Nu har det gått 6 månader sedan jag ramlade av Skrållan. Igår var jag på återbesök på Huddinge för en röntgen och läkartid.
På röntgenbilderna ser allt bra ut, inget att anmärka på alls utan benet läker som det ska. Däremot har jag den senaste tiden känt av något på utsidan av vaden och även lite på insidan. Jag har misstänkt att det kunde vara plattorna eller skruvarna men hoppats på att det INTE skulle var så. Men så är det tyvärr.
Det känns inte så kul… Tänk om jag måste operera bort dem, då blir det ju en ny rehab tid på flera månader igen. Även om benet kommer att vara helt läkt och minst ett år passerat OM nu en sådan operation blir aktuell så är det fortfarande en stor risk för inflammation vid en operation OCH tar man bort skruvarna så lämnas ju ett hålrum i benet där vilket gör det tillfälligt (flera månader) svagt och lätt att bryta.
Så som benet är i dagsläget är det så pass läkt att jag inte skulle bryta det på samma sätt om jag ramlade av nu, känns i och för sig skönt att veta men frågan är om det kommer hjälpa mig mentalt att veta det?
Jag tycker det är nog hämmande för ridningen att ha knäet i åtanke rent smärtmässigt och ”risken” som nu hela tiden finns med att kanske kunna ramla av igen???
…även om jag sällan känner av knäet markant kommer nog den försiktighet jag ändå känner hålla i sig länge tyvärr. Ibland tänker jag inte på det men oftast gör jag det, eftersom jag har lite känningar i sprången/landningen i hoppningen gör ju knäet sig ständigt påmint.
I måndags var det träning för Per Dahlgren här hemma, det gick bra men inte lika bra som tidigare träningar gått. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag hade ridledigt i helgen eftersom Gullan skulle tävla varpå jag alltså inte red varken lörd eller sönd och kanske gör det mig oförberedd…?
Övningarna var också för ”svåra” för mitt knä. För mycket back arbete och stillastående språng, det blir ju lite så också när jag har gramanen på att Ph inte alltid kommer fram ordentligt om övningarna också är anpassade för att rida väldigt kort och kontrollerat i. Jag efterlyser frånsett de aspekterna verkligen banhoppning på träningarna, varför är det så sällan det?!
Bara en massa övningar på att kontrollera och kontrollera hästen, lydighet och åter lydighet. Det är min starka sida att få hästarna lydiga och välridna, min svaga sida är att rida framåt ordentligt och speciellt på tävling. Visst tänker jag på det och gör det också men jag vill att det blir ännu mer självklart och naturligt att hitta rätt banhoppningstempo och tränar gör jag ju inför tävling så då vore det bra att få träna banor ibland?! Det är ju ändå det man rider på tävling, inte kombinationer med 5 m emellan.
Nu svävade jag ut igen från ämnet, men kontentan är att i dagsläget mår benet rätt bra frånsett avsaknad av lårmuskel på ovansidan, där är det väldigt tomt. Jag fick tips på några övningar jag ska göra för att den muskeln överhuvudtaget ska komma tillbaka så det är bara att ta tag i det… suck.
Igår red jag Hibbi igen, det känns fortfarande inte stabilt. Men det går bättre. Har inte fått rätt känsla i ridningen med henne ännu och som häst känner jag inte henne heller så pass bra ännu som jag gör med Ph, vi har ju en enorm kommunikation ridmässigt och även i stallet hon och jag. Hoppas att jag får hålla mig frisk nu så att jag kan fortsätta och bli bättre i ridningen och komma ikapp med Hibbi, på samtliga plan.
Kanske får jag välja vilka träningar jag ska rida och i fortsättningen får jag nog vara mer noga med att rida dagen före träning i alla fall!