Oj så det regnade igår på tävlingen med Hibbi, det vräkte ned precis hela tiden när jag red fram till båda klasserna. Den korta stunden vi är inomhus på banan, 1-2 minuter är ju ingenting i jämförelse med att rida utomhus större delen av dagen. Väldigt genomsura blev vid båda två jag och Hibbi, men glada var vi också båda två för det gick bra igår på ett lite annat sätt än tidigare.
Hibbi var nämligen AVSLAPPNAD hela tävlingen igenom… vad händer liksom?!! Det var en fantastisk känsla faktiskt. Det har hänt någon gång tidigare att hon varit så här men då har hon ofta gått fler klasser på samma tävling, jag vågar väl inte hoppas på att ”allt” liksom ”lossnat” nu och att hon kommer att fortsätta vara så här avslappnad men hoppas ska jag för detta har jag verkligen väntat på.
Följden blev att jag i första klassen fick två nedslag, jag red ju så som jag ”ska” när hon är spänd dvs med lätt (läs inget) skänkeltryck och bara lite tryck i handen (läs glappande tygel) för att hon ska få göra jobbet och ta initiativen själv. Det var tydligen fel avläst av mig igår för hon blev då lite loj och tuffade mest på lite lagom istället och fick med sig två hinder på vägen.
Förvånad blev jag över denna plötsliga vändning men känslan var ju jättebra!
Lite trött kändes hon efter första klassen, eftersom hon inte tävlat på ett tag och inte heller så mycket inomhus hade jag planerat en 1 m klass före 1.10, så jag var som vanligt lite osäker på om jag verkligen skulle rida en klass till men jag var ju redan dyngsur och det var inte lång tid mellan klasserna så va sjutton, jag körde på!
Förvånande nog var hon lite piggare i andra klassen, kanske laddade hon om när hon fick vila och äta lite i bilen mellan klasserna även om det bara blev en kort stund, eller kan det ha varit de belönande morötterna?! 😉 1.10 klassen kändes sedan väldigt bra, jag kunde RIDA nu, det kändes som på träning, hon bjöd och det var bara toppen allting! Njöt! 😀
Rev dock sista hindret tyvärr, tyckte inte jag låg dåligt där men om Hibbi nu plötsligt bestämt sig för att slappna av kan jag förstå att det blir ett nytt sätt att hoppa på för henne.
Det låter kanske konstigt men eftersom hon hoppat spänt så länge har hon också varit kvick upp med benen, lite rädd/spänd liksom, men ändå villig – lite svårridet är det hon har väl haft svårt att ”landa” i sin egen känsla hur hon ska förhålla sig på tävling och till hindren.
Igår betedde hon sig så moget på alla sätt, vi var ju också iväg själva hon och jag och hon brukar ju alltid gnägga en hel del då och är inte alltid alltför nöjd att vara själv iväg.
Nu var hon så snäll hela tiden och jättemysig att ha med sig, jag fick alltså åka själv eftersom Emma som skulle följt med hastigt blev typ jättesjuk dagen innan och ingen annan fanns tillgänglig.
Frånsett rampen på lastbilen som för tillfället behöver 4 starka armar för att kunna stängas så behövs oftast ingen direkt ”hjälp” på tävlingarna om det bara är en häst med, men det är ju alltid trevligt att ha någon med. Har helt klart blivit bortskämd med detta de senaste åren… Kanske behöver jag vänja mig lite vid att åka själv igen, det är trots allt skönt att vara oberoende också, jag känner också mycket mer ”team” med hästen när jag är själv.
Helt själv blev jag ju inte heller till slut för Fredo var snäll och kom till undsättning i andra klassen så jag skulle dels få lite sällskap (alltså någon som filmade klassen ha ha) men kanske mest hjälpa till med rampen på lastbilen egentligen, himla bökigt det där, men snart borde jag ha de beställda gasfjädrarna hemma som kommer att hjälpa till att lyfta igen, de gamla är just för gamla och fungerar inte längre så därav detta problem.
Just det, fick ju pris också i 1.10, trots 4 fel, för det var bara en nolla. Banan var både tung på framridning och i ridhuset, inte lika bra som jag minns anläggningen alltså, men Hibbi som har någon form av 4-hjulsdrift kämpade på och verkade inte särskilt bekymrad över det. Rätt många som rev i både 1 m och 1.10 och 1.10 klassen hade också några lite maxade oxrar vilket passade oss bra, jag vill ju egentligen rida i alla fall 1.15 med Hibbi typ NU!
Med tanke på gårdagens känsla och resultat så blev jag sugen på att prova en 1.20 innan året är slut, det hade varit perfekt att göra det nu inom två veckor, men jag hittar ingen lämplig tävling! 🙁 Typiskt.
Får se om jag ska vänta ut in i november och göra en 1.20 start eller om jag nöjer mig.
Har spenderat hela dagen idag med gårdsgöra, massor som skulle fixas och som legat och gnagt på att-göra listan bl a sommarens vattenslangar som skulle tas in från hagar, vattnet i alla ledningar till dessa slangar skulle blåsas ur för att inte ledningarna ska frysa sönder, avloppsfix för alltid är det nåt fel, sladdning i ridhuset och förberedelse för kommande ströleverans denna vecka.
Utöver det tog jag också äntligen tag i städning av diverse utrymmen i mitt eget stall, jag får ju också en hel del pallar strö som ska ställas upp och jag har länge varit på väg att röja lite i stallet och sadelkammaren.
Städade inte direkt såsom hemma med avtorkning och massa jobbigt, rensade mest i skåpen istället vilket är nog så jobbigt men rätt kul när man väl kommer igång, bl a fick ”stallapoteket” lite bättre ordning och praktiskt enklare att se vad som finns där så jag slipper köpa dubbelt av allt för att jag ”glömt” att det fanns där gömt någonstans 😉
Att också bara plocka undan efter mig själv i sadelkammaren gör ju megastor skillnad ha ha 😀
Bara det gjorde ju sadelkammaren som ny 😉
Jag är verkligen bra på att slänga saker omkring mig när jag inte orkar lägga tillbaka det i sina skåp – men nu är minsann (nästan) allt tillbaka på sin plats, så skönt!
För att bli klar i huvudet och energisk behöver jag ordning omkring mig men jag är dålig på att upprätthålla den, att huset aldrig blir klart är alltså en väldig nagel i ögat för mitt behov av ordning.
Men det känns i alla fall väldigt mycket bättre nu efter stallstädningen idag, kraftfodret fick också äntligen en egen plats och hamnade i tunnor efter morgonens möte med två möss som tjocka och gladeligen spatserade (nja, rusade är nog mer sant) ut när jag kom för att fodra hästarna.
Jag gillar INTE möss. De är bara så äckliga. Fy.
Jag tjöt högt för mig själv när de sprang ut och äcklades inombords i flera minuter efteråt så det var kanske bra då att det skedde så jag fick tummen ur och fodret i tunnorna!!
Planen är att försöka införskaffa s k soptunnor på hjul till kraftfodret, skönt att enkelt kunna flytta runt dem när det behövs, har dock inte hittat några lämpliga ännu och därför har fodret då legat i sina säckar på golvet i evigheter men NU FICK DET VARA NOG! Sjukt nöjd med detta, ordning och reda! 😉
Activia har fått ha öppet till sin hage hela dagen och nu vågar hon gå ut lite också, skönt!
Känns bra att hon i alla fall slipper vara så himla instängd i boxen och hon verkar också mycket med nöjd med ”läget” ha ha 😀
Vi går våra promenader och det flyter på, bandaget har suttit som berget men imorgon är det dags för byte så det blir spännande att se hur det ser ut under.
Den 19:e november har jag bokat återbesök, då har det gått 6 veckor redan!! 🙂
Hoppas att hon kommer va typ jättefrisk och fin då så jag kan börja sätta igång henne lite smått igen… men jag tror inte det blir så, för att vara på den säkra sidan har vi ju redan pratat om 3 månaders ”vila” innan igångsättning, ja vi får se..
Det blev mycket gjort idag så jag känner mig så nöjd 🙂
Nu är jag förstås jättetrött efter den här heldagen utomhus… så jag sitter mest och gäspar efter att ha lagat mat och ätit en tidig middag för ovanlighetens skull, både lagat mat, ätit och ätit tidigt alltså. Kors i taket.
Kanske en ledig kväll resten av dagen?.. 😀