Jag har både längtat och väntat på att få skriva ett nytt blogginlägg men under de senaste två veckorna känns det som om jag gjort mer än vad jag gör på ett helt år. Såklart ville jag ju berätta direkt om de två vinsterna med Hibbi och Activia för några helger sedan, men det har verkligen gått i ett här med allt och även om det nu är betydligt mer stillsamt så är det samtidigt återhämtningsdax. Jag blir alltid så supertrött och totalt slut på energi efter intensiva jobbperioder och dessutom, efter en lyckad 40-årsfest i helgen som var, är det helt klart dags att både njuta lite av lugnet och samtidigt boosta om energin vidare i sakta mak!
Jag börjar förstås med vinsterna. Vilken helg jag hade!
En mor att brås på.
Activia skulle starta sin första avd A, spännande kändes det att se vad hon skulle tycka om att svänga lite mer och om hon skulle ”vara med på noterna”. En tanke som inte gick att undvika var förstås om hon skulle kännas lik sin mor Activity. Hon var ju en sådan fantastisk tävlingsindivid som visste precis vad som gällde när det kom till omhoppningar…
En förvånad häst…
Activia som ju kan spänna sig men som brukar slappna av efter några starter har inte riktigt landat ännu trots att vi nu varit ute några gånger, hon spände till inne på banan igen och hoppade lite för högt genom större delen av grundomgången.
På framhoppningen hade jag testat att svänga lite tight på något hinder för att se vad hon tyckte om det och samtidigt som hon blev alldeles jätteförvånad över detta så insåg jag att jag kanske inte tränat så mycket svängar med henne ännu?… ?Jag brukar ju göra det med hästarna, för att det är kul, men också för att de blir duktiga på hastiga beslut som ju omhoppningar kan handla om. Men Activia, nja, jag har nog inte gjort det där. Okej… hm. Blev lite konfunderad hur jag skulle rida omhoppningen där och då. Men beslöt mig för att testa svänga lite ändå!
Det gick ju bra ändå!
Trots utebliven trimning av omhoppningstempo och svängar så fick vi tydligen till det om än med lite övertalning att gå på 5 språng till sista hindret i omhoppningen. Där får man tydliga svar på att det är dags att sätta upp tempot lite ibland hemma också. Annars undrar förstås hästen, i detta fall Activia, vad som står på när det plötsligt både svängs och drivs på ha ha?
Som den talang Activia är, och jag vill ändå tro att det finns lite i blodet, så gjorde hon/vi en ganska bra omhoppning som jag varit väldigt nöjd med även om den inte lett till en vinst. Nu gjorde den ju det vilket kändes jättekul! Men mest roligt var nog vårt teamwork på banan!❤️
Så till dagen efter då det var dags för Hibbi att åka till Sorunda på tävling. Activia var i Tungelsta dagen innan och båda dessa ställen är sådana där härligt små mysiga klubbar med lagom många starter dvs. ganska lite starter vilket betyder lugnt och skönt och plats att rida fram – me like!?
Har Hibbi tittat klart tro?
Activia som är spänd ser ju sällan spänd ut på banan, medan Hibbi som faktiskt var mer taggad än spänd sist ändå kan se spändare ut. Hibbi som varit så väldigt tittig genom alla år verkar helt klart bara ”växt upp” så där plötsligt och insett att det inte behöver tittas så mycket längre. Alltså det är så skönt!!! Att kunna slappna av lite mer själv och mer rida banan än lotsa henne runt den.
På senaste träningen kändes Hibbi väldigt bra och jag har inte mycket att säga om tävlingen mer än att känslan av teamwork mellan henne och mig var lika bra som med Activia dagen innan. Jag hade kanske i sikte att svänga lite mer med Activia för att testa på, medan min plan med Hibbi var att bara rida på som vanligt så att säga. Så lite förvånad blev jag allt när det även denna dag blev en vinst!!!?
Jag måste säga att jag inte tycker att det är helt enkelt att vinna en klass även om det så är 1 m som i detta fall, det är lätt hänt att en bom trillar för att man missade en detalj i en sväng och kanske glömde yttertygeln/skänkeln eller lutade sig för mycket framåt eller bakåt etc. Så det kändes lite extra kul att vinna och samtidigt känna sig nöjd med rundorna och framförallt med ett bra teamwork mellan mig och hästarna båda dagarna. Det är verkligen den bästa känslan när allt liksom bara funkar med hästarna!?
Sedan denna tävling har det varit tävlingsuppehåll några veckor då dels Phantasia istället för att tävla inte verkade kry i ett ben och fick åka till kliniken på ”service” och jag hade både en release av ett nytt artist-och singelsamarbete i mitt skivbolag att genomföra och dessutom skulle jag planera min 40-års-födelsedagsfest. Puh!
Mycket förberedelser…!
Men alltså – vilken planering som krävs för en 40-årsfest!
Jag och Fredo kämpade på tillsammans precis hela förra veckan för att få ihop allt! Maten var ju enkel för vi skulle ha smörgåstårta. Men alla små detaljer som ska till och så städning av hela huset på det.
Ballonger skulle blåsas…
Plastglas sättas ihop.
Jag vill påpeka att det var måååånga ballonger och glas ifall någon tycker att ballonger och plastglas låter som en enkel match tidsmässigt ha ha?
Fram och tillbaka på ärenden varje dag hela veckan och väl på systemet var vi tvungna att få personalens hjälp att ta beslut vad vi skulle ha… ni vet ju att det där med beslut inte är min starka sida, speciellt inte i stressade perioder vare sig det gäller kakel i stallet eller vilken ölsort till kalaset…
Svårt att förklara och nästan omöjligt även för mig själv att förstå vad sjutton all tid tar vägen?
En lyckad fest.
Visst, vi fick ihop det jättebra till slut och alla verkade så nöjda och glada..
Men det är ju så svårt att hinna prata med alla människor som kommer på en sådan här pass stor fest!!!
Och då hade jag ändå organiserat järnet för att hinna prata med alla gäster när festdagen väl var här. Jag fick såklart inte riktigt ihop det även om jag gjorde ett försök att mingla runt, runt, runt i huset. Speedad som bara den blir man ju också av en sådan där vecka innan så det var först in på småtimmarna som det gick att varva ned tillsammans med några vänner som inte lämnade huset förrän det var dags för frukost.
Trots allt så känns det väldigt bra att ha gjort en sådan här fest en gång i livet i alla fall, för jag vet inte om jag orkar en gång till ha ha….?
I kombo med fest och kliniksbesök och förberedelser inför release var det i fredags dags för släpp av singeln ”Dance Dance Dance” med 13-åriga Linnea Andersson som jag jobbat med ett tag nu i studion och genom mitt skivbolag Young Music Sweden. Lyssna här vetja!?
Skönt med några lugna dagar.
Det är ju helt crazy att allt detta skett på en gång och det mesta under samma vecka men ibland är det liksom det bästa att bara köra på tills något är helt klart. Inte nästan, utan HELT klart. Då är man färdig och kan pusta ut sedan. Och det har jag gjort, pustat, i flera dagar. Sovit igen och bara loggat ut. Trots att jag haft mycket bra arbets/fritid/hästrutiner den senare halvan av 2017 så har saker en tendens att ändå dra ihop sig i vissa perioder och de senaste två veckorna har varit lite så.
Snart är dags att veva igång allt sakta igen men även idag blir det tok-lugnt. Ditte 2.0 som nu är 40 år (det där med att fylla 40 år är något jag får reflektera över i ett annat inlägg) måste ju ha några dagar på sig att ta igen sig efter roligheter numera…?