En hel vecka har gått sedan senaste tävlingen, jag försöker hinna med det sista underhållsarbetet på gården innan höstregnet, leran och så småningom snön kommer. Det känns alltid bra att vara ”rustad” i god tid även om jag har en tendens att få till saker i sista minuten hur mycket jag än försöker planera, strukturera och genomföra. Det kommer ofta något emellan.
Men nu till något väldigt roligt – Hibbi och jag vann 1.10 klassen i Södertälje förra veckan!
Förutom att det var jättelänge sedan jag vann en klass och att detta var Hibbis första vinst, första start i regional klass och en massa superlativ till så var den allra största vinsten att hon var AVSLAPPNAD på banan och INTE TITTIG! Jag kunde knappt tro att det var sant när jag kom ut. Hur gick det till?
Jag som gnagt och gnagt med titthinder så många år utan något succé artat resultat. Hibbi har tittat förskräckt på bommar till en början, efter att ha kommit över det så har hon varit skeptisk på varenda hinder hemma och på tävling. Visst har det väl blivit bättre längs med vägen för på senare tid har det mestadels varit problem med vatten och då menar jag VARJE gång hon ser en vattenmatta så har hon sett på den som ”för första gången” så jag har trots allt haft mina tvivel och suckat inombords. Aldrig mer en tittig häst har jag tänkt.
Men så har jag också tänkt att det måste ju gå?! Om jag får till förtroendet och bara kämpar på… och så fick jag äntligen svaret nu. DET GÅR. DET GICK.
Men tittigheten kommer nog alltid att finnas där för hon är en sådan häst och jag/vi kommer alltid att behöva jobba med detta, men jag njuter av den här rundan där hon bara är så positiv, sugen på att hoppa, med på noterna trots att jag blev lite förvånad över denna plötsliga framåtanda och red lite sådär på några avstånd på banan ha ha… men det löste Hibbi så fint åt mig. Titta bara:
Filmen innehåller musik som gör att den blockeras här och där. Kan ev inte fungera på telefoner men ska fungera på datorer. Suck. Ett av problemen med att det spelas kommersiell musik på tävlingsplatser…
Tadaa!
Otroligt fina priser vi vann måste jag säga.
Det sponsrade täcket var ett Eskadron, fin färg, kvalitet och bra storlek. Blommor, premier, en akutväska ifrån Agria med massa bra innehåll, ett presentkort på Sjöbacka Rehab med en veckas helinackordering och vattenträning och sist men inte minst den väldigt stora och fina rosetten!
Hibbi verkade också så nöjd och njöt i sitt vanliga fridsamma mode efteråt. Hon är så fin!!
Jag må säga att det sög lite efter att prova en 1.20. Det kändes ju onekligen som om 1.10 höjd och nivå på tävling satt bra nu. Så jag får se om jag hittar någon sådan lämplig tävling eller om det får vänta till i vår, det är ju som sagt viktigt att Hibbi känner sig trygg och inte blir för tittig när hindren blir högre.
Jennifer och Madde var med mig och filmade och fotade och groomade såklart även om det är väldigt lyxigt med TVÅ grooms för en häst och en klass men det är ju trevligt när man kan få ha det så ibland också. Jennifer fick till en riktig actionbild på ärevarvet också.
Tanken var ju att alla tre även Phantasia och Activia skulle med på denna tävling, men det blev ju ordentligt bortfall då Phantasia är inne i en period då hon har problem med sin mage som hon har till och från och Activia hade som vanligt ränt runt lite för mycket i hagen och var tjock i ett bakben. Till en början såg det ut att bero på ett sår men nu befarar jag faktiskt en senskada… Det blir till att åka till veterinären och reda ut detta, hon är under vila för tillfället i alla fall. Tråkigt men så här är det ju med hästar. Ena dagen upp som en sol och nästa ner till ”avgrunden” och börja om. Inte heller Chindra är helt i fas ännu, fortfarande återstår lite återbesök och sånt sedan hon hade sin hälta men förhoppningsvis är vi på tävling rätt snart.
Ja, vad ska man säga. Jag fortsätter istället glädjas åt förra helgen och att EN häst av fyra verkar ha fått till formen i alla fall 😉
