En dag till håller på att passera i min första period av brutet ben. Första perioden är 8 veckor. Efter dessa veckor får man börja stå på benet men fram tills dess är det alltså same same varje dag. Gäller att inte tänka för mycket på det, då blir man ju tokig. Men… en dag i taget.
Imorse var jag förhållandevis trött i jämförelse med vad jag varit. Men tro nu inte att jag vaknade senare för det, nä upp kl.6 och hasade mig mödosamt till toan och sedan damp jag ned i soffan där jag satt halvsovandes i flera timmar, varför ska jag inte få sova längre på morgonen då om jag nu e så himla trött sen?
Väcktes i min dvala av sjukgymnasten som ringde och piggnade till sedan så det blev väl i alla fall någon slags power nap där innan i alla fall.
Överhuvudtaget kändes förmiddagen idag lite mer slumrig än tidigare, jag brukar vara liksom nästan överpigg då och sedan på eftermiddagen är jag rastlös och på kvällen är det oftast bara nice att softa och redan kl.21 har jag svårt att inte somna. Men jag jobbar på det för att snart få slippa vakna kl.6…! På förmiddag och kväll är jag djärv med benet, våga prova alla möjliga positioner, som denna till exempel:
Verkar ju inte direkt märkvärdigt men när man brutit benet är det en seger för varje normal grej man kan göra, att lägga sig på sidan är himmelriket när det fungerar eller att bara sitta upp en stund utan att blodet rusar runt som en galning i vad och fot. Likaså att dingla med benet över soffkanten utan att det gör ont.
Vyn på alla foton kommer numera att vara mina ben och fötter inser jag 😀 inte mycket annat man kan skylta med nu eftersom jag vare sig rider eller gör något annat än att styra och ställa med mitt ben när det inte bestämmer själv att det ska vara vila och högläge, så blir det ibland och det gillar jag inte. Jag ska bestämma! Inte benet.
Gick (hoppade) ut efter lunch idag istället för före, det gick bra. Eftersom eftermiddagarna är tråkigare så tänkte jag byta rutin och gå ut då istället för fm som jag tycker går mycket fortare och känns ok att spendera inomhus.
Idag är det valborg och därmed den sista april vilket betyder att jag ska läsa av all el på gården. Jag och Fredo tog oss en tur runt till alla byggnader, jag slavade i rullstolen (hatar den där tröga saken på hjul som man får jobba ihjäl sig för att få att rulla på grus!) och hoppade kryckor och Fredo läste av siffrorna. Nu är det en månad till nästa avläsning, skönt. Då kanske jag är bättre?
