Igår hade jag en genomgång av Skrållan inför ev behandling med laser och akupunktur. Även de andra tre ska få en genomgång men igår hann vi bara med Skrållan. Det visade sig efter en rätt grundlig genomgång att det verkar finnas en koppling mellan när hon fastnade med svansen och lite av de reaktioner hon kan ha för sig ibland 😉
Förra hösten omkring slutet av september fastnade Skrållan med sin svans i hagen och drog sönder en stor del tagel, kvar var förstås det mesta men för att ha dragit av den stora (!) bit Natalie hittade i hagen (satt fast i grinden) måste hon ha tagit i enormt.
Svansen var flätad… mitt fel, ibland har jag det så för att hon minst sagt skitar ned sin svans något otroligt.. 😉 men jag brukar oftast ha så med täcke (med svansskydd) på och inte som då, utan täcke och lätt hänt att detta kunde hända alltså. Ja, man lär så länge man lever och man blir aldrig färdiglärd…
Det hela var ju bara så otroligt onödigt och klumpigt, inte genomtänkt av mig att hon kunde fastna med den.
Jag funderade direkt på om hon fick några kroppsliga problem, sträckning eller liknande, av att detta hände.
Skrållan har ju en enorm svans! 😀
Väldigt fin men den blev totalt avhuggen ungefär vid hasen av denna händelse!
I samband med detta, tror det var samma dag eller dagen efter, skulle jag precis in till Strömsholm för att kolla upp henne inför den kommande operationen av kissing spines som skedde i slutet av 2012 och frågade förstås dem om de kunde kolla svansen och vad som kunnat påverkas av detta i ryggen eller andra ställen, men inget fel hittades.
Kanske gick det inte att få något utslag på det då eftersom det precis skett. Nu står det i alla fall klart att det verkar blivit något problem i högersidan som kan relateras till denna händelse, det var inte särskilt svårt att klämma fram och Skrållan hade våldsamma reaktioner för dessa punkter. För henne kan det kännas som en ischias smärta då vid vissa situationer och viss stress hos henne själv kan också påverka huruvida hon känner smärta där eller inte. Hon reagerar då därefter..
Jag har förstås funderat mycket över varför hon hoppade så förskräckligt högt den där gången när jag ramlade av i april, hon har ALDRIG gjort så vare sig före eller efter, visst kastar hon sig och kan vara spänd och lite hoppig, bockar ibland men ytterst sällan, men inga luftsprång med ryttare på tillhör hennes vanliga reaktioner!!
Jag galopperade ju rätt friskt den där gången, hon kastade sig för något och verkligen tvärnitade därpå för något hon såg (?) och sedan kom detta enorma hopp rakt upp i luften med en kick på det, jag flög, och hon kastade sig igen, säkert då pga rädsla för vad som hände när jag liksom lättade högt över sadeln, damp ned halvt på henne med ena benet men rakt ned på marken med mitt andra ben då som bekant.. 🙁
Kanske trycktes något till i ryggen eller denna nerv och på det kom den här enorma reaktionen.
Oavsett hur bra behandlingsmetoder det finns för olika specifika problem så går det ju aldrig att veta hästens alla problem och hur de är sammankopplade, man kan bara prova sig fram och se om det blir någon förbättring, men för att göra just detta bättre går det i alla fall att jobba med laser och akupunktur och jag funderar helt klart på att göra en behandlingsperiod med henne, förhoppningsvis kanske det kan ha någon effekt även om problemet nu är ”gammalt” och inte anses akut.
Av den anledningen bestämde jag mig för att vänta tills hon tävlat klart denna säsong, dels för att det blir en utdragen behandling och dels för att hon i nuläget faktiskt fungerar rätt bra och är fin i kroppen och formen trots detta då nyligen upptäckta problem.
Fr o m början av november är det lugnare för henne och det kan passa bra med nedtrappning av ridningen och i samband med detta också gå igenom henne igen och starta upp det här med behandlingen om hon fortfarande har lika starka reaktioner, hästar kan ju ibland läka sig själva. Svansen har i alla fall vuxit ut en del som tur är, och den är lika fin som innan 🙂
Jag har ju inte skrivit så mycket om Skrållan på bloggen på länge – detta för att det har funnits så otroligt mycket tankar kring henne, olyckan och den eventuella försäljningen som jag inte kunnat sätta ord på riktigt. Tankarna har bara snurrat och snurrat. Hjulet börjar gå lite långsammare nu 🙂 och jag kan i alla fall se lite klarare i det hela och känner att jag kommer att behålla henne ett tag till och se tiden an. Kanske slutar det med att hon säljs, kanske inte. Det är i alla fall inte längre ett akut problem i mitt huvud att ”bli av med” och jag är glad att efter gårdagen kanske ha funnit en anledning till det som hände?
Ibland är det som om det inte riktigt vill sig, jag har verkligen försökt att hitta rätt hem till henne och tvingat mig att känna att det är det enda rätta, folk omkring mig har avrått från att behålla och/eller rida henne igen, jag har hållit med men ändå känt en stor ovisshet och osäkerhet.. totalt kaos i huvudet för att vara helt ärlig.
Av någon anledning har det bara inte gått att få till någon lösning under den här tiden sedan olyckan även om jag trott på några bra alternativ på köpare så har det ändå inte gått i lås trots att jag inte styrt av det själv även om jag känt mig osäker.
Jag har bara försökt att blockera hur jag känner för Skrållan och hela situationen för att göra det ”rätta” för oss båda.
Skrållan är ju en häst jag föll för när jag köpte henne och som jag trott på till fullo sedan dess, det har känts som om vi var ett passande tävlingspar från första hopplektionen! <3 (se bild ovan från första lektionen, Skrållan 4 år våren 2011 och lite mer grå än nu..)
Men inget har känts rätt hur jag än vridit och vänt på det och då är det helt enkelt inte rätt när det inte går att få till något, då måste man ändra fokus och tänka om. Det har jag börjat göra den senaste tiden och tills dess att jag VET och KÄNNER vad som känns RÄTT kring att behålla henne eller inte ska jag bara låta tiden ha sin gång och hon stannar här tills jag vet.
Hon har det bra nu med två duktiga ryttare, Tessan och Sara, som ser till att hon får det hon behöver i motion, träning och tävling och jag kan och behöver fortfarande tid innan jag kan besluta om jag ska rida och tävla henne igen eller inte. Hur hon mår kommer också påverka om det alls blir av med ett fortsatt tävlande eller om det istället blir en liten Grållis som tittar ut 2014 😀