I söndags blev det en tävlingstur till Mälarhöjden med Activia. Från början var det Hibbi som skulle åka hade jag tänkt men efter att hon trampat sig i hagen så blev planen ändrad. De är ungefär på samma nivå formmässigt ändå så det spelade inte så stor roll. Men oj, oj, oj så tävlings-rostig jag blivit. Det är många delar som liksom lägger av sig lite vid uppehåll, att hitta tempo, rytm och avstånd på en bana likväl som att komma i form både för mig och hästarna. Och just det ja, lastbilen, det är ju bra om den går att köra…
Hej o hå…
Lastbilen brukar kunna krångla lite när den inte gått på ett tag och givetvis gjorde den ju det nu också – med besked. Trots borttagen batteri kabel var det inte tillräckligt men den rosslade igång först en gång på fredagen med hjälp av en super booster för den laddning jag gjort under dagen av batteriet den hjälpte inte alls. Likaså på lördag morgon när det var dags att åka så fick vi ta till boostern och sedan stod det ju klart att batteriet inte tänkte vara med längre. Till tävlingen skulle jag komma, men hem då?
Jag skulle starta ca 9.30 och klockan 9 öppnade Biltema. Fredo åkte därför egen bil, köpte ett nytt batteri på vägen till tävlingen istället för att åka med mig OCH HANN dit i tid till min start. Puh! Vilken start på dagen.
Även om jag klarar mig fint på tävling själv med bara en häst med så är det ändå skönt att ha Fredo med. Någon som kan hålla ibland och assistera lite.❤️
Vi börjar enkelt.
Det var ett smart drag att rida en 95 cm klass, det är ett tag sedan både jag och hästarna tävlade och jag misstänkte att vi båda behövde ”se” en bana igen. Activia var förstås så där spänd inombords som hon kan bli när hon bara är i sin bubbla och blir stark och lite avstängd. Trots det gick rundan helt ok, blev lite sent klar på sista hindret som föll och fick tydligen ett tidsfel vilket inte är så vanligt för min del.
Hursomhelst var det helt ok som en enkel start och bra för Activia (och för mig med) att se en bana igen, efteråt stod hon bara och tvär-sov direkt vilket också är ett tecken på hennes ”nervositets egenskap” och inte äter hon på morgonen inför tävlingen heller och hon vill inte ha äpplen eller andra godisfavoriter förrän hon är hemma i hagen igen. Så lik sin mamma Activity alltså!
Den här proceduren när hon går in i sin egen bubbla brukar dock släppa efter några tävlingar. Hon var inte tittig eller så utan mer bara lite sluten i sig själv. I helgen som kommer har jag planerat en till start med antingen Activia igen eller Hibbi, ridkänslan under veckan får avgöra vilken det blir tänkte jag.
Fullt upp i helgen.
I övrigt har det varit trevlig kräftskiva i stallet med hela gänget i fredags och resten av helgen, förutom tävlingen som var rätt snabbt avklarat, bestod av jobb i studion och umgänge tillsammans med en ny artist med familj så jag har fått en härlig dos socialt umgänge denna helg.?
Precis som vanligt.
Trots att jag kände mig extremt tävlings-rostig på alla plan – dels att inte kolla lastbilens form bättre innan men såklart också lite allmänt i ”tävlingsformen”. Motsägelsefullt kanske men samtidigt kändes det hur naturligt som helst att vara där på tävlingen, jag har tävlat i 32 år nu. Kanske därför.?