Nu blir det nörderi på hög nivå, nämligen tänkte jag snöa in lite på min sjukgymnastik i detta inlägg. Jag var ju hos sjukgymnasten igår och fick med mig en del övningar utöver de jag redan gjorde sedan jag kom hem. När det inte händer så mycket kring hästarna får man ju hålla tillgodo med andra bloggämnen och min vardag nu består ju till stor del att titta på min fot och mitt ben, eller båda fötterna och benen förstås. Så idag blir det det extra mycket fot och benbilder!
Jag drar igång direkt och berättar om några övningar. Helt klart är ju foten mitt största problem. Svullen blev den dessutom efter gårdagens sjukgymnastik besök, även om den varit svullen tidigare är det mer idag, nästan så mycket som när jag kom hem från operationen. Så fort den svullnar minskar också rörelse mekaniken avsevärt.
En av de övningar jag ska göra är att få mitt ben helt rakt vilken den här första bilden till vänster visar. Det är inte helt enkelt. Dels gäller det att slappna av förstås och bara låta benet sjunka, men sedan ska jag också spänna låret så att jag liksom trycker ned benet i bordet som jag sitter på här, det ska vara ett fast underlag vid denna övning.
Benet darrar rejält när jag ska ta i med lårmuskeln. Efter en ganska kort stund har jag dock kommit långt ned med benet enligt min egen mening men får emellan några fingrar än så länge så helt nere är det ju inte! Får jobba på!
Kvar i samma position på bordet gör jag sedan fotövningar, sträcka på foten och flexa den. Sträckningen går oväntat bra, jag har alltid varit lite stel i sträckmomentet av fötterna så jag kommer inte längre än vad högerfoten gör på bilden nedan så det är inte så mycket som skiljer mellan fötterna i detta moment.
Det är ju lite oroligt att få sendrag nu när jag inte har kontroll på musklerna men hittills har det gått smärtfritt peppar peppar! Däremot när jag ska flexa foten så ses en stor skillnad mellan höger och vänster fot som inte ens är i närheten av höger fots flexgrad. Fötterna ska vara utanför bordet så inte hälarna tar i bordet i denna övning.
Jag förflyttar mig till en stol och jobbar med att böja och sträcka benet. Jag får böja över 90 grader men kommer för tillfället inte riktigt till 90, det stramar en del men det kan också var skönt att böja benet. Att sträcka det rakt fram är inte svårt och det är skönt att känna lårmuskeln i denna övning, det är en av de få övningar där jag får en förhoppning om att det finns en muskel kvar där i alla fall även om de flesta är borta…
Sedan är det dags för stående övningar. Denna där jag ska vicka på foten fram och tillbaka är svår, trampdynan under foten är svullen och det är lurigt att känna vad man egentligen gör med foten i övningen, tycker det ger mer att sitta och göra denna övning.
En inflikning, orthosen glider omkring väldigt mycket och åker ned, den ska egentligen sitta med plattorna kring knäet. Väldigt irriterande att dra upp den hela tiden, liksom som att ha byxor som är för stora!
Sittande blir övningen enklare för att det finns en naturligare tyngd i benet och foten eftersom jag är mer avslappnad i hela kroppen sittandes i ”vila” på stolen än ståendes på kryckorna.
Gör även lite andra trampövningar än dessa och jag kan konstatera att med skor är det betydligt enklare att få fart på foten än utan, har ännu inte satt på en sko på foten ännu och ska den fortsätta svälla så här så lär det dröja innan det blir dags, men en foppa toffla tycker foten i alla fall om vid utomhusaktiviteter!
En stående sträck och böjövning är denna, den är bekväm, sträcka benet framför mig och inte alltför högt och sedan svepa foten lite lätt längs med golvet för att böja benet bakåt och bakre lårmuskeln får jobba lite vilket är jätteskönt. Här kan jag ju inte alls böja så bra som när jag sitter, det är helt stopp så som det ser ut på bilden så jag har i princip ingen styrka alls att böja benet bakåt när jag står upp. Tur att det finns sjukgymnastik med olika övningar för samma syfte säger jag bara!
Det kändes ganska bra idag när jag gjorde de nya övningarna för första gången hemma, jag vågade ta ut lite extra då och då utan att det kändes, men som läkaren påpekade igår så måste jag drastiskt minska på värktabletterna nu för att börja känna mer. Usch! Inget jag ser fram emot!!
Det är också lite jobbigt att hela tiden vara så supernoga med benet, läkaren har poängterat otaliga gånger nu att skadan är så avancerad och om jag skulle ramla eller ställa ned foten med full tyngd är det adjöss med operationen och benet knäcks igen. Det är alltså extremt instabilt inne i benet än så länge…
Fy! Inget jag vill vara med om att göra om allt… kan inte tänka tanken ens! Men det är ju lätt hänt att snubbla eller trilla och speciellt nu när jag ska tänka på det hela tiden så blir det ju nästan en tvångshandling till slut.
Ett par timmar senare blev det i alla fall en utomhus tur, kollade lite på när Tessan galopperade runt på olyckskorpen (Skrållan) vilket såg jättebra ut och jag känner åter igen stor tacksamhet att få så bra och mycket hjälp med hästarna! Flåsade mig igenom stallet och ut på baksidan för att hälsa på Phantasia som till slut var mer nyfiken på min foppa toffla än att prata med mig 😉
Kan sitta lite längre stunder nu märker jag, det är skönt för då hinner jag till och med vara lite social om jag träffar på någon ute och kan sitta och prata en stund. Det var mycket varmt ute idag så jag måste börja anpassa mina klädval lite bättre, blir väldigt svettig av att överhuvudtaget gå med kryckorna och sedan supervarmt väder på det och mina lager på lager kläder = en skön dusch när jag kom in!
Efter detta var jag helt slut och fick ligga som en groda i soffan ett tag. Mina ben vill gärna ligga ut åt sidorna jämt, har jättesvårt för att ligga med dem så tårna petar rakt upp. Kanske beror på alla ridning i alla år att man är lite utåtvriden i höfterna.
Senare idag blir det sjukgymnastik igen och sedan bara lugnt tills imorn när cirkusen börjar om igen! Alla dagar är likadana men ändå tycker jag tiden går fort. Märkligt.
Jag är dock mycket tacksam för varje dag som går och som känns bra och att jag inte haft mer ont hittills. Det känns också skönt att tiden från olyckan försvinner längre och längre bort för varje dag. Jag väntar tålmodigt på att dessa första 8 veckor ska passera (denna vecka är nr 3) och delmål nr 1 uppnås när benet ska röntgas och rehaben börjar på ”riktigt”!