bakgrunden de senaste 3 åren. Det är alltså 2 olika problem just nu.
En magnetröntgen kanske kan ge klarhet i vad det andra är verkar det som.
Great.
För det är ju billigt…
Jag är mycket tveksam till detta ekonomiskt. Det kan ju hända fler saker innan försäkringsåret är slut och det gäller att hålla i veterinärvårdspengarna så inte allt går åt i ett svep vilket det gärna gör när man kommer till MR stadiet… vill minnas att en röntgen kostar 15 000 kr typ… inte klokt ju.
Problemet med mitt försäkringsbolag, av känt slag, är att de hela tiden plussar på premien för varje gång hästen använder sin försäkring. Har man då otur och inte hittar felet, som med Phantasia, då åker man ju skytteltrafik till kliniken fram och tillbaka flera gånger per år och försöker få hästen frisk och i samma takt stiger då premien men har man inte läst det finstilta kommer det som en chock först året därpå.
En försäkring som då från början har en premie på ex 4000 kr kan alltså efter 1 års skadeutredning ha stigit till det dubbla!!! Det är ju inte direkt något bättre innehåll i den utan till slut, efter kanske flera års problem med en häst, är premien så dyr att det är löjligt i jämförelse med försäkringens/hästens försäkringsvärde.
Behöver jag nämna att det tar betydligt fler år att få tillbaka premien till sitt forna pris om hästen är skadefri än vad det tar för premien att öka typ 300%.
Sedan ska man ju inte glömma att ovan nämnt boalg är oerhört bra att ha att göra med och tar de flesta undersökningar och är väldigt tåliga, det är också mycket värt.
Så, nu är jag där igen med beslut och funderingar hur jag ska gå vidare.
Om det ska bli en MR måste jag fundera vidare på.
Efter om och men idag fick Phantasia i alla fall ett beslag över sin spricka på hoven, jag var ytterst tveksam till det här men blev till slut övertalad och jag kunde i detta fall faktiskt ha litat mer på veterinären istället för att kärva för mycket själv. Har känt mig lite kärv kring det här med skadorna på sistone, man vill ju ha svar liksom, inga ”kanske” eller ”det går inte att säga”, vad är det för fel på JA eller NEJ liksom?!
Phantasia var till och från påtagligt rastlös idag, till slut kunde hon inte stå i boxen mellan bedövningarna utan fick stå i gången och titta på allt som hände och ”sitta i mitt knä” som hon gillar = puffa på mig och ivrigt ge mig sin allra snällaste min i hopp om godis.
Bortskämd är bara förnamnet när vi är på kliniken. Lite mysigt måste hon ju få ha det när hon är där. Synd bara att beteendet följer med hela vägen hem och är ihållande i flera dagar efter besöket också ha ha 😀
Dessutom har jag ju lärt henne att pussas och hon försöker förtjust med sin pussteknik att samla plusspoäng ungefär en gång i sekunden om det inte fiskas upp något godis tillräckligt fort 😉
Efter en så lång dag och lång utredning var hon ändå tålmodig men slog ilsket med frambenen när hovslagaren skulle göra sitt och det lugnande hon fått inför röntgen av hov, strålben, bakknän och framknän (som inte visade något) hade ju förstås gått ur för länge sedan.
Mitt tålamod, ja det var på väg utför redan efter ett fåtal timmar.
Jag som hade hoppats på att komma hem i tid idag på eftermiddagen för att få något gjort. Nä det gick inte det, kände mig riktigt kinkig inombords och vankade otåligt av och an i väntan på nästa steg i vårt never ending kliniksmaraton.
Ja, så vad händer nu, vad är planen? Jag vet inte…
Till att börja med kommer veterinären snällt nog på hembesök i nästa vecka och dubbelkollar Activia igen samt ger henne nästa vaccinspruta. Phantasia får en check på sitt sjubeslag om det hjälpt och visar förhoppningsvis då om sprick-hältan är ett faktum eller inte och om det är primär eller sekundär hälta.
Sedan får jag väl utgå från den dagen och hoppas att det ska ge någon ytterligare klarhet i det här.
Jag skjuter helt enkelt på problemet.
Gjorde förstås världens blunder idag förresten, glömde eller snarare missade att Phantasia skulle fasta inför mag-kameran, rätt ord är väl kanske gastroskopi.
Vi skulle ju kolla hennes mage idag, och medan jag tålmodigt väntade på att veterinären skulle komma till ridhuset för longeringscheck typ 20 ggr idag så fick Ph beta gräs. Jättesmart verkligen!! NOT.
Så i kameran syndes något som mest såg ut som en djungel av grönt frodigt gräs, som sjögräs liksom.
Bara att göra om den undersökningen då.
I övrigt har jag precis konstaterat bandmask på henne och ska avmaska för detta omgående och med extremt mycket tur skulle detta kunna vara ett av problemen med hennes mage. Men så enkelt är det nog inte. Enkelt är det i alla fall att avmaska och ibland blir jag bara så trött på mig själv att jag liksom inte har koll på att skicka in träckprov för bandmask också… suck. Jag måste påminna mig själv varje år att ta träckprov överhuvudtaget. Det är som när vi är och handlar mat, då glömmer jag att köpa snus. En kedjesnusare som glömmer att köpa snus typ varje vecka? Hur är det möjligt!?! Nu blev det gjort i alla fall.
Med träckprovet alltså.
Recept fick jag också idag. Jippi.
Dagen har ändå haft en ljuspunkt!
Hoppträning för Pelle med Hibbi!!
Jag var trött och grinig som en bajsnödig bebis på vägen hem från kliniken, hungrig och sur och allt annat negativt, bråttom hade jag också för att hinna hem, kasta i mig mat och sedan hasta ut till träningen.
Jag övervägde starkt att inte träna för att dagen var så mastig och jag bara orkade inte kände jag.
Men så vet jag ju att det hjälper att skingra tankarna att rida och jobba lite med kroppen en stund så jag masade mig ut och var med på träningen och nu känns allt mycket bättre!!
Hibbi känns så fin, lite mer igång behöver hon ju vara för att komma i fas igen men jag har tagit några extra veckor nu före tävling så det känns som ett bra upplägg och jag är väldigt glad att i alla fall hon fungerar! 😀
Hon var pigg och gav sig ivrigt och ambitiöst på övningarna Pelle hade ställt upp, härligt! 🙂
Chindra är ju också ”frisk” men Alexandra har lite problem med sitt ena ben och kan inte rida just nu och Gullan är i Grekland för tillfället så vi står lite still med det hela, jag har tänkt jobba lite med Chindra från marken men har inte riktigt kommit igång med detta ännu. Får ta tag i det, kanske en dag när jag inte ska till kliniken i 8,5 timme med en för otålig häst och utan mat till mig själv.
Hoppas på mer klarhet i ALLT nästa vecka!