Jag börjar lite smått bli… LEDIG nu!! What, kan det vara sant?! Vaknar tidigt och är piggare än vanligt, såklart för att det blivit ljusare ute, men förmodligen för att senaste tidens deadlines och måsten håller på att upplösas och ta slut. Känslan när jag sätter mig vid datorn och först måste fundera en stund på ”vad ska jag göra idag?” är fantastisk och känns väldigt ovan! Bara att ha tid att fundera på det är bara så skönt!
Efter mycket lång tid av för mycket att göra är jag i en form av stress cirkel nu som jag har svårt att komma ur, det krävs egentligen lång tid av vila ifrån koncentration, gamla rutiner och måsten för att bryta ett så inarbetat mönster. Det har min stress coach förklarat i höstas.
– ”Mmm.. jag förstår” sa jag fundersamt då.
Tanken på att vara ledig nu är lika skön som den låter men jag känner mig inte alls ledig (coachens poäng!).
Efter att ha arbetat på högvarv utan paus sedan ja, alltså jag vet ju inte när ens? så är hela systemet i kroppen/hjärnan igång och alert och liksom ”Okej! Vad gör vi nu, vad är nästa steg, vad ska jag få gjort idag och imorn och dagen efter det och nästa år?! – kör igång NU!” ….ja, ungefär så känns det hela dagarna.
Men jag förstår ju varför det blivit så.
Under 15 år har jag byggt upp stallet som företag och verksamhet för inackordering, med fullt fokus på det under mycket lång tid. Även om allt alltid måste utvecklas vidare för att fungera har verksamheten ur företagssynpunkt och koncept nått det mål jag satte.
Det har inte varit enkelt. Att hela tiden stå fast vid en plan och vara mentalt stark för att driva vidare och vidare och vidare vad som än händer på vägen. 15 år är lång tid och det har sannerligen gått upp och ned. Men så plötsligt landar det på något vis och målet är nått. Sedan ett tag tillbaka visade sig det sig också bli en möjlighet att kunna delegera delar av verksamheten vilket är och har varit bland det bästa jag gjort – det blev automatiskt en välbehövlig paus för mig efter många år i samma spår.
Ni som ev själva byggt upp egna företag ifrån några formuleringar på ett fjuttigt papper till bolagsverket till att från den dagen och under x antal år senare driva igenom det med allt vad som krävs för att få det att bli verklighet, vet vad jag jag pratar om! Det går inte snabbt. Det är inte lätt. Det är krångligt och svårt och tar jättelång tid och minst 100 gånger vill man ge upp under vägen. De flesta stora projekt som spänner över år tar mycket energi från hjärnan med fokus och engagemang och väl i mål eller när man når delmål måste man dessutom orka fortsätta på samma vis och utveckla vidare.
Studion och musiken som egentligen hade en lika väl utarbetad plan som stallverksamheten från början har aldrig riktigt fått utrymme för utveckling eller en tydlig riktning under den här tiden.
Men inaktivt är ju en underdrift att säga att det varit, som den slags entreprenör jag antar att jag är, med tusen idéer, en ibland för stark drivkraft och energi för projekt hela tiden, har jag ändå försökt göra ALLT SAMTIDIGT under alla år. Det har varit långa dagar och nätter i studion för att komma vidare med musiken.
Jag har skrivit och producerat låtar och slitit mitt hår över att jag vill bli jättebra på detta samtidigt som jag skulle organisera och driva stallet, rida, träna och tävla mina egna hästar, renovera huset eller andra sidoprojekt, sköta mina företag administrativt och hålla mig till planeringar och struktur, jobba med gården i sig osv osv. Mina dygn har haft många vakna timmar 😉
För att driva företag och komma någon vart tycker jag det handlar om att tänka i första hand, tänka, tänka, tänka… och ta beslut efter beslut efter beslut… Att före man vet något ändå ”veta” hur något ska gå till.
Tills slut blir man trött på att tänka så mycket och ta så många beslut.
I och med delegering i stallet blev det en naturlig paus ifrån det vilket gav en första möjlighet att äntligen lägga fokus på studion som dessutom i höstas fick lite av ett uppsving när ytterligare (förstås!) ett projekt i form av skivbolag kom in i bilden.
Det var inte planerat med ett skivbolag mer än i tanken då och då och något som kanske skulle ske ”någon gång i framtiden”…
Men det hela fick liv och det snabbt tack vare att jag nu ville göra slag i saken äntligen! ”Äntligen” skulle jag ha tid för musiken! Tjoho! ”Nu kör vi allt på en gång med start NU…!”
Ok… men, det är bara det att ett skivbolag, artister och bra producerade låtar – det tar vääääldigt mycket energi och tid. Det räckte inte att bara delegera stallet. Jag orkade inte med så lite sömn som behövdes för att klara både det och mina 4 hästar så jag fick helt enkelt våga ta beslutet att prioritera musiken och helt enkelt pausa med hästarna.
Det gav mig den möjligheten jag behövde att få igång musiken och nu 4 månader senare har både artist nr 1 och artist nr 2 fått låtar skrivna och producerade med en släppt och flera på gång. Det gick väl kanske lite väl snabbt in i det här projektet kan jag tycka så här i efterhand, men å andra sidan är det ändå bra ibland att smida medan järnet är varmt så att planer blir av!
Det hela har landat lite nu lagom till artist nr 2 ska släppa sin singel på måndag och jag har blivit några erfarenheter rikare om hur jag ska arbeta med detta framöver så att det blir på en lagom nivå i kombination med mina hästar och annat jag vill göra som INTE har med jobb att göra ha ha 😉
Men.. nu gick jag händelserna lite i förväg.
Tillbaka till beslutet om hästarna.
Detta var ett riktigt svårt beslut. Främst pga en känsla av att man ”alltid måste göra så som man alltid gjort”.
Hur skulle det gå med hästarna om de inte reds, tränare och tävlades ett tag?! Skulle de dö? Skulle alla muskler försvinna en efter en och snart stod det 4 utmärglade åsnor i hagen när jag tittade ut?
– ”Nej men det är ju total katastof förstås!” tänkte jag.
– ”Det går inte!” Eller? Skulle det vara möjligt att hästarna faktiskt skulle klara sig utan ridning, träning, tävling etc etc i några månader????
Ett tag kändes det omöjligt att ta beslutet tills Gullan bara häver ur sig efter många samtal och funderingar och vinklingar från mig att ”om vi rider 3 dagar i veckan då? Eller 4? Eller 2? Eller? ELLER???”
– ”MEN GÖR DET NU BARA!” utbrast hon.
Hon vet min beslutsvånda och har mycket enklare att se det ur ett annat perspektiv. Gullan som för övrigt tyckt det varit lika skönt som jag att faktiskt ha en hästpaus.
Så jag bestämde mig. HALLELUJA.
Och inte skulle det gå någon nöd på hästarna inte. Ute är de i 14 timmar om dagen, mat, vatten och vanlig passning får de så de har verkat så nöjda från dag 1 och inte heller något spring i hagen eller överskottsenergi i syne.
Jag har nu också märkt att beslutet var helt rätt även av andra anledningar som jag inte alls tänkte på då.
Sedan 10 års ålder (28 år sedan) har jag haft egen häst och tävlat och redan som tonåring hade jag mellan 2-4 hästar/ponnyer och tävlade på elitnivå fram till och med hela gymnasietiden.
Tävlandet fortsatte på stor häst på 1.30-1.40 nivå under flera år framåt dvs på en nivå där det krävs väldigt planerad och strukturerad ridning med fokus på mycket träning för att kunna ligga i de klasserna även om jag då inte längre satsade på SM och sånt.
Jag och D-ponnyn Tango till vänster på ponny-SM i hoppning 1994 och samma år redan jag även fälttävlans-SM på D-ponnyn till höger, Ronja.
Hästarna har vi haft hemma i eget stall sedan 1992 och livet sedan dess har bestått av att mocka, passa, rida, tävla, mocka, passa, rida, tävla, MOCKA PASSA RIDA TÄVLA …år efter år efter år tills egentligen… ja, nu så att säga. Eller då, när jag tog beslutet.
Hästarna skulle nu för en gångs skull få stå åt sidan en period till förmån för mig. För mig, att få en paus ifrån alla vardagsrutiner som sett likadana varje dag så lång tid, och för mig att skriva och producera musik och starta upp skivbolaget med allt vad det skulle komma att innebära vilket var mycket mer omfattande än vad jag då trodde.
Det gjorde inte saken sämre att jag dessutom hittade en möjlighet att köpa tjänster med mockning och utsläpp av hästarna, plötsligt kände jag mig så fri minns jag. Först nu 2 månader senare är min tidigare morgon rutin bruten dvs jag vaknar inte längre med ett ryck att jag måste skynda mig upp för att ge hästarna mat. Nu vaknar jag tidigt och kan tycka det vore trevligt att ge hästarna mat även om det ännu inte är min uppgift förrän om ett litet tag till 😉
Det är en väldigt stor skillnad i det.
Många verkar undra varför jag nu gjorde så här, medan jag själv undrar varför jag INTE gjort så här tidigare! Flera gånger, kanske kortare pauser med jämna mellanrum är att föredra men hursom bara att pausa på något sätt i det man alltid gör, kanske ifrån ett dåligt eller tråkigt jobb, en dålig relation eller ja, vad som helst som inte fungerar så bra som det borde!
Pausa för ett annat projekt eller pausa för att bara vara.
Paus för mig innebär också tid för att reflektera.
Reflektera i min värld går inte att göra medan man gör det man ska reflektera över.
Jag minns när jag bröt benet. Tänk er min entreprenörs ådra då, den gick på högvarv över att jag fick ligga still och inte kunde göra någonting alls – i 3 (!) MÅNADER!!!!
När jag började rida igen så småningom så red jag bättre.
Jag kunde aldrig förstå hur det blev så. Såklart red jag sämre pga min fraktur, men min känsla var bättre, jag var lugnare, mer uppmärksam och eftertänksam och jag kände mig en erfarenhet rikare (på gott och ont!)
Det var en tvingad reflektionstid jag genomgick då. Nu är det en självvald.
En lite parentes.
Egentligen skulle min självvalda paus – enligt ”ordination” ifrån stresscoachen – ha varit en fullständig ledighet ifrån ALLT. Inget jobb, inga hästar, ingenting. Men verkligheten kändes inte möjlig att vrida så långt så jag gjorde en egen rätt så bra plan tycker jag själv 😉 som passade mig bättre och som jag lyckades följa!
Det har verkligen varit värt det – att ta en paus från vissa saker för att kunna göra andra och till slut nu kunna vara lite ledig på det. Jag kommer definitivt att göra om det och införa fler både korta och långa pauser framöver och jag är övertygad om att jag kommer att ha lika svårt att ta det beslutet varje gång ha ha 😀
Men just precis nu tänkte jag bara vara lite 🙂
