…och så kom dagen för Hibbis och min tävlingsdebut tillsammans! Jag har sett fram emot detta väldigt mycket men självklart skulle jag bli sjuk igår kväll av alla dagar på året, så gnistan var liksom inte riktigt där idag – ända tills det var dags att gå in på banan – då var det bara att köra!!
Hibbi är ju än så länge inte helt med på att lastbilen är hennes ”mobila” hem som man ibland åker i och bor i på tävlingar, grållorna som numera är rutinerade tävlingshästar 😉 älskar lastbilen och springer gärna upp och ned i den och dras liksom till den efter man avslutat en klass, de hoppas förstås på en stunds ätande och pysslande i bilen då 🙂
Hibbi däremot hon ser lite tveksam ut när hon ska gå in men beskedlig som hon är så traskar hon på och åker fint. Väl framme är det lite fart i henne så då vill hon ut förstås! Under dagen idag stirrade hon lite oroligt ibland mot bilen och gick då helst åt ett annat håll. Så för tillfället är hon inte helt med på det ”vita hemmet på hjul”, men det kommer nog, liksom tävlingsrutinen.
Väl framme promenerade vi runt en del och Hibbi var något lugnare denna gång än vid träningen i Botkyrka men såklart pigg som vanligt. Efter en stund blev det dags att börja rida fram.
Det var en riktigt rörig framridning på denna tävling, förvisso ska hästarna vänja sig men Hibbi har ju en tendens att dänga till med sitt ena bakben när hon antingen är uppspelt, irriterad, frustrerad eller bara känner för det – väldigt oberäknelig med andra ord och hon tar verkligen i när hon sparkar. Självklart har jag då en tydlig och stor röd rosett i svansen och ÄNDÅ går folk precis bakom henne och på framridningen så rids det snävt kring rumpan, suck… vad ska man då göra om det händer något?! Det är väldigt svårt att styra när detta inträffar och hon är ju väldigt orutinerad i tävlingssammanhang och den stress det faktiskt är på framridningen jämt!
Det gick i alla fall bra att rida fram och hon klev också snällt in på banan utan minsta protest 🙂
Jag är mycket förvånad och glad över dagens resultat, det blev ett nedslag i debuten på 90 cm, förvånad kanske är fel uttryck men jag hade nog väntat mig att hon skulle var mer tittig men tydligen börjar hon komma över det nu eller så var hon bara så överrumplad av allt idag att hon liksom ”glömde” bort att faktiskt titta på hindren?! Spänd var hon ju men rundan var ändå rytmisk på något vis och hon hoppade väl. Känns otroligt kul och jag är mycket för att ha henne och få fortsätta utvecklas med henne framöver!
Gullan var med och hjälpte till idag, väldigt tacksamt då jag kände mig lite smått irriterad över min sedan igår nyliga och aggressivt angripande förkylning som sabbade allt (om man nu får vara lite gnällig!) – då är det skönt med någon som man känner som är med och en person som alltid är glad och positiv och dessutom springer runt som en paparazzi och tar fina bilder! Jag är ju faktiskt bortskämd med detta sedan tidigare eftersom Natalie tagit otaliga bilder på mig och hästarna, det är otroligt kul att ha dessa fina foton som minnen från tävlingar eller bara minnen av hästarna och deras utveckling.
Med det sagt kommer här nu en riktig bildbomb från dagen!
